Stickkramp

Hej!

De senaste veckorna har jag upplevt något som borde kunna gå under begreppet stickkramp. Jag har inte stickat så här lite sedan jag överansträngde handleden för ett och ett halvt år sedan.

Det har flera orsaker, dels har vi varit upptagna med det här...

När man ägnar all vaken tid åt att packa så har jag upptäckt att man inte hittar så mycket tid åt att sticka.

Dessutom har jag haft en resa med jobbet som var inplanerad med osedvanligt dålig tajming från min sida.
Eftersom resan skulle innebära en längre tågresa och ensamma kvällar på hotellrummet, så hade jag inbillat mig att det åtminstone skulle bli ett välkommet avbrott, som jag kunde fylla med stickning. Tyvärr lyckades jag få med mig fel storlek på rundsticka, så den förhoppningen gick åt stöpet. Jag hade tagit med mig ett extra handarbete, för säkerhets skull, en liten virkning, men jag insåg snart att min hjärna inte hade rum för det.

Och det har nog varit det största hindret för mig just nu. Min vintertrötta hjärna.

Mitt enda projekt på stickorna just nu är Chickadee och den har känts som lite av ett hinder ett tag.
När november började hade jag  i stort sett bara en liten bit på kroppen och så knappbanden kvar att sticka.

Och så var jag tvungen att bestämma mig för hur långa ärmarna ska vara.
Och vilken typ av resår jag ville ha.
Och hur jag skulle göra knapphålen.

Problemet är att min hjärna inte orkade ta så många beslut just då. Typ inga alls.

Den här sidan av stickningen är det värsta tycker jag. När jag inte har en utmålad väg framåt.  När stickningen har tappat all flow och jag bara vill bli klar, men fortfarande inte vågar chansa och göra något som gör att jag kommer behöver repa, eller ännu värre, stickar färdigt något som sedan inte sitter bra eller som jag inte passar i.

Dessutom hade jag ett tag varken tid, rum eller ork att sätta mig ner och ta tjuren vid hornen. Googla, mäta och räkna.

Men till slut hände något.

Okej, den är inte klar, men nu är det bara knappkanterna kvar (och ärmsluten, och att sy i knappar och sy igen sidsömmen, men vem håller räkningen). Jag har en tröja som går att sätta på mig!

Jag älskar hur oket blev, det är ju faktiskt det som gjorde att jag blev kär i den här tröjan från början.

Så, nu är stickmojon officiellt tillbaka.
Slöjda lugnt!