Regnbågssockar

 Hej!

År 2021s första vecka är snart till ända och här har vi äntligen fått rejält med snö. Barnen har åkt pulka och byggt snögubbar och snölyktor. Underbart!

Vi har varit lediga och jag har hunnit sticka en del på min Draper Cardigan av Amy Herzog, tyvärr inte tillräckligt för att hinna klart med den till #makenine2020...

Ett par sockor hann jag dock sticka klart innan 2020 blev 2021.

Några korta fakta:

Mönster: Eget.

Garn: Junior Raggi från Järbo garn (svart), Manduzana Regnbågskit, Sandnäs Sisu (ljusblått)

Stickor: 2.0 mm (resår) och 2.5 mm (slätstickor)

Det här var första gången jag inte använde något egentligt mönster för att sticka ett plagg. Det känns lite roligt. Sen beror det ju på att jag stickat ett antal olika sockor efter mönster vid det här laget, så jag vet liksom ungefär hur jag ska göra. Jag la upp med min vanliga favoritteknik, kedjeuppläggning. Det är en uppläggning som är väldigt lik stickad uppläggning, men istället för att hämta garnet genom maskan innan så hämtar man den mellan de två tidigare maskorna. Den är snygg, enkel och stretchig och dessutom slipper man försöka beräkna hur mycket garn som kommer gå åt, som man ju behöver göra med korsuppläggningen (long-tail cast on som den heter på engelska). Jag lade upp 72 maskor och sen stickade jag tio varv resår innan jag började med regnbågsränderna i slätstickning. Jag gjorde en häl av förkortade varv, som sitter bra på min fot. Slutligen gjorde jag en rundad tå enligt receptet: 

Minska vart 3dje varv 3 ggr

Minska vartannat varv 2 ggr

Minska varje varv tills 12 maskor återstår.

Sy ihop med maskstygn

Det blir en bra tå som passar mina korta trubbiga fötter.

Jag gillar verkligen de här sockorna, en riktig färgklick i vardagen. De är också lite för stora så att de blir riktigt mysiga och sköna att ha på sig.

Slöjda lugnt!

Vera

En 1-årspresent

Hej,

Det här pandemi-året fortsätter att vara annorlunda och konstigt. Just nu VAB:ar jag mer än vad jag jobbar med alla förkylningar som går på skola och förskola, men vi har klarat oss från allvarligare varianter av Covid. Så skönt att det finns en ljusning i sikte med vaccinet som kommer till våren.

Hantverksmässigt är det fortfarande ett ganska mörkt år. Jag stickar lite, syr ytterst lite och lagar en socka här och där. 

Mitt i allt så fyllde min systerson 1 år. Det värker i hjärtat att jag bara hunnit träffa honom en gång sedan han föddes. Det var inte vad jag sett framför mig när mina barn äntligen fick sin första kusin! Eftersom vi  inte kunnat träffas så skickade jag ett lite paket.

Några korta fakta:

Mönster: Bamse från Klompelompes jul, av Hanne Andreassen Hjelmås och Torunn Steinsland.
Garn: Visjögarn från Östergötlands ullspinneri samt kläderna i restgarn från mina fru Sergel.
Stoppning: Ull svensk ull från Filtmakeriet
Stickor: Rundstickor 2,5 mm.
Garnmängd: Troligtvis någonstans mellan 25-50g? Antagligen närmare 25g. 
Ändringar: Förstod inte hur man skulle göra hälvändningen, så jag gjorde en vanlig kortvarvshäl.
Att göra nästa gång: Jag skulle nog experiementera fram andra öron. Är inte helt nöjda med hur dessa blev.

Kortet har jag också gjort själv med förebild från fantastiska Kreativa Karin på instagram.

De blir ju väldigt söta de här små djuren, och jag kommer nog göra fler av dem, men nu ska jag vila ifrån dem ett tag...

Slöjda lugnt

Vera

Välkommen till världen presenter

 Hej!

