Babytossor

Hej!

Små fötter har åter gjort sin entré i vår familj. När han dröjde lite längre än väntat och alla projekt avmaskats från stickorna (förhoppningsvis kommer inlägg snart, måste bara ta bilder...) så började jag leta igenom ravelry och pinterest efter något litet projekt att ta mig an.

Efter lite om och men hittade jag detta mönstret på baby tossor, ett gratismönster som inte innebar att man behöver sy ihop sulan (började sticka en annan variant som krävde det och fick inte ihop det).

 

Kan rekommendera mönstret, det var enkelt och roligt. Den enda ändringen jag gjorde var att ändra resåren till 1x1 resår istället för 2x2. Man skulle nog kunna fixa till minskningarna så att de allihopa lutar in mot centermaskan, men jag fick inte till det och tycker att det blir snyggt nog så här.

Korta fakta

Mönster: Detta

Garn: Marks & Kattens eco ull, färg 1981

Stickor: 3,5 mm

Jag är riktigt nöjd med hur de blev! De är bra i storleken, och den enda omstickningen jag var tvungen att göra var att jag började göra resåren på stickor 3 mm, men det blev alldeles för tight. När jag gjorde även resåren på stickor 3,5 mm blev det mycket bättre.

Nu hoppas jag bara att de ska komma till användning innan de är urvuxna.

Slöjda lugnt.

Vera

Flätprojektet

Hej!

Äntligen fick jag fotat ett projekt som legat färdigt några veckor.

Några korta fakta:
Mönster: Eget
Garn: Soft Lama Fine från Svarta Fåret (100% baby lama) färg 972
Stickor: 2,5 mm rundsticka

Det här var mitt första projekt med flätor och det var också min första helt egna design! Fast en filt är ju ganska lätt att designa förstås. Jag letade helt enkelt upp ett strukturmönster som jag gillade och så stickade jag en provlapp med mönstret. Provlappen använde jag sedan som bas för att räkna ut hur många maskor som skulle behövas för den storlek på filt som jag ville ha.

Jag gillar provlappar. De ger en annan en chans att testa mönster och garn innan man har tusen maskor på stickorna. Denna gången tror jag att provlappandet delvis räddade det här projektet. Från början hade jag nämligen valt ett helt annat strukturmönster, med smock. Det ser hemskt fint ut, men det var hemskt att sticka. Jag vet inte om det var tekniken eller garnet (eller humöret för den delen), men jag hatade varje sekund av det. När jag istället stickade flätorna blev jag mycket gladare. Det är en enkel fläta över fyra maskor.

Garnet är trevligt, mjukt och varmt. Det kommer bli en bra bebisfilt tror jag.

Det enda jag verkligen skulle vilja göra om är början och avslutningen i rätstickning. Jag borde nog minst ha gått ner en storlek på stickorna för kanterna har blivit alldeles vågiga. Tycker att det är halvt omöjligt att få stickfastheten att stämma mellan olika strukturmönster, blir ofta en massa trial-and-error innan jag får det att bli snyggt. Om det syntes på provlappen hade jag nog för bråttom för att uppmärksamma det denna gång. Orkar nog inte göra om något, men vi får väl se hur mycket det stör mig.

Annars tycker jag att flätor är så fint på filtar, och rätstickningen blev en fin kant.

På det hela taget är jag rätt nöjd.

Slöjda lugnt.
Vera

Knappresår

Hej,

Senaste tiden har jag gjort så mycket mer än vad jag orkat fotografera och blogga om. Innan jag blev med blogg trodde jag alltid att problemet skulle vara det omvända, att jag inte skulle hinna göra så mycket som jag ville blogga. Så fel en kan ha.

Viljan saknas absolut inte, men det är svårt att prioritera fotografering och bloggskrivande bland allt annat i vardagen...

Just nu har jag ungefär 1000 idéer på vad jag skulle vilja göra, 100 projekt igång och ett antal som ligger färdiga och väntar på att bli dokumenterade. Puh.

