söndag 20 december 2015

Heartwarmer

Heartwarmer är ett gratismönster som går att hitta på Ravelry. En fuskolle som man sa hemma hos mig när jag var liten. Ett bra grundmönster, men jag ändrade så att de 6 första och de 6 sista varven stickades i ribbstickning istället för att göra en rullkant.

Garnet är samma som jag använde till lilla Ms strumpor, ett ofärgat alpacka garn som är köpt i en gårdsbutik på gården där alpackan bodde. Det är ett trevligt och mjukt garn som liksom ger en liten gloria runt sig. Tyvärr framgår inte riktigt lystern i garnet på bilderna. Det är verkligen svårt att fota projekt så här års!


Det var mitt första projekt där man använder förkortade varv till något annat än att forma en häl. När jag har stickat hälar tidigare har jag dragit åt den wrappade maskan ganska rejält, och tyckt att det blivit ganska bra. Det var ingen bra idé att göra det för den här typen av stickning, de förkortade varven i nacken blev ganska bubbliga (lite som en häl...). Istället ska man låta själva wrappen vara väldigt lös. De förkortade varven som är längre ner på buffen blev mycket bättre.
Nacken rättade faktiskt också ut sig när man hade blockat den, så jag är ändå rätt nöjd med resultatet.


Jag avslutade med att brodera lilla Ms namn med maskstygn, namnad för dagis så att säga.
Det är annars lite klurigt. Hur namnar man hemstickade plagg? Sockorna jag stickade åt henne var lite väl små för att broderas på utan att namnet skulle ta upp typ halva plagget. Kanske ska jag beställa hem namnlappar av något slag som man får sy in.

Den som vill veta mer om förkortade varv (och höra Kelley Petkun upprepa hemligheten bakom förkortade varv - wrappa maskan löst... önskar att jag förstått det innan jag börjat sticka det här projektet...) kan jag tipsa om avsnitt 134 av Knit Picks Podcast. Knit Picks är ett amerikanskt garnföretag på webben som har haft en stadigt uppdaterad podcast 2007. Man får stå ut med lite reklam för det egna märket (konstigt vore det väl annars), men förutom det tycker jag att det är en mycket trevlig och matnyttig podcast. En av de få utrikiska stickpoddar som jag står ut med faktiskt. Så om man inte orkar vänta på de svenska (många av dem fantastiska) stickpoddarna så har man ett gediget arkiv att lyssna igenom i form av Knit Picks Podcast.

Så allt som allt. Heartwarmer, nöjd med mönstret och resultatet. Också helnöjd med att jag faktiskt lyckades byta ut stickfastheten utan att orsaka tusen omstickningar (även om nu en buff kanske inte är det mest storleks-känsliga plagget...).

Kort och gott, ett projekt jag kan tänka mig att göra igen!

lördag 21 november 2015

Just nu

Just nu är det mycket behovsslöjdande här hemma. Eller, framförallt blir kön av saker som hushållet på ett eller annat sätt skulle behöva allt längre, samtidigt som orken och tiden att ta tag i den inte riktigt finns. Kuddar behöver sys, kläder behöver lagas och justeras och familjen behöver varma, stickade plagg för att hålla sig varma över vintern.

För tillfället försöker jag i alla fall åtgärda lilla M:s behov av varma sockor.


Mönstret är återigen David's Toe-Up Sock Cookbook, men omräknat för att passa en 1 1/2-åring istället för en 20-nånting-åring.

Jag är rätt nöjd med hur de blev och de sitter perfekt.


Fast jag behöver visst mer övning på att ta bilder på barn...

Det finns något som känns väldigt fint med att kunna värma och klä sin familj, men samtidigt saknar jag den själviska stickningen. Tröjor och koftor som jag vill sticka för min skull för att det skulle vara roligt eller för att jag tycker att de är snygga. I min Ravelry-kö ligger inte mindre än tre själviska stickningar.

1. Chickadee av Ysolda Teague i Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri (inspirationen kommer från den här fantastiskt fina versionen).
2. Haruni av Emily Ross i Malabrigo Lace, ett garn jag inte kunde lägga ner efter att jag plockade upp den på förra årets syfestival.
3.  Twist med mönsterbårder av Sanne Fjalland. Det är ett mönster från förra numret av Kreativ Stickning och jag blev bara helt kär i det. 