Höstmörkret har kommit och med det försvinner lusten att göra något annat på kvällarna än att ligga kvar i sängen och läsa efter att barnen lagt sig. Och jag försöker unna mig det. Jag tror att jag försöker hantera all ångest kring pandemin och en orolig omvärld genom att läsa. Jag kan vara på god väg att ta mig igenom alla böcker jag inte hunnit med de senaste åren som småbarnsförälder...

Men innan det blev riktigt mörkt på kvällarna så fick min äldsta och bästa vän en liten bebis, och självklart var jag tvungen att göra välkommen till världen presenter!

Och de blev bra! Jag är så nöjd med kaninens ansikte. Jag kan aldrig låta bli att tycka att det är lite läskigt att sy och sticka gosedjur. Man gör så mycket arbete och så beror ändå hela resultatet på de sista 10 procenten. Om monteringen och ansiktet inte blir bra, så är hela projektet kört. Men som sagt, jag är nöjd, den här gången blev det bra! Hoppas lille E också uppskattar den. 

Herr Kanin, några korta fakta:

Mönster: Bamse från Klompelompes jul, av Hanne Andreassen Hjelmås och Torunn Steinsland.
Garn: Visjögarn från Östergötlands ullspinneri.
Stoppning: Ull svensk ull från Filtmakeriet
Stickor: Rundstickor 2,5 mm.
Garnmängd: Oj, ingen aning, men troligtvis någonstans mellan 25-50g? Antagligen närmare 25g. 
Ändringar: Förstod inte hur man skulle göra hälvändningen, så jag gjorde en vanlig kortvarvshäl.
Att göra nästa gång: Vill inte ändra något särskilt.

Herr Kanins tröja, några korta fakta:

Mönster: Gullguttengenser till Bamse från Klompelompes jul
Garn: Marks & Kattens Eco Babyull, färg 187
Stickor: Rundstickor 2,5 mm och 3,0 mm.
Garnmängd: Kanske 12g?
Ändringar: En knapp istället för 2.
Att göra nästa gång: Öka för gosemagen och kanske öka omlotten i farfarsknäppningen.

Han är så himla söt. Och jag kunde göra alltihop med garn och ull från gömmorna här hemma. Hurra för mig. Det enda som stoppar mig från att göra tusen små nallar är att jag faktiskt inte tycker att de är så roliga att sticka... Hehe, men de går ganska snabbt så det är trots allt mödan lönt. Dottern har dessutom redan beställt en eller två egna, så jag misstänker att jag kommer få tillfälle att göra fler. 

Bebismössa, några korta fakta:

Mönster: "10012 - Dragter, hue, luffer" av Onion.
Tyg: Två tyger från Elvelyckan Design, båda slutsålda sedan länge tyvärr.
Storlek: 68-74.
Ändringar: Inga.
Att göra nästa gång: Förlänga tofsarna, det var riktigt besvärligt att få till snygga knutar.

Hoppas att de kommer till användning. Det skär i hjärtat att jag inte kan åka och hälsa på i dessa Corona-tider, men det var roligt att få göra ett litet paket och visa sin kärlek på något sätt.

Slöjda lugnt och hoppas ni får hålla er friska!

Vera.

Fru Sergel

 Hej!

Det blev visst en sommarpaus. Jag ägnade sommaren åt att läsa och varken stickade eller sydde särskilt mycket. Sömnaden har hamnat lite i skamvrån igen. Jag har påbörjat att sy på en Gloria av Svenska Mönster, men jag har gått totalt in i väggen och lyckas inte ta mig vidare. Sedan försökte jag mig på att sy en enkel rektangelkjol, men det blev bara fult och jag har ännu inte kommit på hur jag ska rädda den. Jag funderar på att göra om den till en knytkjol istället utan resår i midjan... 

Men jag har i alla fall stickat klart mina Fru Sergel.

Korta fakta:

Mönster: Fru Sergel av Anna Bergman

Garn: Garnkit av Tant Kofta

Stickor: 3 mm rundstickor

Ändringar: Istickshäl istället för en häl med förkortade varv.