En sak som i alla fall har blivit fotograferat är mitt första försök att byta resår i ett par byxor.

Att byta resår är ju en sådan där sak som man borde ha som vana att göra med jämna mellanrum. Både resåren i favorittrosorna och barnens byxor går ju utmärkt att byta, och dessutom med ganska lite jobb, men av någon anledning har det inte blivit av förrän nu.

Nedan har vi subjektet som utsattes för experimentet, ett stycke badbyxor som var alldeles för smala i midjan för min dotter.

Jag har försökt byta resår någon gång tidigare, men då valde jag ett alldeles för svårt projekt, ett par barnjeans. Att byta resåren i de här var betydligt enklare (jeansen ligger fortfarande i UFO-högen någonstans och skäms...).

Först sprättade jag upp linningen och tog ur den gamla resåren.

Sedan, eftersom jag tänkte passa på att byta till knappresår, sydde jag två knapphål där resåren skulle kunna sticka fram utanför linningen och där man skulle kunna reglera själva knäppningen.

Här följde en hel del svordomar och en del sprättande. Tack och lov provsydde jag först knapphålen på ett liknande tyg, och kunde då snabbt konstatera att det gick åt pipsvängen. Tyget fastnade och trilskades och symaskinen ville inte alls skapa några knapphål.

Till slut, efter att ha insett att det gick bra att sy knapphålen på gammal lackansväv, så lade jag helt enkelt lakansväven under tyget och sydde. Det funkade fint. Samma teori som mellanlägg. Vet inte om den här metoden är att rekommendera, det blir ju inte direkt stretchigt, men jag resonerade som så att det inte var det viktigaste för ett par knapphål som ska sitta på insidan av linningen. Någon där ute som vet vad man egentligen borde göra?

Snyggt blev det i alla fall med ett extra lager tyg. Jag klippte bort överflödig lakansväv runt knapphålen och sedan tog jag helt enkelt trestegs-sicksacken och sicksackade runt hela linningen.

Slutligen sydde jag i en knapp, trädde i resåren och sydde fast ändarna av resåren.
Vips så hade jag ett par användbara byxor igen.

Tips nummer ett är att se till att det sista knapphålet i knappresåren hamnar centrerat över knappen så blir knäppningen snyggare. Jag slarvade med det och tänkte inte riktigt på vad det skulle innebära, och hur man än försöker knäppa resåren så buktar den en hel del. Kanske orkar jag sprätta och göra om det någon dag, men eftersom det inte är något vardagsplagg så får det nog vara.

Tips nummer två är att göra som de säger i alla gamla böcker och lägga in en tändsticka eller dylikt mellan tyget och knappen när man syr i den. Särskilt som man ska knäppa knappen genom flera lager resår behöver den sitta på ett visst avstånd från tyget, och det är svårt att få jämt om man inte använder något mellan.

Det var verkligen inte svårt att byta resår, det enda som tog tid var att sprätta upp den gamla linningen och strulet med att sy knapphål, annars gick det galant!

Slöjda lugnt.
Vera

Babykofta

Hej!

Maj fortsätter att variera mellan förhoppningar om vår och sommar, och snöstorm. Har nog aldrig varit med om en så sen vår. Chocken av att se snö ligga på marken den 10e maj...

Nåja, det gör i alla fall att man fortfarande har lust att sticka varma saker. Först ut att bli klart (förutom Chickadee, som aldrig verkar hamna på bild...), blev en liten babykofta.

Några korta fakta:
Mönster: Kofta med resårkanter, ur Babystickning på stickor 3 av Lene Holme Samsoe.
Garn: 92 g Tynn Alpakka från "du store alpakka".
Stickor: Rundstickor 3mm, uppläggning stickor 3,5 mm.
Knappar: Från gömmorna.