Så. Barntröja eller vuxentröja? Det är frågan.

torsdag 29 oktober 2015

Slow fashion october

Just nu följer jag intresserat initiativet Slow fashion october som är startat av Karen Templer alias Fringe Association. Nu är oktober snart slut, och jag har knappt hunnit läsa en bråkdel av alla inlägg, men många har ändå väckt otroligt mycket tankar och känslor.

Jag har vuxit upp i en familj som alltid sett värdet i både föremål och kunskaper från de som levt innan oss. I vuxen ålder har dessa värderingar vuxit och förändrats. Även om det alltid har funnits ett stråk av respekt och förundran för det som mina förfäder skapat och tagit hand om, så handlade det när jag var en fattig (och oerhört snål) student mycket om att spara pengar.
Jag köpte inte nya kläder utan letade igenom mammas, syrrans och farmors garderober, plus att jag köpte begagnat och bytte kläder med vänner. Jag köpte inte nya möbler utan fick begagnade möbler som ändå inte fick plats någonstans.



Idag har jag råd att köpa nya kläder och nya  möbler, men jag försöker att inte göra det. Och idag handlar det inte bara om att spara pengar, utan mer ett ställningstagande, om att vi inte kan fortsätta som vi gjort sedan 50-talet. Vi lever på lånade resurser. Vi lånar från kommande generationer och människor som lever nu, fast i andra länder utanför Sverige.

Att t.ex. följa Sveriges Konsumenters initiativ att undersöka hur våra kläder, skor och andra bruksföremål tillverkas i tredjevärlden gör en mörkrädd. Att det är ett faktum att folk jobbar tills de svimmar, blir sjuka och till och med dör för att vi ska få billiga kläder. Att lönerna är så låga att mödrar inte har råd med barnpassning åt sina barn, utan äldre barn får sluta skolan för att passa sina småsyskon. Samtidigt som de lever i små skjul med hyror som höjs i samma takt som lönerna.

Sedan har vi förstås hela frågan om vår miljö och det faktum att vi blir allt fler som vill och kan ha ett bra liv. Jag vill försöka ta mitt ansvar att minimera min påverkan.

Det är svårt. Hela samhället snurrar runt konsumtion, och att vara en medveten konsument tar tid och kräver en del kunskap.

Det är en balansgång mellan tid och pengar, köpt och handgjort, ork och övertygelse.

Min strategi är att göra förändringar ett steg i taget, och försöka att inte ha dåligt samvete för allt det där jag inte gör. Då kommer man i alla fall någonstans istället för att bara tänka att allt är kasst och samhället borde se annorlunda ut.

Ska bli intressant att se om Slow Fashion October kommer att bli som Me Made May och komma igen år efter år. Jag hoppas det.

lördag 10 oktober 2015

Ett par nya baby-vantar


En liten nyföding har dykt upp i vänkretsen, och då vill man ju gärna ge en liten välkomstgåva till det nya livet.

Det är ju alltid svårt det där, att ge bort stickat, särskilt till nyblivna föräldrar. Människor är så olika, och idag är det många som varken kan hantera eller uppskatta stickade plagg. Och de kan fortfarande vara fantastiska människor som man gärna vill ge saker till (trots denna stora brist alltså). Ja, då är det faktiskt bättre för alla inblandade att man ger något som kommer användas och uppskattas.

Men, föräldrarna till denna lilla nyföding råkar älska ull och stickat, så jag hoppas att dessa vantar kommer till ett bra hem, och att lille J kommer vara varm och bekväm i sina nya vantar.

Dessa vantar är stickade efter mönstret two colour baby mittens som jag ju stickat förut i samma garn (Semilla). Denna gång med enfärgad resår stickad på en halv storlek mindre stickor än resten av vanten. Jag lade också till fem varv på resåren så att vantarna ska gå att stoppa in lite längre i overallen och inte riskera att åka av. Jag tycker fortfarande inte riktigt att resåren blir så tajt som jag önskar. Gör jag fler vantar ska jag nog testa att lägga upp färre maskor och öka inför flerfärgsstickningen. Jag stickar verkligen mycket hårdare när jag stickar slätstickning mot vad jag gör när jag stickar resår.

