Välkommen till världen presenter

 Hej!

Höstmörkret har kommit och med det försvinner lusten att göra något annat på kvällarna än att ligga kvar i sängen och läsa efter att barnen lagt sig. Och jag försöker unna mig det. Jag tror att jag försöker hantera all ångest kring pandemin och en orolig omvärld genom att läsa. Jag kan vara på god väg att ta mig igenom alla böcker jag inte hunnit med de senaste åren som småbarnsförälder...

Men innan det blev riktigt mörkt på kvällarna så fick min äldsta och bästa vän en liten bebis, och självklart var jag tvungen att göra välkommen till världen presenter!

Och de blev bra! Jag är så nöjd med kaninens ansikte. Jag kan aldrig låta bli att tycka att det är lite läskigt att sy och sticka gosedjur. Man gör så mycket arbete och så beror ändå hela resultatet på de sista 10 procenten. Om monteringen och ansiktet inte blir bra, så är hela projektet kört. Men som sagt, jag är nöjd, den här gången blev det bra! Hoppas lille E också uppskattar den. 

Herr Kanin, några korta fakta:

Mönster: Bamse från Klompelompes jul, av Hanne Andreassen Hjelmås och Torunn Steinsland.
Garn: Visjögarn från Östergötlands ullspinneri.
Stoppning: Ull svensk ull från Filtmakeriet
Stickor: Rundstickor 2,5 mm.
Garnmängd: Oj, ingen aning, men troligtvis någonstans mellan 25-50g? Antagligen närmare 25g. 
Ändringar: Förstod inte hur man skulle göra hälvändningen, så jag gjorde en vanlig kortvarvshäl.
Att göra nästa gång: Vill inte ändra något särskilt.

Herr Kanins tröja, några korta fakta:

Mönster: Gullguttengenser till Bamse från Klompelompes jul
Garn: Marks & Kattens Eco Babyull, färg 187
Stickor: Rundstickor 2,5 mm och 3,0 mm.
Garnmängd: Kanske 12g?
Ändringar: En knapp istället för 2.
Att göra nästa gång: Öka för gosemagen och kanske öka omlotten i farfarsknäppningen.

Han är så himla söt. Och jag kunde göra alltihop med garn och ull från gömmorna här hemma. Hurra för mig. Det enda som stoppar mig från att göra tusen små nallar är att jag faktiskt inte tycker att de är så roliga att sticka... Hehe, men de går ganska snabbt så det är trots allt mödan lönt. Dottern har dessutom redan beställt en eller två egna, så jag misstänker att jag kommer få tillfälle att göra fler. 

Bebismössa, några korta fakta:

Mönster: "10012 - Dragter, hue, luffer" av Onion.
Tyg: Två tyger från Elvelyckan Design, båda slutsålda sedan länge tyvärr.
Storlek: 68-74.
Ändringar: Inga.
Att göra nästa gång: Förlänga tofsarna, det var riktigt besvärligt att få till snygga knutar.

Hoppas att de kommer till användning. Det skär i hjärtat att jag inte kan åka och hälsa på i dessa Corona-tider, men det var roligt att få göra ett litet paket och visa sin kärlek på något sätt.

Slöjda lugnt och hoppas ni får hålla er friska!

Vera.

Blå flugsvampar

 Hej!

Jag har något nysytt att visa upp idag! Min sömnads mojo har verkligen kämpat på sparlåga hela våren och sommaren. Allt jag försökt mig på har antingen blivit kasst eller så har jag fastnat, och nu med både sy- och stickjuntor inställda för oöverskådlig framtid så har jag inte känt att jag haft någon att fråga om hjälp. Till slut så bestämde jag mig från att gå ifrån min #makenine2020 och sy något beprövat. Så det blev ännu en tshirt! 

Tyget är ett fantastiskt tyg från  Elvelyckan Design, men som de tyvärr inte har kvar längre. Så synd! Jag önskar att jag kunde beställa mer, för både tyget med svamparna och det enfärgade tyget är så fantastiskt fint. Önskar att jag hade köpt mer från början. Skulle mycket väl kunna tänk mig en klänning till mig själv i det där enfärgade kobolt-blåa tyget, men efter tre par byxor, en tröja och en mössa så skulle tyget som är kvar knappast räcka till något annat än Barbie-kläder.

Mönstret är från tidningen Ottobre, 1/2017 (nr 16 Raw edge details). Det är ett bra mönster, så lätt att anpassa till det man vill ha. Jag har t.ex. kortat ärmarna (annars skulle tyget inte räckt!).