Det här var ett ganska snabbt litet projekt och jag är nöjd med resultatet. Jag var lite orolig för att den skulle bli för kort i ryggen, men efter blockningen så töjde den ut sig precis som jag hade hoppats på. För säkerhetens skull så jämförde jag den med en kofta från lilla M:s första tid, och proportionerna stämde ganska bra.

Om det är något tips jag kan ge till någon som stickar babykoftor för första gången, utan att ha egna barn att jämföra storleken på, så är det att stickmönster ofta är för korta i ryggen. Min erfarenhet är att bebisar oftast är längre än vad de är breda, men många koftor (även en del köpta) är dimensionerade åt andra hållet. Tyvärr kan jag ju inte lova att det här gäller alla bebisar, de tenderar ju att variera i storlek minst lika mycket som vuxna, men det gällde definitivt min unge och jag har hört många säga samma sak. Om det finns möjlighet att låna en kofta att jämföra med från någon som har egna barn så är det ett bra tips.

Slöjda lugnt
Vera

Återbrukat

Hej,

På senare tid har det ju faktiskt blivit lite sytt. Har fått en kollega på jobbet som inspirerar med en nästan helt egensydd garderob, så det har liksom kliat lite i syfingrarna.

Efter att ha sytt en barntröja med varierat resultat så gav jag mig på att sy trosor. Det är något jag tänkt att jag skulle sy länge, tror jag köpte mönster och material på syfestivalen 2015 och tanken har nog funnits där bra mycket längre än så. Det är ju så fasligt svårt att hitta bekväma trosor, så det vore fantastiskt att arbeta sig fram till det perfekta tros-mönstret så att det bara var att börja massproducera när behovet uppstår.

Det här första paret var tänkt lite som en test, och därför utnyttjade jag ett tyg som redan fanns hemma.

Kläder som inte är i gott skick nog att skickas vidare till second hand när de rensats ut ur garderoberna, men som jag ändå ser någon möjlig användning för, antingen som tygkälla eller trasor, brukar jag spara. Den här tröjan hade lite stretch i sig och tyget verkade inte vara särskilt urtvättat så jag tänkte att det kunde utgöra en bra bas till mitt första tros-experiment.

Några veckor senare var trosorna färdiga.

Mönstret är Fru LG. Trosa, fast jag använde egentligen bara sömnadsbeskrivningen, mönstret ritade jag av från ett par trosor jag gillar i garderoben. Om man vill kan man alltså strunta i att köpa mönstret och bara rita av något existerande och följa tutorials på nätet, har sett en hel del flimra förbi i olika flöden, så det ska nog inte vara omöjligt att hitta.

Jag är väldigt nöjd med resultatet, trots att det blev långt ifrån perfekt. Framför allt är tshirt-tyget mycket mindre stretchigt än vanligt tros-tyg, så trosorna är lite i minsta laget. Men, jag har stenkoll på vilka ändringar jag vill testa inför nästa försök och utsikten att göra fler par känns kul.

Slöjda lugnt.
Vera

Sewing Mojo

Hej!

Efter att helt ha gett upp att jag någonsin skulle få lust och ork att sy igen, så vände det plötsligt.
Först ut var en barntröja (den där som fanns med i förra årets slöjdmål), från Ottobre 6/2014.

Sömnadsmojon höll på att sticka all världens väg ungefär samtidigt som den infann sig, på grund av trilskande symaskin som inte ville sy tvillingnål, men med mycket envishet och en tripp till symaskinsreparatören så tog jag mig över den tröskeln.

Önskar nu att jag hade tagit bilder av min hoppande tvillingsöm, men jag kastade nog bort alla testlappar i ren frustration. Kortfattat så har jag två tvillingnålar, den ena är nog inte gjord för att sy jersey, alternativt för gammal och borde slängas, den fick i alla fall symaskinen att käka upp tyget med stora hål som följd, om man inte handvevade ratten (att handveva en hel mudd är ofantligt tråkigt).

