Skämshögen och mål 2017

Hej!

En vecka in på det nya året och jag tänkte prata mål och fokus för 2017.

För att börja i en ände vill jag be att få presentera min skämshög

Eller ja, skämshög är väl ett lite starkt ord, men jag har i flera år haft som mål att minimera andelen plagg i min garderob som är oljebaserade, och trots det så är majoriteten av mina tjocktröjor fortfarande bestående av - akryl.

Akryl är verkligen inget bra material. Förutom att det är billigt. Det är svettigt, tar åt sig lukt, noppar och är inte alls lika varmt och behagligt som ull. Dessutom fäller akrylplagg (och alla andra typer av plast-baserade fibrer) så kallad mikroplast, som kommer ut med tvättvattnet och ut i våra hav. Där misstar många fiskar och djurplankton mikroplasten för mat, och svälter ihjäl med magarna fulla av plast (mer om det och andra material går att läsa här). Sedan är det ju inte en förnybar fiber, vilket ju är ytterligare en orsak att undvika materialet.

Så varför har jag en hel hög med akrylplagg (ok, några av plaggen i högen är tillverkade av andra plastmaterial också, bl.a. polyester - men nackdelarna är ungefär de samma)?

Mitt försvar är att en del är inhandlade innan jag visste bättre, några plagg är ärvda, ett är en gåva och ett plagg är inhandlat second hand för att jag desperat behövde en ny tröja.

Nu ligger de där i garderoben, blir allt äldre och sunkigare (visst sade jag att akryl luktar?) och läcker mikroplast vid varje tvätt. Så nu kommer det, mitt mål för 2017 (och kanske 2018 och 2019 också, med tanke på hur snabbt saker och ting verkar gå för mig...) är att åtminstone ersätta de här plaggen.

Det finns ju förstås en orsak till att det inte blivit av än. Dels är det ganska dyrt att köpa tröjor och koftor i riktig ull och dels finns de inte direkt att få tag i på HM. Jag stickar, men har hittills hunnit ungefär ett större plagg om året, så det har inte heller inneburit någon avsevärd skillnad i garderoben. Men så har jag inte heller haft det som mitt huvudmål.

I år tänker jag försöka investera i en riktig ulltröja från något bra märke (helst med garantier för arbetsvillkor, djurhållning och miljö) och dels kommer jag försöka påbörja åtminstone ett stickprojekt som ska kunna ersätta någon av plaggen i skämshögen.

Så, över till en genomgång av vad som ligger i kön.

1. Färdigställa Chickadee. Den ersätter väl egentligen inget av plaggen ovan, men kommer ändå bli ett välbehövligt tillskott. Den kommer också bli den första (!) tjocktröjan i enbart ull i min garderob.

2. The Rose, ett riktigt snyggt gratismönster från Järbo garn. Jag har aldrig stickat efter deras mönster, men det ska bli kul att testa. Tyvärr innehåller garnet som mönstret är skrivet för 70% superwash ull och 30% polyamid (syntetfiber), så det är inte ett alternativ i strävan efter att undvika oljebaserade garner, men det ska nog gå att hitta något bra alternativ från Järbo eller i värsta fall från en annan garntillverkare. En av mina gamla tröjor är just en "klänningströja" som går en bra bit över rumpan, och jag har älskat den hejdlöst genom åren. Jag är så frusen av mig, och en långtröja är helt underbar att dra på när man är som kallast - som en varm kram på vintern. Jag är övertygad om att The Rose kommer vara en utmärkt ersättare till min klänningströja.

3.  Draper Vest, av Amy Herzog. Det här är nog den typ av kofta jag använder mest. En ganska liten och nätt kofta som fungerar både till byxor och klänningar. Jag skulle nog kunna sticka flera stycken i olika färger. Till att börja med i midnattsblå eller svart.

4. Katrine Cardigan, av Cecily Glowik MacDonald, har en hög krage som ser ut att vara helt underbar att borra ner näsan i när det blåser kallt ute, eller när man bara har en extra miserabel dag på kontoret. Jag tror att den skulle vara en utmärkt ersättare till Hoodie-tröja i polyesterblandning.

5. En polotröja. Möjligen i någon lin-ull eller bomull-ull blandning så att materialet blir lite mindre varmt. Jag skulle vilja ha något lätt och luftigt, men ändå varm. Jag hittade den här på Ravelry som skulle kunna vara något, men jag vet också att jag har sett flera möjliga varianter i mina tidningar från Kreativ Stickning under senaste året.

6. En väst. Det är egentligen inte riktigt min stil, men jag trivs så bra i den (enormt fula) västen som jag har. Så nånting väst-aktigt vill jag nog ha, kanske som den här eller den här.

Den listan kommer jag nog ha bockat av lagom till pensionen, men det är i alla fall en början.

Jag tror att det här är en lagom bit för mig att ta tag i. Jag tror mycket på att försöka förändra sitt eget beteende i lagom stora portioner. Det kommer finnas kvar syntetfibrer i min garderob även efter den här rensningen. Jag kommer nog till och med falla dit någon mer gång och köpa nya. Men jag ska i alla fall inte fylla på mer i facket tjocktröjor. Därifrån ska syntetfibrerna ut.