Jag är så nöjd med den här tröjan! Det enda solket i glädjebägaren är att jag inte kunde använda tvillingnål för att få riktigt snygga fållar på tröjan. Istället har jag använt trestegs-sicksack. Men det ser inte så tokigt ut. Min symaskin vill inte alls med tvillingnål för tillfället. Jag tror att det är dags för en rejäl genomgång av den, men det är inte så lätt att få tag i bra symaskinsreparatörer. Jag har fått tips om en bra reparatör i Stockholm, men det har inte riktigt varit läge att åka dit, med den pågående pandemin och allt. Vet ärligt talat inte om jag hade orkat släpa symaskinen till Stockholm oavsett pandemi eller ej, jag bor ganska många timmar bort med bil, men det gör inte saken lättare.

Nu drömmer jag om att den här pandemin ska gå över, så att jag kan åka på syfestivalen 2021 och köpa mig en coverlock... 

Tröjan passar i alla fall bra, och har ännu inte hunnit få några fläckar, så jag säger yay för mig :).

Slöjda lugnt!

Vera

Nya byxor till minstingen

Hej!

Våren kommer så sakteliga till våra trakter. Den här veckan har det varit kallt, men med en klarblå himmel som ändå ger lite vårkänsla. Det är så skönt med ljuset. När det inte längre är mörkt vid fem så känns kvällarna och kvällströttheten lite lättare.
Tyvärr har de ljusa kvällarna också inneburit att minstingen har haft svårt att somna, vilket definitivt drar ner mängden sy- och sticktid för mig. Den här veckan har jag typ totalt haft två timmar egentid, alltså utspritt på sju dagar. Om jag kunde önska mig en superkraft så skulle det vara att inte behöva sova mer än en fyra-fem timmar? Vore det för mycket begärt? Istället trynar man bort en åtta timmar i sängen varje natt. Då man ju kunde ha tittat på serier och stickat! Suck...

Nå sedan i julas har det ju i alla fall blivit lite sytt som inte har kommit upp på bloggen än. Minstingen behövde lite nya byxor, så jag sydde två stycken av tyg jag hade hemma sedan tidigare.

Här är det första paret:

Samma tyg som i body:n som jag sydde till honom när han låg i magen. Nu är det verkligen bara småbitar kvar av det. Ska se om jag ska sy lite kalsonger till honom av de sista resterna. Då har jag verkligen utnyttjat den här tygbiten, som jag fick av en snäll kollega, till max.

Mönstret kommer ur boken "Heilt Spesiell - sy til liten og stor" av Kristin Thorsnes, men jag ändrade så att det blev mudd även i midjan och inte bara nervikt resår som det är i mönstret. Jag höftade storleken på mudden, men det blev bra. Den är ungefär 75% av omkretsen och totalt 14 cm hög (som man ju sen viker dubbelt).

Och så här ser den ut på (och ja, vårt hus ser oftast ut som om en tromb dragit med sig leksakslådan och spritt ut innehållet, jag bjuder på det.):

Gott om växtmån i benen, men sitter ändå bra tack vara mudden. Jag är så nöjd. Tycker byxorna är riktigt snygga också, även om det kanske inte är de finaste söndagsbyxorna. Men perfekta mjuka och sköna lekbyxor, som ändå tål att slitas på.

Nästa par blev precis klara, och gjordes också av ett tyg jag hade hemma (inköpt från Elvelyckan design). Ursprungligen köpte jag det här tyget för att sy Baggy pants av, men jag köpte en hel meter så det fanns en hel del kvar.

Om jag ska jämföra Baggy pants mönstret med det här mönstret så gillar jag det här bättre. Jag tycker helt enkelt passformen blir bättre. Det är ingen enorm skillnad, men jag kommer nog föredra att använda det här mönstret framför Baggy pants framöver. Jag funderar dock på att göra någon slags hybrid av mönstren för att göra ett par knickers eller shorts-varianter som pyjamasbyxor till sommaren, eftersom Baggy pants mönstret innehåller de varianterna.

Slöjda lugnt!
Vera

Missemoj 2.0

Hej!

Vilken december vi har haft! Jag som älskar vintern (när den inte slaskar bort) och allt som har med julen att göra har varit så lycklig i allt det vita.
Sedan kom dan-före-dan och minstingen fick feber.
Och sedan fick han hög feber.
Det stannade tack och lov under 40-graders strecket (även om det låg nära), men han har varit klistrad vid mig precis hela julen. Istället för att få lite avlastning när vi var hemma hos mina föräldrar så har jag mest burit barn. Inte stickat något förutom lite som jag fick gjort i bilen till och från julfirandet.
Men det blev en ganska mysig jul ändå, trots allt.

En hemgjord julklapp blev det också.

Får jag lov att presentera :

Missemoj 2.0.