Den andra tvillingnålen var nyköpt och gjord för jersey, men undertråden lyckades bara binda runt den ena övertråden, vilket resulterade i långa hoppstygn, där bara den ena av de två sömmarna blev lyckade. Otroligt frustrerande. Ännu mer irriterande när jag släpade iväg maskinen till reparatören och han snabbt konstaterade att allt verkade fungera som det skulle. Självklart fungerade även tvillingsömmen ok när han sydde...

Den resan gjorde mig 40 kronor fattigare men inte särskilt mycket klokare. Av någon anledning började jag i alla fall fundera på om hoppstygnen inte kunde ha något med tyngden av den extra övertråden att göra. När jag sydde hade jag använt en undertrådsspole som extra övertråd, medan symaskinsreparatören hade en mycket stor och tung trådrulle för samma ändamål. Som sista utväg testade jag därför att byta så att undertrådsspolen hamnade liggande på den vanliga övertrådshållaren (där jag kunde sätta fast den ordentligt), medan min lite tyngre trådrulle fick stå på platsen för den extra övertråden. Och hör och häpna, stygnen blev mycket bättre. Inte helt bra, men tillräckligt för att jag skulle våga sy klart den sista sömmen på plagget.

Jag tror fortfarande att det är något vajsing med undertrådspänningen, men innan jag lär mig reparera min egen symaskin så får det nog vara...

Slutresultatet:

En barntröja!

Ja, jag är nöjd med att det blev en tröja, och rent utseendemässigt är det inga fel på den. Tyvärr blev inte passformen särskilt bra. Armarna blev för långa (lätt åtgärdat) och tröjan blev för bred och för kort (svårare att åtgärda).

Den har blivit använd någon gång, och dottern har varit riktigt rörande förtjust i den, men om sanningen ska fram är den ganska opraktisk och kommer antagligen inte bli använd särskilt mycket. Kanske får den ett nytt liv om det kommer fler barn till familjen, då med kortare ärmar, och med siktet inställt på en lite mindre storlek.

Slöjda lugnt.
Vera

Godsaker

Hej,

Det har varit lite tyst här ett tag. Inte egentligen på grund av brist av saker att blogga om, men lite brist på tid och ork. Framförallt lyckas jag visst inte ta så mycket bilder just nu.

På sista tiden har jag i alla fall fått en del lagat (jippi, heja mig), även om högen med saker att laga verkar fyllas på snabbare än jag lyckas avverka den...

Dessutom har jag stickat klar Chickadee och påbörjat 3 (! för att vara mig) andra stickprojekt och har påbörjat 2 sömnadsprojekt. Det är roligt att jag äntligen fått lite lust att sy igen, jag hade ju gett upp det helt för bara några månader sedan. Tyvärr har jag fått bråka en hel del med min symaskin vilket har dödat en del av glädjen, så vi får väl se hur långt jag kommer med projekten.

I avsaknad av bilder på Chickadee så tänkte jag istället redovisa lite julklappar som fortfarande inte hamnat på bloggen - lite virkade godsaker.

I slutet av sommaren bestämde jag mig för att virka några godsaker till lilla Ms leksakskök. Jag hade redan garn hemma i princessfärger så jag letade upp ett gratismönster på en liten virkad princesstårta och satte glad i hågen igång med att virka. Jag lyckades ganska snabbt få ihop en liten tårta innan jag pausade virkandet och gick tillbaka till att sticka Chickadee, ganska nöjd med att för en gångs skull vara ute i god tid.

I början av december insåg jag förskräckt att jag inte längre var ute i särskilt god tid, med bara en ynka godsak att packa in till dottern.

Jag började genast massproducera. Fyra småtårtor och två syltkakor fick jag ihop, den sista avslutades strax före Kalle på julaftonen...