Det enda som irriterar mig med det här mönstret är hur flerfärgstickningen blir när man börjar med minskningarna. Färgerna hamnar verkligen huller om buller utan någon som helst struktur. Även om det inte är något man direkt stör sig på när de är klara så blir det inte någon perfekt avslutning. Blir det fler gånger som jag stickar det här mönstret så kommer jag försöka se om jag kan tänka ut något bättre.

Avslutningsvis kan jag ju säga att det här är ett fantastiskt restgarnsprojekt. Det går åt extremt lite garn. Det här är alltså mitt andra par vantar av samma garn, och jag har ju dessutom stickat ett par sockar till mig själv i garnet från början, och jag skulle säga att det fortfarande finns garn kvar till minst ett par baby-vantar till. Mycket smidig present!

torsdag 24 september 2015

En liten skattkista

Hittade en sådan fantastisk liten skatt häromdagen.

 
 
Ett antal små söta bälten som en gång har tillhört min farmor.


 

Så fina att jag knappt trodde mina ögon! Titta bara på de här två med fjärilarna nedan.



 
 
Några av spännena var jag bara tvungen att spara trots att själva bältet sett sina bästa dagar, eller inte fanns kvar som i fallet nedan. Jag tänker mig att jag kanske kan sy, virka eller kroka en liten passande ersättare...
 




 
Jag hoppas verkligen jag får tummen ur och gör något med de här spännena. Det är de verkligen värda. Men ibland kan det verkligen vara svårt att våga göra något. Av någon orsak fastnar  man med tanken att ingen  idé är god nog för det man vill restaurera. Har t.ex. en underbar broderad väska som legat i flera år i väntan på en längre axelrem. En väska som bara går att hålla i handen blir inte använd av mig... Men det är något som gör att jag liksom aldrig kommer igång.
 
Nåja, de här ska jag banne mig ta hand om, och jag ska hitta de perfekta klänningarna att ha dem till!


söndag 30 augusti 2015

Evighetssockorna klara

Jag hann inte riktigt klart sockorna innan semestern var slut, men jag fäste i alla fall den sista tråden bara några dagar in på den första arbetsvecken. Så JIPPI!
Jag är mycket nöjd med dem. Efter den 57 upprepningen av hälen så lyckades jag faktiskt få ihop den på båda sockorna och allting ifrån uppläggning till avmaskning har blivit riktigt snyggt och bra.

Så voilà, här är de


Och mönstret är alltså David's toe-up sock cookbook, och här följer matten:

Stickfasthet: 34 m och 50 rader = 10 x 10 cm. Tunnaste garn och stickor jag har stickat med!
Herr E:s fotlängd från tå till häl = 25 cm.
Herr E:s fotomkrets = 22 cm.
Antal maskor vid bredaste stället = 34 m/cm (stickfasthet) x 22 (fotomkrets) = 72 m
Antal maskor att lägga upp = 24 m.

Mitt tips om man vill sticka det här mönstret är att man, efter att man stickat sin provlapp (tyvärr är det ett måste) och har sina mått på foten man ska sticka till, sätter sig ner och gör alla beräkningar och skriver av mönstret med sina egna beräkningar, oavsett om man gör det på pappret, datorn eller som jag i mobilen. Ganska tråkigt, men det är så värt det för att kunna sitta ner sen och bara sticka, utan att behöva oroa sig för att man råkat kolla på fel siffra.

Jag använde Judy's magic cast-on  för uppläggningen och den här avmaskningen, som båda rekommenderas i mönstret. Jag försökte mig på Tubular bind-off, svor en massa, och gav upp. Det krävdes två förberedelsevarv och en massa tankeverksamhet för att göra om den så att den passade 2 x 2 resår, något jag inte klarade av klockan tio på kvällen när jag satt med det. Den onamngivna avmaskningen som jag använde istället var snygg, stretchig, och framförallt, enkel.

Slutligen så blev hälkilen för lång och stor när jag följde antalet ökningar som jag räknat fram i mönstret (18 stycken). Det var en av orsakerna till alla omstickningar. Det perfekta antalet ökningar för hälkilen blev 12 stycken.

Jag avslutade med 2 x 2 resår och stickade så långt garnet räckte. Ta da!


fredag 21 augusti 2015

Skördetid

Så här års blir jag alltid sugen på att plocka, safta och sylta.
Mina problem nuförtiden är att jag varken har tid, ork eller en egen trädgård. Men nu under semestern besökte jag mina föräldrar (= trädgård + barnvakt = syltning och saftning!) så jag passade på att fylla på förråden.