Ja, det här kanske kräver sin lilla förklaring. Det finns ju förstås en Missemoj 1.0 också, och det är herr E:s favoritgosedjur från när han var liten. Missemoj var med överallt, och mina svärföräldrar får fortfarande 25 år senare något vilt i blicken om man börjar tala om veckan när Missemoj försvann.

Nu är Missemoj gammal och trasig, och ganska rejält pensionerad, men dottern har varit så fascinerad av pappas gamla gosedjur. Så en dag i höstas så önskade hon att hon skulle få en egen Missemoj.
Och jag tänkte - hur svårt kan det vara? Och så satte jag igång. Jag blev inte klar samma kväll som jag fick för mig en kort stund, och dottern tappade ganska snabbt intresset för progressen, men det gjorde inget för jag hade insett att det nog skulle bli en ganska fin julklapp.

Missemoj:arna tillsammans, sida vid sida.

Missemoj 2.0 är gjord av ett felköp i form av benvitt muddtyg, som var mycket mer åt det beiga hållet och mycket mindre vitt än vad jag hade tänkt mig, och ett par gamla cykelbyxor, som jag egentligen hade tänkt ge en ny resår efter att den gamla torkat ihop, men jag tror att de kommer bli mer använda i den här formen.

Ögon och mun är broderade med gammelfarmors broderigarn från gömmorna och stoppningen är ullstoppning av texelull från Filtmakeriet som jag också hade sedan tidigare. Faktiskt har jag inte köpt en enda sak för det här projektet utan allt fanns redan hemma. Jag vet inte om det säger mer om min förmåga att återbruka och använda saker jag redan har eller om antalet grejer jag sparar på utifall-att...

Dottern blev glad över julklappen och jag är nöjd över resultatet - särskilt eftersom jag knappt har mätt något och mest improviserat och hittat på allteftersom. Jag kan definitivt öva mer på slutmonteringen, men övning ger säkert färdighet (eller iallafall träning).

Jag hoppas att jag ska lyckas klämma in fler gosedjurs-skapelser i schemat i framtiden, för det är ju jätteroligt!

Slöjda lugnt,
Vera

Baggy pants

Hej!

Nu har jag fått lite sytt igen. Känner att jag verkligen hittat glädjen i att sy nu, det är så kul! Det är svårt att hitta tiden, men jag gör allting i små bitar. Jag ritar mönstret en kväll, klipper ut det en annan och syr en söm i taget. Sakta men säkert blir plaggen klara.

Det jag har sytt är en mängd Baggy pants av Hallonsmula design.

Måste erkänna att jag känner mig rätt dubbel kring det här mönstret. Men först en disclaimer. Jag har inte sytt särskilt mycket. Det jag har sytt har varit utan mönster, mönster från tidningar typ Ottobre eller från någon av de stora mönstertillverkarna, typ McCalls ("the big four"). Det här var första gången jag köpt ett indie-mönster. Jag hade ganska höga förväntningar. "Alla" - bloggar, poddar mm - har hyllat indie-mönster för att de oftast är så mycket enklare att följa än mönster från tidningar eller de stora mönstertillverkarna. Att man sedan betalar lika mycket som för en bok gjorde inte förväntningarna lägre. Jag köpte det tryckta mönstret och hade liksom sett framför mig att man förutom själva mönstret skulle få något litet pedagogiskt häfte med "steg för steg"-beskrivningar som skulle vara superenkla att följa. Det fick man inte. Istället får man en ganska fåordig beskrivning i form av en punktlista som är tryckt på själva mönsterpappret och en hänvisning till tydligare beskrivningar på nätet.

Framförallt saknar jag information som jag vet att jag brukar hitta i tidningar och i andra mönster jag köpt, såsom information om sömsmån och storleksguide. Vilka mått motsvarar en storlek 74? Jag har nagelfarit mönsterpappret och försökt leta igenom Hallonsmulas sidor, men inte hittat den informationen. Jag fick helt enkelt testa mig fram och hoppas på det bästa. Jag kände mig alltså väldigt besviken på mönstret till en början.

Sömnadsbeskrivningen som jag hittade på nätet är okej, även om jag faktiskt hade problem med något steg (kan dock vara sömnbrist-hjärnan som spökar). Men när jag väl fick kläm på hur jag skulle göra måste jag erkänna att det verkligen är ett superbra projekt för en nybörjare. Enkelt, snabbt och blir snyggt. Tycker också att modellen sitter bra på mitt lilla blöjbarn.

Första modellen sydde jag i "sky blue" enfärgad trikå från Elvelyckan design. När jag hade klippt ut delarna insåg jag att tyget inte var särskilt stretchigt och jag blev lite orolig över om det skulle gå att sy muddarna i tyget. Jag hade inte beställt något ribbtyg, och orkade inte riktigt vänta på att min nya beställning skulle komma innan jag började sy, så jag chansade på att det skulle gå. Jag lade dock till två cm i bredd på midjemudden för att vara på den säkra sidan.