Korta fakta: Tårtor
Mönster: Liten prinsesstårta  av Virka liten kaka, men rosen och bladen kommer härifrån.
Garn: Järbo Garn Merceriserad bomull 8/4 i färgerna vit, linblomsgrön och flamingorosa.
Virknål: 2mm
Ändringar: Lade till så att jag virkade 15 varv totalt innan jag började göra botten.

Korta fakta: Syltkakor
Mönster: Virkade syltkakor av Made by Cecilia.
Garn: Järbo Garn Merceriserad bomull 8/4 i färgerna natur och flamingorosa.
Virknål: 2mm
Ändringar: Lade till ett extra varv sylt, så sista varvet med det beiga garnet blev 6fm, 2fm i samma maska.

Jag tycker att tårtorna blev bra, även om den vita spetsen nederst nog kunde ha varit lite stabilare.Där kunde man kanske använt en annan typ av lite robustare spets, åtminstone i det här tunna garnet.

Syltkakorna har inte hamnat på bild, och anledningen är väl att jag inte är riktigt nöjd och har tänkt att jag ska göra om dem lite. Jag tror framförallt att jag misslyckades med att sy ner sylten, de ser mer ut som tefat än som syltkakor.

Allt som allt så är jag väldigt glad i tanken på att virka tusen fina små godsaker i underbara karamellfärger, men när det väl kommer till kritan så tycker jag att det är rätt trist att genomföra.

Slöjda lugnt!
Vera

Hur många gånger kan man sticka om en socktå?

Många är tydligen svaret, men nu är de i alla fall klara.

Några korta fakta:
Mönster: Längtan till Gotland av Pia Kammeborn
Garn: Frost från Järbo garn i färgerna 401 (svart), 403 (grått) och 445 (röd)
Stickor: Resår och slätstickning på stickor 2mm, flerfärgsstickning på stickor 2,5mm

Åter till problemet med tårna.

Det här är det andra paret sockar jag stickar till mig själv, så jag har inte byggt upp någon erfarenhet kring hur den perfekta sockan för min fot ser ut. Det första paret sockor gjorde jag helt enligt mönstret, och det var planen att göra med de här också.

Jag stickade alltså på och stickade klart socka ett, precis enligt beskrivningen, provade sockan och tyckte att den nog fungerade ganska bra (en stickares förnekelser). Sen stickade jag klart också den andra sockan. När jag satte på mig båda sockorna tyckte jag att det var något som inte kändes riktigt bra. Det tryckte liksom lite på tårna. I panik insåg jag att jag måste ha stickat tårna för korta.

Lite nedstämd repade jag upp tån på den ena och stickade om, med några varv extra den här gången. När jag nu provade den förlängda tån så tyckte jag fortfarande att den var lite trång, men nu började jag undra om det inte var formen på tån mer än längden på den som var problemet.

Nedan har jag en bild för att illustrera. Den vänstra sockan visar en socktå enligt mönstret, en klassisk socktå där man minskar i en triangelform. Den här typen av tå blir ganska spetsig, åtminstone blev den det denna gång. Mina tår är inte särskilt spetsiga. De är snarare korta och breda.

Jag repade alltså upp en tredje gång, och den här gången gjorde jag en lite mer rundad tå, enligt följande recept.

• (1 minskningsvarv + 2 vanliga varv) x 3
• (1 minskningsvarv + 1 vanligt varv) x 2
• Minska varje varv tills det återstår 12 m.

Inspirationen kommer från diverse trådar kring hur man gör en mer rundad tå som jag hittade på Ravelry (finns en del att hitta om man söker på "rounded toe").

Jag gillar den rundade tån mer, men i slutänden tyckte jag inte att skillnaden mellan tårna var tillräckligt stor för att orka repa upp den andra tån också. Så nu har jag två olika tår. Tänker att det blir ett tillfälle att utvärdera om jag faktiskt märker någon skillnad när jag använt dem ett tag.