Slöjda lugnt

Vera

Longworn

För ett år sedan satt jag och följde Karen Templers (alias Fringe Association) initiativ slow fashion october på avstånd. Jag skrev ett inlägg här på bloggen, men i övrigt nöjde jag mig med att läsa och inspireras av alla intressanta inlägg i debatten. För det är verkligen ett komplext och gigantiskt ämne. Det finns så många sidor att fördjupa sig i.

I år har jag varit lite mer aktiv, och jag har som mål att faktiskt skriva något varje vecka. Introduktionen skrev jag på Instagram här (mer om sockmonstret kommer snart i bloggen, om inte livet kommer i vägen).

Denna veckas tema är Longworn.

Saker man haft länge... En stor andel av min garderob skulle nog kunna definieras som Longworn. Mycket finns kvar sedan innan 2006, året då jag började universitetet. Jag snålade extremt mycket när jag levde på studiebidrag, mer än vad jag nog egentligen behövde, och att köpa nya kläder låg långt ner på listan.
När jag började jobba började jag lägga mer ur budgeten på kläder, men snart hade jag fått barn och började drömma om hus. Kläderna hamnade återigen långt ner på priolistan.
Därav en garderob där en del av kläderna fortfarande kommer från åren 2000-2006. I morse sprang jag t.ex. i mina gamla träningsbyxor från mellanstadiet, en syn jag tänker bespara er. Men de verkar vara fullständigt oförstörbara, och jag har svårt för att slänga plagg som är fullt funktionsdugliga.

En del kläder har jag fått ärva. Ur mammas, syrrans eller kompisars garderober, och även en del från tidigare generationer.

En av mina käraste ägodelar är den här jackan:

 Det är en läderjacka som köptes av min mormor någon gång på 70-talet för att sedan användas både av henne, min mamma och mig.

Den är nog det plagg i min garderob som är mest välgjort, t.ex. har den dubbla knappar. En på utsidan och en på insidan. Jag vet faktiskt inte varför man gör så? Märket har jag aldrig hört talas om förut, men den verkar var gjord i Malmö.

Trots att jag älskar det här plagget så mycket så använder jag det inte jättemycket. Dels så saknar den de där livsviktiga fickorna för plånbok och nycklar som jag egentligen behöver för att få vardagen att fungera på ett smidigt sätt. Dels är jag rädd att jag ska använda sönder den, vilket ju såklart är urdumt. På en galge gör den ju ingen glad!

I år har hösten varit för varm och sedan plötsligt för kall för den här, men till våren så kommer jag, trots att den saknar fickor, att ha på mig den.

När dagarna är så där lagom klara och kalla, och jag inte har lust att vara praktisk, då kommer den att åka på. Och förhoppningsvis alla andra vårar och höstar i framtiden också.

Slow fashion october

Just nu följer jag intresserat initiativet Slow fashion october som är startat av Karen Templer alias Fringe Association. Nu är oktober snart slut, och jag har knappt hunnit läsa en bråkdel av alla inlägg, men många har ändå väckt otroligt mycket tankar och känslor.

Jag har vuxit upp i en familj som alltid sett värdet i både föremål och kunskaper från de som levt innan oss. I vuxen ålder har dessa värderingar vuxit och förändrats. Även om det alltid har funnits ett stråk av respekt och förundran för det som mina förfäder skapat och tagit hand om, så handlade det när jag var en fattig (och oerhört snål) student mycket om att spara pengar.
Jag köpte inte nya kläder utan letade igenom mammas, syrrans och farmors garderober, plus att jag köpte begagnat och bytte kläder med vänner. Jag köpte inte nya möbler utan fick begagnade möbler som ändå inte fick plats någonstans.

Idag har jag råd att köpa nya kläder och nya  möbler, men jag försöker att inte göra det. Och idag handlar det inte bara om att spara pengar, utan mer ett ställningstagande, om att vi inte kan fortsätta som vi gjort sedan 50-talet. Vi lever på lånade resurser. Vi lånar från kommande generationer och människor som lever nu, fast i andra länder utanför Sverige.

Att t.ex. följa Sveriges Konsumenters initiativ att undersöka hur våra kläder, skor och andra bruksföremål tillverkas i tredjevärlden gör en mörkrädd. Att det är ett faktum att folk jobbar tills de svimmar, blir sjuka och till och med dör för att vi ska få billiga kläder. Att lönerna är så låga att mödrar inte har råd med barnpassning åt sina barn, utan äldre barn får sluta skolan för att passa sina småsyskon. Samtidigt som de lever i små skjul med hyror som höjs i samma takt som lönerna.

Sedan har vi förstås hela frågan om vår miljö och det faktum att vi blir allt fler som vill och kan ha ett bra liv. Jag vill försöka ta mitt ansvar att minimera min påverkan.

Det är svårt. Hela samhället snurrar runt konsumtion, och att vara en medveten konsument tar tid och kräver en del kunskap.

Det är en balansgång mellan tid och pengar, köpt och handgjort, ork och övertygelse.

Min strategi är att göra förändringar ett steg i taget, och försöka att inte ha dåligt samvete för allt det där jag inte gör. Då kommer man i alla fall någonstans istället för att bara tänka att allt är kasst och samhället borde se annorlunda ut.

Ska bli intressant att se om Slow Fashion October kommer att bli som Me Made May och komma igen år efter år. Jag hoppas det.