Efter att några timmars bärplockning och ytterligare några timmar i köket så kunde jag stolt luta mig tillbaka och se på mitt dagsverk!


5 flaskor saft, 4 burkar gelé och 3 burkar sylt av svarta vinbär och så lite körsbär.

I många år gjorde jag bara svartvinbärssylt utan att förstå att det man verkligen ska göra av svartvinbär är saft! Svartvinbärssaft är (enligt mig) den godaste saften i världen!

Dessutom är det fruktansvärt enkelt.

Recept svartvinbärssaft:
1. Rensa bären, dvs ta bort dåliga bär och saker som spindlar och dylikt som du inte vill ha i din saft. Du behöver inte repa svartvinbären innan de kokas, det kommer ändå filtreras bort när du silar saften.

2. Koka bären tillsammans med 3 dl vatten per liter bär tills de har gett ifrån sig sin saft. Jag har alltid undrat hur jag vet när bären har gett ifrån sig sin saft. Den här gången värmde jag bären på för svag värme till en början så att det inte riktigt började koka. Då insåg jag skillnaden. Saften i grytan ska vara mörk och ogenomskinlig när man till exempel tar upp lite saft på en slev. Om den inte är det efter ca 10 minuter, försök höja värmen eller vänta en liten stund till.

3. Sila saften. Enklast är att hälla upp de kokta bären i ett durkslag med en gammal ren handduk. Då behöver man inga specialsaker som står och tar plats hemma, och jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt.

4. Koka upp den silade saften igen med lite socker, ca 3 dl per liter vinbär. Om man vill kan man även ha lite konserveringsmedel för att vara säker på att saften håller. Det brukar inte jag ha. Vi dricker upp saften snabbt efter att vi har öppnat den och oöppnad saft lägger jag ibland in i frysen så att den håller längre (men tänk på att saften vidgas när den fryser till is, ställ inte in en glasflaska som är fylld till bredden i frysen... det blir inte bra...).

5. Häll upp saften på rena flaskor. Jag brukar diska flaskorna och avsluta med att hälla kokande vatten i dem. Jag vet inte om det faktiskt gör dem renare. Men jag inbillar mig det.

Till sist så finns det en sak som krånglar till saftandet lite. Svarta vinbär bör vara väl mogna när de kokas till saft, annars finns det risk att pektinet i vinbären gör att saften stelnar och blir till gelé. Vill man däremot ha gelé så är det bara att följa receptet ovan, men använda bär som precis mognat istället. Eller så kan man ha i syltsocker och koka saften lite extra länge, som jag gjorde för att få min gelé att stelna.

Bon appetit!

onsdag 8 juli 2015

Evighetssockorna

Nä, de har kanske inte tagit en evighet att sticka, även om det känns så just nu.

Någon gång i februari så tyckte jag att det var en bra idé att sticka ett par sockor till Herr E. på stickor 2 mm.

Jag borde tagit mitt förnuft till fånga redan när det tog ett antal tågresor tur och retur à la 20 minuter att bara sticka färdigt provlappen. Men nu är jag envis av naturen, och något i mig tycker att det är rätt kul att sticka runt, runt på tunna stickor.

Detta leder mig alltså, några månader senare, hit:


Jag har äntligen kommit förbi hälen!

För att försöka undvika SSS (Second Sock Syndrom) så har jag stickat strumporna parallellt på varsin uppsättning strumpstickor.

Mönstret jag följer är inte direkt ett mönster utan en beskrivning på hur man kan räkna ut sitt eget mönster, David's Toe-Up Sock Cookbook.

Jag tycker mönstret är ganska bra för att vara helt gratis. Han beskriver utförligt hur man ska göra olika steg, alltifrån provlapp till vilka ökningar och minskningar som ska användas (vilket man ju inte är så bortskämd med när man är van vid svenska mönster).

Jag hade rejäla problem med hälen, men jag tror faktiskt inte att det var beskrivningens fel, utan snarare ovana att läsa engelska mönster och det faktum att jag slutade titta på mönstret och bara antog att man skulle sticka hälen på samma sätt som de beskrivningar jag hittade på Youtube. När jag till slut bara gjorde som det stod utan att tänka så mycket, så blev det helt plötsligt bra.