Resultatet blev ändå bra. Jag behövde de två extra cm i midjan, och min lilla tjockis till bebis kommer nog att växa ur de här på bredden innan han växer ur dem på höjden, men det är ingen katastrof att jag inte hade ribbtyg till muddarna.

Nästa par sydde jag i färgen "cobolt blue". Det är en elektrisk blå färg som är riktigt svårfotograferad, men väldigt vacker. Denna gången använde jag ribbtyg till muddarna, och jag testade att lägga till en cm i var sida både på själva byxorna och på midjemudden. Det blev riktigt bra. Sonen har ett par snygga byxor som kommer räcka länge, utan att de känns för stora. Den extra vidden i midjan ger gott om utrymme för magen och ribb-tyget gör att det är mjukt och inte sitter åt. Skulle definivt rekommendera att använda ribb-tyg till muddarna, även om det går att använda vanlig trikå.

När dottern såg de koboltblåa byxorna så tyckte hon att de var så snygga att hon också ville ha ett par. Jag har haft lite dåligt samvete över att jag gjort mer saker till lillebror än till henne senaste året, trots att hon faktiskt är rörande knitworthy och ofta väljer att ha sakerna jag gjort till henne (även i de fall de inte blivit så bra...). Så när hon sade att hon ville ha ett par hon också, så kunde jag ju inte annat än att säga ja. Tyg hade jag så det räckte och blev över. Enda problemet var att det mönster jag har bara går upp till 98/104 och min dotter är en 110/116. Till slut bestämde jag mig för att göra en högst ovetenskaplig uppgradering av mönstret utifrån 98/104. Jag tittade på skillnaden mellan de två största storlekarna och använde det som mall för hur stor nästa storlek skulle bli, förutom på längden. För längden använde jag ett par byxor från Polarn & Pyret som förlaga (de brukar ha bra och stora storlekar). För att kolla att det inte blev alltför tokigt sydde jag upp shortsmodellen först i tyget från en gammal t-shirt. När det blev bra vågade jag klippa i tyget. Den enda ändringen jag gjorde var att ta bort ca 2 cm på höjden vid midjan på framsidan av byxorna för att minska knöligheten där.

Så nu kan vi syskonmatcha!

Ganska nöjd med hur de blev, men sedan de blev klara har det ju varit århundradets värmebölja, så de har inte blivit använda så mycket. Jag tycker nog att modellen sitter bättre på blöjbarn än på fyra-åringen, så jag kommer nog inte sy fler byxor av det här mönstret till henne. Men allt som allt är det en väldigt snygg färg på dem och jag tror att de är riktigt sköna, så förhoppningsvis kommer de att bli använda.

För några år sedan köpte jag storlekslappar från 3exter på syfestivalen, som nu kom väl till pass. Tyvärr  hade jag ingen i storlek 110/116, men eftersom det underlättar lite för barnet med en lapp för att veta vad som är fram och bak så fick det ändå bli en liten tvättbjörn där. Tycker det blev fint och ser lite extra proffsigt ut (tills man börjar syna sömmarna, hehe...).

Tror det viktigaste med det här projektet var att jag fick lite sy-självförtroende och att det blev ganska snygga och användbara byxor. Och att det var kul då förstås. Jag kommer säkert att sy fler bebisbyxor av detta mönstret men kommer inte sy det något mer för större barn.

Slöjda lugnt!
Vera

Sytt

Hej,

I väntan på att en ny familjemedlem skulle göra sitt intåg i världen startade jag projektet sy body. Och eftersom jag hade storslagna planer om att ägna hela sommarsemestern åt att sy så bestämde jag mig för att massproducera, eller åtminstone sy en body för varje storlek 56-68.

Tyg köpte jag på Olssons tygers rea i våras och mönstret kommer från Ottobre nr 6 2015.
Nu blev det ju inte så mycket sytid som jag sett framför mig, med en treåring som ogärna lade sig före nio och en växande mage som tog sin del av energin, så projektet tog ett halvår att slutföra, men nu går jag händelserna i förväg.

Jag började med att göra ett provplagg i ett tyg som jag fått från en kollega. Sådan lyx att äntligen ha fått en kollega som syr! Hon hade ingen användning för det och tyckte jag kunde få det - så snällt!

Jag hade inga förväntningar på att den första bodyn skulle bli bra, men är sjukt nöjd med hur den blev.

Därefter klippte jag ut och sydde tre body:s till parallellt.
Det var roligt att göra dem på det viset, man lär sig varje moment rätt bra.
Det enda jag verkligen fått kämpa med är alls dessa tryckknappar. Första bodyn tog jag nog bort fler tryckknappar än vad som sitter på den i slutändan...