Avslutningsvis så gillar jag mönstret. Jag skulle däremot inte rekommendera det till någon som är nybörjare på varken sockor eller flerfärgstickning, p.g.a. ganska långa flotteringar som krävde en del pill och en hyfsat komplex häl. Det gör ju däremot att man lär sig en del när man stickar de här sockorna, och det är ju alltid roligt. Jag gillar verkligen utseendet på hälen, och jag kan verkligen tänka mig att den är slitstark.

För den som inte är överförtjust i att fästa trådändar kan man se till att låta den andra färgen följa med när man stickar ränderna istället för att klippa av dem efter varje rand. Och det säger jag självklart inte av egen erfarenhet, nej, nej, men jag tänkte att det kunde vara bra att veta. Rent hypotetiskt kan man komma till insikt om detta efter ganska många ränder, har jag hört...

Slöjda lugnt

Vera

Sockmonstret

Hej!
Ja sockmonstret. Han har väntat på att bli visad här i bloggen ända sedan oktober. Han har nog känt sig lite bortglömd,  men nu är det i alla fall hög tid att presentera honom.

I ett gammalt nummer av tidningen Hemslöjd hade de en liten artikel om hur man kunde göra små enkla dockor av sockor. Jag har alltid tyckt att de var så söta och tänkt länge att jag skulle göra något liknande, men det har inte blivit av. Så kom oktober, då en trasig strumpa och slowfashion october råkade sammanfalla, så jag bestämde mig för att göra ett försök.

Jag utgick alltså från en vanlig socka som fått ett hål på hälen.

Några sömmar på symaskinen, lite vadd och lite broderi senare, så har man ett sockmonster.
Jag gillar resultatet. Tanken var att min dotter skulle få honom, men hon har inte varit särskilt intresserad, så han har fått ta sällskap med några möss som står i fönstret inne i mitt arbetsrum.

Jag fyllde honom med polyestervadd till största delen,  men för att ge honom lite tyngd i botten och en möjlighet att stå lite bättre så sydde jag en liten påse som jag stoppade med ris och lade i botten.  Det blev ok, om än inte perfekt. Jag tänker att jag ska försöka vidareutveckla det lite i framtiden.

Jag påbörjade ett sockmonster till, men hon har fortfarande inte fått några ögon. Det svåraste är att forma och brodera ansiktet, och det har jag inte förmått mig att göra än. Så hon har blivit liggande lite i väntan på bättre tider.

Men i stort är det ett trevligt pyssel som man kan få klart på några timmar, så länge man slipper bli avbruten av man och barn det vill säga...

Slöjda lugnt

Skämshögen och mål 2017

Hej!

En vecka in på det nya året och jag tänkte prata mål och fokus för 2017.

För att börja i en ände vill jag be att få presentera min skämshög

Eller ja, skämshög är väl ett lite starkt ord, men jag har i flera år haft som mål att minimera andelen plagg i min garderob som är oljebaserade, och trots det så är majoriteten av mina tjocktröjor fortfarande bestående av - akryl.

Akryl är verkligen inget bra material. Förutom att det är billigt. Det är svettigt, tar åt sig lukt, noppar och är inte alls lika varmt och behagligt som ull. Dessutom fäller akrylplagg (och alla andra typer av plast-baserade fibrer) så kallad mikroplast, som kommer ut med tvättvattnet och ut i våra hav. Där misstar många fiskar och djurplankton mikroplasten för mat, och svälter ihjäl med magarna fulla av plast (mer om det och andra material går att läsa här). Sedan är det ju inte en förnybar fiber, vilket ju är ytterligare en orsak att undvika materialet.

Så varför har jag en hel hög med akrylplagg (ok, några av plaggen i högen är tillverkade av andra plastmaterial också, bl.a. polyester - men nackdelarna är ungefär de samma)?

Mitt försvar är att en del är inhandlade innan jag visste bättre, några plagg är ärvda, ett är en gåva och ett plagg är inhandlat second hand för att jag desperat behövde en ny tröja.