Så här långt har jag bara behövt ändra lite på antalet ökningar till hälkilen. Foten blev helt enkelt för lång och för bred för Herr E. om jag följde beskrivningen. Ett problem som säkert skulle kunna undangrävas med lite nya beräkningar på stickfastheten, men det var faktiskt lättast att bara strunta i några ökningar.

Med lite monogamstickning och semester så tror jag nog faktiskt att jag ska bli klar med dem ganska snart! Och fina blir de ju!



torsdag 4 juni 2015

Laga jeans

Ibland får man ju jobba på det där med att leva som en lär.
För mig innebär det att jag ibland biter ihop och sätter mig och lagar kläder. Det lustiga är att det alltid känns så tråkigt innan jag börjar, men när jag väl sitter där så tycker jag att det är rätt kul.
Och ganska snyggt blir det ju också.
 
 
 

 Jag brukar börja med att sätta fast lappen över de områden som behöver förstärkas på insidan av byxbenet. Här använder jag en bit jeanstyg från ett par slaktade byxor. Jag borde nog ha letat reda på ett jeanstyg som var lite närmare i ton med jeansen, men i det här fallet så syns i förstärkningstyget inte så mycket (det är inga stora hål i jeansen, bara slitna områden) så det är inte noga.

 
Så var lappen fastnålad på insidan av byxorna!


 
Då kommer symaskinen fram. Jag har, under min fattiga studenttid, lagat jeans för hand. Men det är roligare (och går snabbare) på maskin. Jag börjar med att sick-sacka runt det slitna området så att lappen blir ordentligt fastsydd.

 
Så där ja, nu sitter lappen där den ska, och så har jag klippt bort överflödigt tyg.

 

 Och så här ser det ut från utsidan. Det går självklart att använda tråd som är ännu lite närmare jeanstyget i färg, men det blir osynligt även med en färg som inte är perfekt.
Det sista jag gör är att sy fram och tillbaka med raksöm över det slitna området. Det behöver vara ganska tätt mellan sömmarna, här använde jag bara någon millimeter mellan varje söm.
 
Så, färdigt. Det tar lite tid och är lite pilligt, men jag vet inte om det egentligen tar så mycket mer tid än att springa runt i affärer och prova kläder!



tisdag 26 maj 2015

Baby-vantar

När min 6-månaders dotter, lilla M, behövde nya vantar räknade jag ut att det skulle gå fortare för mig att sticka ett par själv, snarare än att hitta tid för att ta mig iväg till stan och ränna runt som en yr höna och hitta ett par vantar utan tummar som jag gillade. Här kanske bör tilläggas att det under den här tiden av mitt liv var svårt att lämna huset i mer än 20 minuter utan att katastrofläge infann sig (och det är en helt annan historia...). Så till skillnad från köpevantar som befann sig på ohållbart långt avstånd så fanns rester av två nystan av märket BC Garn Semilla hemma, och de skulle räcka gott och väl till ett par baby-vantar.



 
 
 
Mönstret är ett gratismönster av Abigail LaLonde och finns att ladda ner på Ravelry, two-colour-baby-mittens. Det är ett helt ok mönster, och framförallt är det ett mönster på precis det jag behövde, baby-vantar utan tummar. Det här med att försöka få en 6-månaders att förstå att hen ska lirka in sin tumme i ett litet sidfack på vanten, det är nämligen inte helt lätt, och inget jag tänkte försöka ge mig på. 
 
Så, hur blev resultatet då? Hade det gått snabbare att köpa vantar? Hmm, ja, givet att jag hade hittat ett par tumfria vantar (vilket verkar vara svårt i storlekarna 6 månader och uppåt), så hade det nog gått snabbare att köpa... Främst för att den ena vanten hamnade under dynan på en fåtölj där den låg i tre månader innan den hittades (glädjen när den hittades var total från min sida).