Jag är nöjd med hur de blev, även om jag kanske hade valt att sticka dem på mindre stickor och istället ökat några maskor om jag hade stickat om dem i samma garn. Jag höll på och velade jättelänge på hur jag skulle göra med hälen. Jag har nämligen tänkt sticka de här under flera år, men då alltid tänkt att jag skulle ändra hälen så att mönstret på översidan av foten inte blir uppbrutet som i originalmönstret. Från början tyckte jag ärligt talat att det var lite fult. Men nu har åren gått och jag tycker inte alls att det ser fult ut längre, så nu hade jag istället svårt att bestämma mig om jag skulle köra på originalmönstret eller om jag skulle göra som jag tänkt hela tiden. Till slut så vann min envishet och min ovilja att kopiera mönstret exakt... Så det blev en istickshäl. Jag följde det här gratismönstret.

Nu kan jag ha glada sockor i skorna i höst :)

Slöjda lugnt!

Vera

#makenine2020 - Stickning

Hej!

Jag är väl antagligen sist ut av alla med att prata planer inför 2020, men det här var alldeles för roligt för att lägga på is bara för att det råkar ha blivit februari.

Jag har ju redan presenterat min aningen orealistiska sömnadsplan för 2020 och här kommer nu även min stickplanering. Tillsammans blir de ytterst orealistiska. Men det här är i alla fall vad som rör sig i huvudet på mig inför det här året. Jag har också förhoppningar om att detta ändå kommer bli ett mer produktivt år än de två tidigare. Så håll tummarna.

1. En mörkblå mössa. Denna vinter har jag tappat bort två mössor, så nu har jag egentligen bara en acceptabel mössa kvar, stora svanen-mössan som jag stickade för några år sedan. Den ÄR fin, men aningen liten. Den passar inte när jag inte har tid att borsta håret och bara slänger upp håret i knut och vill dölja eländet med en mössa. Så denna gången ska jag försöka göra en ordentligt rymlig mössa. Jag har siktet inställt på en Cheeky hat av Matilda Kruse, kvinnan bakom Organic knitters.

2. Jag behöver färdigställa den här barntröjan som varit ganska rejält otursförföljd under hösten. Först försvann den i tre veckor efter en jobbresa då bagaget inte kom med mig hem (definitivt sista gången jag checkar in min stickning) och dels hamnade den i korselden under en episod av magsjuka hemma (jag har nu testat att koka ull och kan tala om att det går alldeles utmärkt om man är försiktig och inte rör den för mycket - även om det nog inte är nyttigt för fibern om den skulle utsättas för det ofta...). Mönstret kommer från en Sandnes katalog och verkar vara samma som detta.

3. Det här är nog ärligt talat det plagg som hänger mest löst på att bli gjort i år. Det är en pullover till herr E. Han fick en för några år sedan som inte blev särskilt snygg och alltid har varit lite för kort för honom. Han skulle verkligen behöva en uppdaterad version. Han har önskat sig detta länge och är definitivt "knitworthy". Men det är sååå mycket jobb att sticka något utan mönster och dessutom till en karl... Vi får helt enkelt se. Jag har som sagt inte hittat något mönster som riktigt passar beskrivningen, utan jag kommer nog löst utgå från något för att sedan räkna om allt. Han har dessutom specificerat att han vill att den ska gå ner längre bak, vilket man kanske kan lösa med förkortade varv? Nej, jag har inte riktigt tänkt ut alla detaljer än.

4. Mitt enda riktiga ufo, åtminstone mitt enda stickade ufo. Det här är en Garter ear flap hat av Purl Soho som jag påbörjade till min son, men den blev liksom lite liten. Nu när vi har fått en lillkusin så tänker jag att denna ska bli klar till nästa vinter.

5. Ett par fru Sergel Tantulltuss (Anna Bergman). Har haft ett garnkit från tant Kofta liggandes i flera år nu, i år tänker jag blir året då de istället blir ett par sockor. Tänker eventuellt byta ut hälen så att de mer ser ut som sockorna på bilden än det ursprungliga mönstret. Vi får se hur det blir.