Nu ligger de där i garderoben, blir allt äldre och sunkigare (visst sade jag att akryl luktar?) och läcker mikroplast vid varje tvätt. Så nu kommer det, mitt mål för 2017 (och kanske 2018 och 2019 också, med tanke på hur snabbt saker och ting verkar gå för mig...) är att åtminstone ersätta de här plaggen.

Det finns ju förstås en orsak till att det inte blivit av än. Dels är det ganska dyrt att köpa tröjor och koftor i riktig ull och dels finns de inte direkt att få tag i på HM. Jag stickar, men har hittills hunnit ungefär ett större plagg om året, så det har inte heller inneburit någon avsevärd skillnad i garderoben. Men så har jag inte heller haft det som mitt huvudmål.

I år tänker jag försöka investera i en riktig ulltröja från något bra märke (helst med garantier för arbetsvillkor, djurhållning och miljö) och dels kommer jag försöka påbörja åtminstone ett stickprojekt som ska kunna ersätta någon av plaggen i skämshögen.

Så, över till en genomgång av vad som ligger i kön.

1. Färdigställa Chickadee. Den ersätter väl egentligen inget av plaggen ovan, men kommer ändå bli ett välbehövligt tillskott. Den kommer också bli den första (!) tjocktröjan i enbart ull i min garderob.

2. The Rose, ett riktigt snyggt gratismönster från Järbo garn. Jag har aldrig stickat efter deras mönster, men det ska bli kul att testa. Tyvärr innehåller garnet som mönstret är skrivet för 70% superwash ull och 30% polyamid (syntetfiber), så det är inte ett alternativ i strävan efter att undvika oljebaserade garner, men det ska nog gå att hitta något bra alternativ från Järbo eller i värsta fall från en annan garntillverkare. En av mina gamla tröjor är just en "klänningströja" som går en bra bit över rumpan, och jag har älskat den hejdlöst genom åren. Jag är så frusen av mig, och en långtröja är helt underbar att dra på när man är som kallast - som en varm kram på vintern. Jag är övertygad om att The Rose kommer vara en utmärkt ersättare till min klänningströja.

3.  Draper Vest, av Amy Herzog. Det här är nog den typ av kofta jag använder mest. En ganska liten och nätt kofta som fungerar både till byxor och klänningar. Jag skulle nog kunna sticka flera stycken i olika färger. Till att börja med i midnattsblå eller svart.

4. Katrine Cardigan, av Cecily Glowik MacDonald, har en hög krage som ser ut att vara helt underbar att borra ner näsan i när det blåser kallt ute, eller när man bara har en extra miserabel dag på kontoret. Jag tror att den skulle vara en utmärkt ersättare till Hoodie-tröja i polyesterblandning.

5. En polotröja. Möjligen i någon lin-ull eller bomull-ull blandning så att materialet blir lite mindre varmt. Jag skulle vilja ha något lätt och luftigt, men ändå varm. Jag hittade den här på Ravelry som skulle kunna vara något, men jag vet också att jag har sett flera möjliga varianter i mina tidningar från Kreativ Stickning under senaste året.

6. En väst. Det är egentligen inte riktigt min stil, men jag trivs så bra i den (enormt fula) västen som jag har. Så nånting väst-aktigt vill jag nog ha, kanske som den här eller den här.

Den listan kommer jag nog ha bockat av lagom till pensionen, men det är i alla fall en början.

Jag tror att det här är en lagom bit för mig att ta tag i. Jag tror mycket på att försöka förändra sitt eget beteende i lagom stora portioner. Det kommer finnas kvar syntetfibrer i min garderob även efter den här rensningen. Jag kommer nog till och med falla dit någon mer gång och köpa nya. Men jag ska i alla fall inte fylla på mer i facket tjocktröjor. Därifrån ska syntetfibrerna ut.