Till slut blev jag ganska bra på att ta bort dem. Följde den här beskrivningen på hur man gör.

Så här ser de ut allihopa!

Vad tyckte jag då om mönstret? Nej, jag hade inte valt det här mönstret igen, och framförallt beror det på att det varit så fruktansvärt svårt att få dit de där två tryckknapparna längst ner och längst ut på framstyckena.

Som jag förstått mönstret så blir det liksom sex lager tyg som man ska försöka få tryckknapparna igenom, och det är liksom halvt omöjligt. Jag har fått pilla, handsy och slå med hammare allt vad jag kunnat för att det överhuvudtaget ska gå. Vet inte om det är tänkt att man inte ska ha någon knapp där? Men då skulle ju framkanterna glida isär i nederkant. Inte särskilt snyggt.

De två minsta body:sarna har jag redan använt ganska mycket (och tappat en tryckknapp i processen...) och modellen är helt ok i praktiken. På små bebisar som inte kan hålla huvudet stadigt så är det väldigt praktiskt att slippa dra saker över huvudet. Dessutom är det praktiskt när blöjan läcker. Men, jag tror att omlott-body-typen är snäppet mer praktisk med färre knappar och lite smalare mellan benen. Är inne på att sy typ det här mönstret nästa gång jag får för mig att sy till nyfödingar.

Är i alla fall nöjd med resultatet. Kanske lite för få tryckknappar i framkanterna på de minsta storlekarna, det blir lite väl stora gluggar. Max fem centimeter mellan varje knapp tror jag är lagom.

Bandkantningen är inte heller perfekt, men det tar sig tycker jag.

På det hela taget ett lyckat projekt.

Slöjda lugnt!
Vera

Knappresår

Hej,

Senaste tiden har jag gjort så mycket mer än vad jag orkat fotografera och blogga om. Innan jag blev med blogg trodde jag alltid att problemet skulle vara det omvända, att jag inte skulle hinna göra så mycket som jag ville blogga. Så fel en kan ha.

Viljan saknas absolut inte, men det är svårt att prioritera fotografering och bloggskrivande bland allt annat i vardagen...

Just nu har jag ungefär 1000 idéer på vad jag skulle vilja göra, 100 projekt igång och ett antal som ligger färdiga och väntar på att bli dokumenterade. Puh.

En sak som i alla fall har blivit fotograferat är mitt första försök att byta resår i ett par byxor.

Att byta resår är ju en sådan där sak som man borde ha som vana att göra med jämna mellanrum. Både resåren i favorittrosorna och barnens byxor går ju utmärkt att byta, och dessutom med ganska lite jobb, men av någon anledning har det inte blivit av förrän nu.

Nedan har vi subjektet som utsattes för experimentet, ett stycke badbyxor som var alldeles för smala i midjan för min dotter.

Jag har försökt byta resår någon gång tidigare, men då valde jag ett alldeles för svårt projekt, ett par barnjeans. Att byta resåren i de här var betydligt enklare (jeansen ligger fortfarande i UFO-högen någonstans och skäms...).

Först sprättade jag upp linningen och tog ur den gamla resåren.

Sedan, eftersom jag tänkte passa på att byta till knappresår, sydde jag två knapphål där resåren skulle kunna sticka fram utanför linningen och där man skulle kunna reglera själva knäppningen.

Här följde en hel del svordomar och en del sprättande. Tack och lov provsydde jag först knapphålen på ett liknande tyg, och kunde då snabbt konstatera att det gick åt pipsvängen. Tyget fastnade och trilskades och symaskinen ville inte alls skapa några knapphål.

Till slut, efter att ha insett att det gick bra att sy knapphålen på gammal lackansväv, så lade jag helt enkelt lakansväven under tyget och sydde. Det funkade fint. Samma teori som mellanlägg. Vet inte om den här metoden är att rekommendera, det blir ju inte direkt stretchigt, men jag resonerade som så att det inte var det viktigaste för ett par knapphål som ska sitta på insidan av linningen. Någon där ute som vet vad man egentligen borde göra?

Snyggt blev det i alla fall med ett extra lager tyg. Jag klippte bort överflödig lakansväv runt knapphålen och sedan tog jag helt enkelt trestegs-sicksacken och sicksackade runt hela linningen.

Slutligen sydde jag i en knapp, trädde i resåren och sydde fast ändarna av resåren.
Vips så hade jag ett par användbara byxor igen.

Tips nummer ett är att se till att det sista knapphålet i knappresåren hamnar centrerat över knappen så blir knäppningen snyggare. Jag slarvade med det och tänkte inte riktigt på vad det skulle innebära, och hur man än försöker knäppa resåren så buktar den en hel del. Kanske orkar jag sprätta och göra om det någon dag, men eftersom det inte är något vardagsplagg så får det nog vara.