6. En Draper cardigan ur boken "Knit to flatter" av Amy Herzog.

7. Ett par regnbågssockar till mig.

8 & 9. Någonting ur Klompelompes Jul. Jag köpte boken i julklapp till mig själv och fullkomligt älskar den. Vill sticka typ allt ur den. Kanske hinner jag två saker i år alla fall? Högt upp på listan ligger de här gosedjuren och de här tröjorna, men jag kan inte bestämma mig för det finns så många fina mönster!

Det var allt. Ska bli spännande att se vad som faktiskt blir gjort. Jag har inte varit i närheten av så här produktiv de senaste åren, men det är ju en blandning av stora och små saker, så det finns en liten chans att jag skulle lyckas. Men det roligaste är ju ändå att planera :).

Slöjda lugnt!
Vera

Experimentet

Hej,

Och så blev det ett långt uppehåll till.
Trots att jag har haft massor av tankar på vad jag skulle vilja skriva på den här bloggen. Ibland är det precis som att det blir svårare att skriva ju mer saker som köas upp i "att bloggas"-kön.

Nåja, nu är jag här igen, och jag har faktiskt stickat färdigt någonting!

I flera år har jag stört mig på att jag behövt köpa fleece-byxor till min dotter. Det har varit så svårt att få tag i mellanlager i andra material än fleece - och fleece har ju problemet att det släpper ut en massa microplast i våra vatten.

Samtidigt hade jag sett flera exempel på stickade byxor, så då växte idén fram att jag skulle sticka ett par byxor i 100% ull.

Nästa tanke var att jag ville använda knappresår i midjan och ha långa muddar i benen för att byxorna  skulle kunna växa med henne. Jag är lite svag för knappresår och skulle kunna tänka mig att ha knappresår i precis allt just nu...

Så såg jag en bild i Allers på ett par stickade byxor i ett slags rutmönster i mörkgrått och ljusgrått, och så bestämde jag mig för att ge mig på ett litet experiment.

Jag utgick från ett mönster på stickade byxor ur "Sticka för de små" av duon bakom Klompelompe och köpte 100g ljus- och 100g mörkgrått Kampes tvåtrådiga ullgarn. Jag stickade provlappar och satte igång att räkna om mönstret och fundera ut hur jag skulle lösa min knappresår.
Först tänkte jag att jag skulle försöka sy knapphål i resåren, antingen på maskin eller för hand, men det gav jag upp rätt snabbt. Min maskin gillade inte att sy knapphål i provlappen jag stickat och att sy för hand verkade alldeles för bökigt. Istället kom jag på att jag kunde skapa en öppning genom att helt enkelt börja sticka fram och tillbaka för att sedan lägga upp ytterligare maskor och börja sticka runt.

Men summa summarum, efter ganska många månaders stickande så slutade det med att byxorna var alldeles för tajta, och dottern kunde inte ha på sig dem överhuvudtaget. Fail.

Snygga blev de i alla fall...

Sedan dess har de fått ligga till sig i sin stickpåse i väntan på att jag skulle bestämma mig för om jag skulle repa eller sticka om. Så i somras tog jag tag i det hela och bestämde mig för att jag helt enkelt skulle göra ett nytt försök, med nytt garn. Så jag gick till garnaffären igen och tänkte att jag skulle köpa mer av samma garn, men istället kom jag ut med...

Blått garn. Vet inte riktigt vad jag tänkte, men jag måste råkat ut för någon tillfällig sinnesförvirring där inne i affären. Jag köpte dessutom ett gradient-garn, alltså ett garn som långsamt byter färg, vilket inte alls är min stil, som ofta kör på säkra kort vad gäller färger...

Eftersom skillnaden mellan det ljusa och det mörka garnet var mycket mindre än för det grå garnerna jag använt förut så blev jag tvungen att byta flerfärgsmönster. Efter lite letande på ravelry så bestämde jag mig för att använda det allra enklaste tvåfärgsmönstret där man helt enkelt stickar varannan maska i den första färgen och varannan i den andra.

Sen började jag sticka ett par byxor till. I en större storlek, och inte för smala den här gången. Jag är fortfarande inspirerad av mönstret från Klompe Lompe, men det mesta är taget efter eget huvud.
Ganska nöjd med resultatet.