Slöjda lugnt

Vera

Bokslut 2016

Hej!

Nu när 2016 är till ända är det hög tid att summera året.
I allmänhet har det varit ett bra år. Ett lugnt år. Utan stora omvälvningar, varken positivt eller negativt. Jag börjar äntligen få lite mer tid för mig själv igen i och med att dottern börjar bli äldre. Det känns otroligt skönt.

Världen utanför känns stormigare, med Trump som president i USA, svält i Afrika, kriget i Syrien och alla andra fruktansvärda saker som har hänt. Jag hoppas att 2017 blir ett bättre år för oss alla.

För att gå tillbaka till en lite mer lättsam aspekt av livet så skrev jag ett inlägg i januari där jag för första gången i mitt liv satte upp mina hantverksmål för året. Det gick väl sådär. Jag har aldrig velat sätta upp nyårslöften eller mål (av något slag) för det nya året förut, just därför att jag liksom vet att jag inte kommer hålla dem, och jag avskyr att lova saker jag inte kan hålla.
Förra året gjorde jag ändå ett första försök, som jag alltså inte lyckades hålla.
Men nu är ju kanske inte det viktigaste att uppnå sina nyårslöften, utan resan och vägen till nästa år.
Och mål är ju inte riktigt samma sak som nyårslöften, eller hur?
Så jag ska nog sätta upp några mål för i år också, eller kanske snarare fokusområden, men nu går vi händelserna i förväg.
Nu handlar det om att summera 2016.
Det blev lite gjort under 2016 i alla fall.

Den ursprungliga kön såg ut som följer:

1. Sticka klart min Haruni
2. En varm tröja till lilla M.
3. Ett par varma byxor till lilla M.
4. En kofta till mig.
5. Ett par fingervantar till mig (speciellt eftersom jag har världens minsta händer som drunknar i alla fingervantar som jag har).

Min Haruni blev klar, och det blev också en Marius, en Chickadee och ett par fingervantar med improviserat mönster. 4 av 5 alltså, fast min Chickadee är ju inte helt klar, men tillräckligt nära för att jag ska räkna med den (lite får man väl fuska, det är ju ändå jag som sätter upp reglerna). Både Chickadee och Marius tog mycket längre tid än vad jag hade föreställt mig att de skulle göra, så jag förstod ganska snart att jag inte skulle hinna allt (och lite till som jag hade hoppats).

Sedan har jag ju gjort några saker som inte alls fanns i kön - tårtor och disktrasor t.ex.

Mitt långsiktiga mål var och är att få in mer hållbara naturmaterial i min och resten av familjens garderober, och det gick väl sådär. Dels i och med att det inte blev så många plagg som jag hade tänkt mig och dels för att jag lyckades köpa superwash-garn till ett av tröjorna jag faktiskt stickade.

Sömnadsmässigt var väl året lite av en katastrof. Det har inte blivit mycket sytt alls. Några jeans har jag lagat, vilket var ett av mina mål, men de två andra målen gav jag upp helt (att sy en tröja till lilla M och sy in ett par byxor till henne).

Det roligaste av allt är att jag skrev att jag ville hålla listan "realistisk". Jag måste verkligen lära känna mina egna begränsningar.

För att citera okänd internet-människa*...

Mitt sista mål var att börja tälja, men det har jag tyvärr inte heller gjort. Det får bli ett annat år helt enkelt. Kan fortfarande tycka att det verkar så roligt att kunna.

Men, trots allt, så är jag rätt nöjd. Jag har inte hunnit så mycket som jag tänkte att jag skulle göra (men när har jag någonsin lyckats med det = evig optimist), men det jag har gjort har blivit bra. Särskilt de där enkla vantarna använder jag varje dag nu under vintern.

Jag hoppas att 2017 blir ett minst lika bra år som 2016.

Gott nytt 2017!

Vera

* har hittat citatet lite här och var, bl.a. här.