Om vi lägger hastigheten i färdigställandet åtsidan så är jag ganska nöjd med vantarna. Jag tycker verkligen om hur de ser ut. Men. Runt 9-10 månader börjar dock barn bli väldigt duktiga på att ta av sig vantar och strumpor (min dotter utvecklade det till en konst). De här vantarna hade antagligen blivit mycket mer använda om de hade haft en längre och betydligt tajtare resår. Då skulle man kunna stoppa in dem långt in i jackan och de skulle bli mycket svårare att ta av sig (kanske skulle man då kunna distrahera barnet innan det slitit av sig båda vantarna åtminstone). Mönstret tipsar om att sticka enfärgad resår för att få det tajtare, och det tror jag är en bra idé. Dessutom skulle jag självklart ha använt mindre stickor till resåren (det nämns inte i mönstret och det glömde jag bort i min iver att göra klart vantarna).
 
Det kommer nog säkerligen bli fler vantar av det här mönstret. Allt som allt är det en både användbar och snabb stickning till bebisar.

tisdag 12 maj 2015

Ett påslakan

Äntligen bättre igen. Det är så skönt att vara tillbaka till att kunna pyssla igen!
Jag firade med att slutföra ett välbehövt sömnadsprojekt.

Jag köpte ett barntäcke i naturmaterial från Grön Interiör som tydligen skiljde sig från standardstorleken på barntäcken. Så nu var det fina påslakanet som vi fått från mina föräldrar i dopgåva helt oanvändbart. Vad göra?

Det fick bli att ta fram saxen och sprättaren. Jag klippte till två bitar lakansväv från några gamla lakan och letade upp en snedslå som låg och skräpade i stashen.

 
 
Jag är mycket nöjd över resultatet.

 
Det var svårt att fota så att man fick med hela påslakanet!

 
Perfektionisten i mig stör sig lite på de där vita, lite ojämna sömmarna som jag sydde fast snedslån med. Men jag tror att jag kan leva med det. Jag var ju tvungen att bli klar snabbt den här gången.
 
Kul att vara igång igen!


fredag 24 april 2015

Överansträngd

Japp så var man här då. Beordrad vila med en överansträngd högerarm. Vilken bra start på bloggen.

Eftersom en av de få sakerna som jag kan göra just nu är att skriva (långsamt med vänsterhanden...) så får det ändå bli ett blogginlägg.

 
Så det här är ett par sockar jag stickade för några år sedan. De är stickade från skaftet och ner efter ett mönster av Paula Hammerskog och Eva Wincent, "Klassiska sockor" från boken "Skönt stickat".  
Jag kan verkligen rekommendera boken. Det finns mycket klassiska och fina mönster i den, och de är ganska lätta att följa.

 
 
De är stickade i BC Garn Semilla, och är otroligt sköna. Däremot är de inte så slittåliga.
Jag gjorde väl två misstag när jag stickade de här. Det första var valet av garn, i alla fall om målet är att använda sockorna på fötterna när man går eller så. Typiskt det man brukar göra med fötterna.
Nu har de fått bli mina soffstrumpor för myskvällar, vilket de fungerar utmärkt för.

Det andra misstaget var att lägga upp för hårt på första sockan. Klassiskt nybörjarmisstag...

 
Men, framförallt blir jag hemskt glad när jag ser de här strumporna. Jag är hemskt nöjd med hur färgerna blev (och jag får ju ändå på sockan på foten, även om man kanske måste anstränga sig lite...)!
 
Åh nu hoppas jag bara att den här musarmen ger med sig snart så att jag kan återkomma med lite nya grejer snart!

måndag 20 april 2015

Att börja blogga...

Jag vet, man ska inte blogga längre. Det är faktiskt helt passé. Men, nu har jag aldrig varit någon som varit särskilt bra på att följa trender. Och så tycker jag om att skriva. Det fick alltså bli en blogg.

Jag har hållit på med textilslöjd så länge jag kan minnas. Jag har broderat, stickat och sytt.
Jag broderade på sommaren nere hos mormor, eller stickade och sydde med mamma.
Så fastnade jag i musikens värld några år, och den tog all min tid. Men så hände det något,  och jag tog upp mina nålar, mina garner och mina tyger igen.

Nu har ju världen förrändrats lite sen min barndom och när jag tog upp stickningen igen så började långsamt upptäcka en helt ny värld av bloggar, Ravelry och poddar. Och så insåg jag att jag inte kunde nöja mig med stickningen. Det är alldeles för roligt att brodera och sy. Alltså behövde jag en lite bredare plattform än Ravelry. Så här är jag. Min egen slöjdblogg.