Och vet ni - jag lyckades faktiskt få till tubular bind off för benmuddarna. Skam den som ger sig!

Färgen är inte helt lättmatchad, men den fungerar i alla fall ihop med Marius-tröjan som jag stickade för några år sen (och som äntligen börjar passa...).

Jag är mycket nöjd med knappresåren!

Och så beviset för att de faktisk passar på också. Superkass bild - helt omöjligt att fota fyraåring i november-ljus. Innan redigering var bilden fint gul-brun.
Ni får delar av stökigt vardagsrum på köpet.

Slöjda lugnt!
Vera

Ps. Nu börjar det faktiskt bli lättare att köpa kläder i ull också. Några av de stora barnklädesmärkena har lagt till det i sitt sortiment, och så har jag köpt ett ull-set med tröja och byxor från det lilla företaget hagenhuset.se som jag är nöjd med. Men det är ju alltid roligt att göra själv ändå... Ds.

Tå-upp sockor med istickshäl

Hej!

Nu var det ett tag sedan igen. Livet har varit ovanligt mycket av en berg-och-dalbana och det har känts ganska tungt ett tag. Men med två små barn hinner man aldrig gräva ner sig i någon olycka särskilt länge, både på gott och på ont.
Efter sommarens hetta kändes hösten som en välkommen andningspaus. Luften är hög och klar igen och jag kan andas. Det är en ovanlig känsla för mig som annars brukar få lite höstdepp, men i år tror jag att jag står ut med mörkret bara jag slipper mer värme.
Minstingen har börjat krypa, eller i sanningens namn åla, sig fram och friden är sannerligen slut. Nu är jag inne i den verkliga jaga-barn-fasen när man sällan får sitta still mer än någon minut i streck. Det inverkar definitivt negativt på min stickning, men jag har börjat jobba igen vilket i alla fall betyder tjugo minuters egentid på tåget till och från jobbet.
Häromdagen ägnade några av mina dyrbara minuter till att äntligen fästa trådarna på ett projekt som legat nästan-färdigt ända sedan i våras.

Några korta fakta:
Mönster: Toe up afterthought heel socks av Juju Vail
Garn: Svarta fåret Frost, färgerna 445 (rött) och 401 (svart)
Stickor: 2,0 mm till resåren och 2,5 till resten av sockan.
Garnmängd: ca 25 g av det svarta och 15 g av det röda.

Lilla M behövde påfyllning i socklådan och jag hade rester kvar från när jag stickade Längtan till Gotland-sockorna, så jag letade reda på ett mönster på några passande sockor och började sticka.
Jag stickade i stort sett mönstret som det stod, den enda ändringen jag gjorde var att inte sticka något vanligt varv mellan de två sista minskningsvarven på hälen, vilket gjorde den lite rundare mot vad den blivit annars.

Det här var första gången jag prövade en så kallad figure-8 cast on, jag hittade en bra tutorial här. Tidigare när jag har stickat tå-upp sockor har jag använt Judy's Magic Cast-on som jag nog tycker är lite mindre pillig och man slipper böket med att man bara kan lägga upp jämnt antal maskor, men till figur-8-uppläggningens fördel så var den väldigt lätt att lära sig.

Det som gör att jag allvarligt funderar på att ge upp det här med att sticka fler tå-upp sockor är att det är så svårt att få till en stretchig avmaskningskant som fortfarande ser snygg ut. Denna gången försökte jag med tre olika avmaskningar innan det blev tillräckligt stretchigt, men det är egentligen fortfarande inte riktigt bra. Avmaskningarna jag testade var vanlig avmaskning på en storlek större stickor och så kallad tubular bind off. Jag har hört många duktiga stickare som prisat tubular bind off för att den blir så fin och stretchig, men min trötta sömnbristhjärna har haft väldiga problem med den. Den här gången tyckte jag faktiskt att jag fick till den så att den blev snygg, men tyvärr var den trots allt inte tillräckligt stretchig. Till slut föll jag tillbaka till min gamla trotjänare, "SSK"-avmaskningen där man stickar ihop alla maskorna på sista varvet med en slip-slip-knit-minskning.