Tips nummer två är att göra som de säger i alla gamla böcker och lägga in en tändsticka eller dylikt mellan tyget och knappen när man syr i den. Särskilt som man ska knäppa knappen genom flera lager resår behöver den sitta på ett visst avstånd från tyget, och det är svårt att få jämt om man inte använder något mellan.

Det var verkligen inte svårt att byta resår, det enda som tog tid var att sprätta upp den gamla linningen och strulet med att sy knapphål, annars gick det galant!

Slöjda lugnt.
Vera

Återbrukat

Hej,

På senare tid har det ju faktiskt blivit lite sytt. Har fått en kollega på jobbet som inspirerar med en nästan helt egensydd garderob, så det har liksom kliat lite i syfingrarna.

Efter att ha sytt en barntröja med varierat resultat så gav jag mig på att sy trosor. Det är något jag tänkt att jag skulle sy länge, tror jag köpte mönster och material på syfestivalen 2015 och tanken har nog funnits där bra mycket längre än så. Det är ju så fasligt svårt att hitta bekväma trosor, så det vore fantastiskt att arbeta sig fram till det perfekta tros-mönstret så att det bara var att börja massproducera när behovet uppstår.

Det här första paret var tänkt lite som en test, och därför utnyttjade jag ett tyg som redan fanns hemma.

Kläder som inte är i gott skick nog att skickas vidare till second hand när de rensats ut ur garderoberna, men som jag ändå ser någon möjlig användning för, antingen som tygkälla eller trasor, brukar jag spara. Den här tröjan hade lite stretch i sig och tyget verkade inte vara särskilt urtvättat så jag tänkte att det kunde utgöra en bra bas till mitt första tros-experiment.

Några veckor senare var trosorna färdiga.

Mönstret är Fru LG. Trosa, fast jag använde egentligen bara sömnadsbeskrivningen, mönstret ritade jag av från ett par trosor jag gillar i garderoben. Om man vill kan man alltså strunta i att köpa mönstret och bara rita av något existerande och följa tutorials på nätet, har sett en hel del flimra förbi i olika flöden, så det ska nog inte vara omöjligt att hitta.

Jag är väldigt nöjd med resultatet, trots att det blev långt ifrån perfekt. Framför allt är tshirt-tyget mycket mindre stretchigt än vanligt tros-tyg, så trosorna är lite i minsta laget. Men, jag har stenkoll på vilka ändringar jag vill testa inför nästa försök och utsikten att göra fler par känns kul.

Slöjda lugnt.
Vera

Sewing Mojo

Hej!

Efter att helt ha gett upp att jag någonsin skulle få lust och ork att sy igen, så vände det plötsligt.
Först ut var en barntröja (den där som fanns med i förra årets slöjdmål), från Ottobre 6/2014.

Sömnadsmojon höll på att sticka all världens väg ungefär samtidigt som den infann sig, på grund av trilskande symaskin som inte ville sy tvillingnål, men med mycket envishet och en tripp till symaskinsreparatören så tog jag mig över den tröskeln.

Önskar nu att jag hade tagit bilder av min hoppande tvillingsöm, men jag kastade nog bort alla testlappar i ren frustration. Kortfattat så har jag två tvillingnålar, den ena är nog inte gjord för att sy jersey, alternativt för gammal och borde slängas, den fick i alla fall symaskinen att käka upp tyget med stora hål som följd, om man inte handvevade ratten (att handveva en hel mudd är ofantligt tråkigt).

Den andra tvillingnålen var nyköpt och gjord för jersey, men undertråden lyckades bara binda runt den ena övertråden, vilket resulterade i långa hoppstygn, där bara den ena av de två sömmarna blev lyckade. Otroligt frustrerande. Ännu mer irriterande när jag släpade iväg maskinen till reparatören och han snabbt konstaterade att allt verkade fungera som det skulle. Självklart fungerade även tvillingsömmen ok när han sydde...

Den resan gjorde mig 40 kronor fattigare men inte särskilt mycket klokare. Av någon anledning började jag i alla fall fundera på om hoppstygnen inte kunde ha något med tyngden av den extra övertråden att göra. När jag sydde hade jag använt en undertrådsspole som extra övertråd, medan symaskinsreparatören hade en mycket stor och tung trådrulle för samma ändamål. Som sista utväg testade jag därför att byta så att undertrådsspolen hamnade liggande på den vanliga övertrådshållaren (där jag kunde sätta fast den ordentligt), medan min lite tyngre trådrulle fick stå på platsen för den extra övertråden. Och hör och häpna, stygnen blev mycket bättre. Inte helt bra, men tillräckligt för att jag skulle våga sy klart den sista sömmen på plagget.

