Longworn

För ett år sedan satt jag och följde Karen Templers (alias Fringe Association) initiativ slow fashion october på avstånd. Jag skrev ett inlägg här på bloggen, men i övrigt nöjde jag mig med att läsa och inspireras av alla intressanta inlägg i debatten. För det är verkligen ett komplext och gigantiskt ämne. Det finns så många sidor att fördjupa sig i.

I år har jag varit lite mer aktiv, och jag har som mål att faktiskt skriva något varje vecka. Introduktionen skrev jag på Instagram här (mer om sockmonstret kommer snart i bloggen, om inte livet kommer i vägen).

Denna veckas tema är Longworn.

Saker man haft länge... En stor andel av min garderob skulle nog kunna definieras som Longworn. Mycket finns kvar sedan innan 2006, året då jag började universitetet. Jag snålade extremt mycket när jag levde på studiebidrag, mer än vad jag nog egentligen behövde, och att köpa nya kläder låg långt ner på listan.
När jag började jobba började jag lägga mer ur budgeten på kläder, men snart hade jag fått barn och började drömma om hus. Kläderna hamnade återigen långt ner på priolistan.
Därav en garderob där en del av kläderna fortfarande kommer från åren 2000-2006. I morse sprang jag t.ex. i mina gamla träningsbyxor från mellanstadiet, en syn jag tänker bespara er. Men de verkar vara fullständigt oförstörbara, och jag har svårt för att slänga plagg som är fullt funktionsdugliga.

En del kläder har jag fått ärva. Ur mammas, syrrans eller kompisars garderober, och även en del från tidigare generationer.

En av mina käraste ägodelar är den här jackan:

 Det är en läderjacka som köptes av min mormor någon gång på 70-talet för att sedan användas både av henne, min mamma och mig.

Den är nog det plagg i min garderob som är mest välgjort, t.ex. har den dubbla knappar. En på utsidan och en på insidan. Jag vet faktiskt inte varför man gör så? Märket har jag aldrig hört talas om förut, men den verkar var gjord i Malmö.

Trots att jag älskar det här plagget så mycket så använder jag det inte jättemycket. Dels så saknar den de där livsviktiga fickorna för plånbok och nycklar som jag egentligen behöver för att få vardagen att fungera på ett smidigt sätt. Dels är jag rädd att jag ska använda sönder den, vilket ju såklart är urdumt. På en galge gör den ju ingen glad!

I år har hösten varit för varm och sedan plötsligt för kall för den här, men till våren så kommer jag, trots att den saknar fickor, att ha på mig den.

När dagarna är så där lagom klara och kalla, och jag inte har lust att vara praktisk, då kommer den att åka på. Och förhoppningsvis alla andra vårar och höstar i framtiden också.