Jag tror fortfarande att det är något vajsing med undertrådspänningen, men innan jag lär mig reparera min egen symaskin så får det nog vara...

Slutresultatet:

En barntröja!

Ja, jag är nöjd med att det blev en tröja, och rent utseendemässigt är det inga fel på den. Tyvärr blev inte passformen särskilt bra. Armarna blev för långa (lätt åtgärdat) och tröjan blev för bred och för kort (svårare att åtgärda).

Den har blivit använd någon gång, och dottern har varit riktigt rörande förtjust i den, men om sanningen ska fram är den ganska opraktisk och kommer antagligen inte bli använd särskilt mycket. Kanske får den ett nytt liv om det kommer fler barn till familjen, då med kortare ärmar, och med siktet inställt på en lite mindre storlek.

Slöjda lugnt.
Vera

Sockmonstret

Hej!
Ja sockmonstret. Han har väntat på att bli visad här i bloggen ända sedan oktober. Han har nog känt sig lite bortglömd,  men nu är det i alla fall hög tid att presentera honom.

I ett gammalt nummer av tidningen Hemslöjd hade de en liten artikel om hur man kunde göra små enkla dockor av sockor. Jag har alltid tyckt att de var så söta och tänkt länge att jag skulle göra något liknande, men det har inte blivit av. Så kom oktober, då en trasig strumpa och slowfashion october råkade sammanfalla, så jag bestämde mig för att göra ett försök.

Jag utgick alltså från en vanlig socka som fått ett hål på hälen.

Några sömmar på symaskinen, lite vadd och lite broderi senare, så har man ett sockmonster.
Jag gillar resultatet. Tanken var att min dotter skulle få honom, men hon har inte varit särskilt intresserad, så han har fått ta sällskap med några möss som står i fönstret inne i mitt arbetsrum.

Jag fyllde honom med polyestervadd till största delen,  men för att ge honom lite tyngd i botten och en möjlighet att stå lite bättre så sydde jag en liten påse som jag stoppade med ris och lade i botten.  Det blev ok, om än inte perfekt. Jag tänker att jag ska försöka vidareutveckla det lite i framtiden.

Jag påbörjade ett sockmonster till, men hon har fortfarande inte fått några ögon. Det svåraste är att forma och brodera ansiktet, och det har jag inte förmått mig att göra än. Så hon har blivit liggande lite i väntan på bättre tider.

Men i stort är det ett trevligt pyssel som man kan få klart på några timmar, så länge man slipper bli avbruten av man och barn det vill säga...

Slöjda lugnt

Bokslut 2016

Hej!

Nu när 2016 är till ända är det hög tid att summera året.
I allmänhet har det varit ett bra år. Ett lugnt år. Utan stora omvälvningar, varken positivt eller negativt. Jag börjar äntligen få lite mer tid för mig själv igen i och med att dottern börjar bli äldre. Det känns otroligt skönt.

Världen utanför känns stormigare, med Trump som president i USA, svält i Afrika, kriget i Syrien och alla andra fruktansvärda saker som har hänt. Jag hoppas att 2017 blir ett bättre år för oss alla.

För att gå tillbaka till en lite mer lättsam aspekt av livet så skrev jag ett inlägg i januari där jag för första gången i mitt liv satte upp mina hantverksmål för året. Det gick väl sådär. Jag har aldrig velat sätta upp nyårslöften eller mål (av något slag) för det nya året förut, just därför att jag liksom vet att jag inte kommer hålla dem, och jag avskyr att lova saker jag inte kan hålla.
Förra året gjorde jag ändå ett första försök, som jag alltså inte lyckades hålla.
Men nu är ju kanske inte det viktigaste att uppnå sina nyårslöften, utan resan och vägen till nästa år.
Och mål är ju inte riktigt samma sak som nyårslöften, eller hur?
Så jag ska nog sätta upp några mål för i år också, eller kanske snarare fokusområden, men nu går vi händelserna i förväg.
Nu handlar det om att summera 2016.
Det blev lite gjort under 2016 i alla fall.

Den ursprungliga kön såg ut som följer:

1. Sticka klart min Haruni
2. En varm tröja till lilla M.
3. Ett par varma byxor till lilla M.
4. En kofta till mig.
5. Ett par fingervantar till mig (speciellt eftersom jag har världens minsta händer som drunknar i alla fingervantar som jag har).

Min Haruni blev klar, och det blev också en Marius, en Chickadee och ett par fingervantar med improviserat mönster. 4 av 5 alltså, fast min Chickadee är ju inte helt klar, men tillräckligt nära för att jag ska räkna med den (lite får man väl fuska, det är ju ändå jag som sätter upp reglerna). Både Chickadee och Marius tog mycket längre tid än vad jag hade föreställt mig att de skulle göra, så jag förstod ganska snart att jag inte skulle hinna allt (och lite till som jag hade hoppats).

Sedan har jag ju gjort några saker som inte alls fanns i kön - tårtor och disktrasor t.ex.

Mitt långsiktiga mål var och är att få in mer hållbara naturmaterial i min och resten av familjens garderober, och det gick väl sådär. Dels i och med att det inte blev så många plagg som jag hade tänkt mig och dels för att jag lyckades köpa superwash-garn till ett av tröjorna jag faktiskt stickade.

Sömnadsmässigt var väl året lite av en katastrof. Det har inte blivit mycket sytt alls. Några jeans har jag lagat, vilket var ett av mina mål, men de två andra målen gav jag upp helt (att sy en tröja till lilla M och sy in ett par byxor till henne).

Det roligaste av allt är att jag skrev att jag ville hålla listan "realistisk". Jag måste verkligen lära känna mina egna begränsningar.

För att citera okänd internet-människa*...

Mitt sista mål var att börja tälja, men det har jag tyvärr inte heller gjort. Det får bli ett annat år helt enkelt. Kan fortfarande tycka att det verkar så roligt att kunna.

Men, trots allt, så är jag rätt nöjd. Jag har inte hunnit så mycket som jag tänkte att jag skulle göra (men när har jag någonsin lyckats med det = evig optimist), men det jag har gjort har blivit bra. Särskilt de där enkla vantarna använder jag varje dag nu under vintern.

Jag hoppas att 2017 blir ett minst lika bra år som 2016.

Gott nytt 2017!

Vera

* har hittat citatet lite här och var, bl.a. här.

Bättre sent än aldrig...

Hej!

Vart tog september vägen? Varma, vackra september. Det har varit helt underbart, men jag har ändå längtat lite efter kylan, och är nästan glad nu när den börjar komma, med krispiga morgnar och kvällar. Typiskt att aldrig vara nöjd!

En morgon nu i helgen vaknade jag upp till det här

All morgontrötthet var plötsligt borta, och på ungefär tio sekunder hade jag fått på mig kläder så att jag kunde springa ut och fota allt det vackra.

Grävmaskinerna tornade upp sig som urtidsmonster ur dimman...

... och vägarna såg alldeles trolska ut.

Men nu var det ju hantverk vi skulle koncentrera oss på i den här bloggen, och senaste tiden har det faktiskt blivit lite sytt!

Den här stickförvaringen påbörjade jag i början av 2013. Därav bättre sent än aldrig...

Den är gjord av en gammal duk, ett gammalt lakan och nyköpta kantband.

När jag började sy den 2013 följde jag en beskrivning som jag hittade på nätet, som jag inte har en aning om var jag kan hitta nu, men det borde inte vara omöjligt att hitta igen... Om jag nu bara kunde komma på rätt sökord på Google...

Det är en ganska smart lösning, med fyra tygfyrkanter som man syr ihop. Det klarar till och med jag av. Nästan i alla fall - jag blev tvungen att sprätta några gånger.

Det enda som var kvar var att kanta de sista sidorna med kantband - som så klart tog slut innan allt var klart och som jag sen aldrig kom mig för att köpa nytt av. Men nu, nu är det klart!

Det är nog ett av de mer operfekta sakerna jag någonsin har gjort. Det är snett och vint, och hörnen sticker ut åt olika håll. Men det får vara.

Jag är bara så glad att den äntligen har de där sista kantbanden, och att jag lyckades göra färdigt. Det är faktiskt en bedrift det också. Någon dag ska jag sitta och öva mig i att sy rakt och att sy fina hörn med kantband, men idag tänker jag vara nöjd med att vara klar!

Slöjda lugnt.
Vera

Ett påslakan

Äntligen bättre igen. Det är så skönt att vara tillbaka till att kunna pyssla igen!
Jag firade med att slutföra ett välbehövt sömnadsprojekt.

Jag köpte ett barntäcke i naturmaterial från Grön Interiör som tydligen skiljde sig från standardstorleken på barntäcken. Så nu var det fina påslakanet som vi fått från mina föräldrar i dopgåva helt oanvändbart. Vad göra?

Det fick bli att ta fram saxen och sprättaren. Jag klippte till två bitar lakansväv från några gamla lakan och letade upp en snedslå som låg och skräpade i stashen.

 

 

Jag är mycket nöjd över resultatet.

 

Det var svårt att fota så att man fick med hela påslakanet!

 

Perfektionisten i mig stör sig lite på de där vita, lite ojämna sömmarna som jag sydde fast snedslån med. Men jag tror att jag kan leva med det. Jag var ju tvungen att bli klar snabbt den här gången.

 

Kul att vara igång igen!