Det var i alla fall kul att sticka de här, och kul att testa en istickshäl. Jag har ett garnpaket från Tant Kofta som ska bli ett par fru Sergel, och jag har en idé på en liten tweekning som jag tror skulle kunna bli riktigt bra, men som kräver istickshäl för att fungera. Efter att ha stickat de här känns det definitivt görbart att sticka vuxensockor med samma teknik.

Slöjda lugnt!
Vera

Stora svanen mössa

Hej,
I höstas maskade jag av ett projekt som varit en riktig långkörare på stickorna - mössan Stora svanen från Bohus Stickning. Har velat sticka något ur Bohus Sticknings mönsterskatt ända sedan boken Bohus Stickning - the revival kom ut för några år sedan (och podcasten Nördic Knitting gjorde en så fantastisk intervju med dess författare). Jag går ju igång på allt som är långsamt och krångligt, även om jag ofta tar mig vatten över huvudet...

I oktober 2016 tog jag mig samman och köpte ett kit från AngoraGarnet på Syfestivalen i Stockholm. Jag måste erkänna att det var dyrare än vad jag hade föreställt mig och grävde ett djupt hål i min budget, men kan ändå förstå att prisbilden är motiverad. Tycker kanske att själva mönstret kunde vara lite mer påkostat en enkel svartvit utskrift när man betalar så mycket, men jag tror som sagt inte att hon tar ut några direkta överpriser.

I och med att mönstren från Bohus Stickning är kända som svåra så ville jag inte börja med en av tröjorna, utan med ett mindre projekt som hade en chans att bli klart (och så här i backspegeln så var det nog rätt så klokt), så valet föll på en mössa, Stora Svanen.

Och ta da, så här ser den ut färdig:

Och nej, den är fortfarande inte blockad...

Det här har varit ett riktigt frustrerande projekt som ändå har varit riktigt kul emellanåt.
Mitt första misstag var att inte göra någon provlapp. Jag var rädd att garnet skulle ta slut (dålig motivering) och tänkte att det inte skulle göra så mycket att bara börja, när det nu bara var en liten mössa som skulle stickas (ytterligare en dålig motivering).
Jag satte alltså igång och lade upp det antal maskor som mönstret föreslog och började sticka. Mössan blev tre nummer för stor. Bara att repa och börja om. När jag kom till flerfärgsstickningen så satte jag pekfingret i vädret och ökade till ett antal maskor som var jämt delbart med mönstret och fortsatte sticka. Flerfärgsstickningen är jätterolig, men snart insåg jag att stickfastheten som vanligt var helt off  i jämförelse med rätstickningen i mudden. Jag repade, gick upp till 2.5 mm stickor och ökade ytterligare några maskor. Denna gång såg det bättre ut, men fortfarande inte helt bra och när jag kom fram till nästa mönsterdel så insåg jag till min fasa att jag valt ett antal maskor som inte funkade särskilt bra med denna del av mönstret. Bara att repa ytterligare en gång.

Tur att flerfärgsstickningen var så rolig, annars hade jag aldrig tagit mig igenom den här stickningen! Det var inte alls så svårt som jag hade befarat att sticka med tre färger. Kändes lite som att brodera korsstygn på något sätt. Om man bara var noga och metodisk så var det ganska meditativt.
Nedan har jag försökt fotografera hur jag höll garnet för att inte det inte skulle trassla ihop sig.

Slutresultatet blev i alla fall ok, även om mössan fortfarande är lite i tajtaste laget. Hade nog nästan kunnat gå upp till 2.75 eller 3 mm stickor (svårt att öka fler maskor p.g.a. hur färgmönstret är konstruerat), men frågan är om garnet blivit för glest stickat då... Ah! Har samma problem med allt jag stickar just nu, att stickfastheten mellan rät-, slät- och flerfärgsstickning är så olika. Det blir en massa trial and error innan jag får något som duger. Tycker inte jag får så mycket hjälp av provlappar heller på det här området, men det kanske beror på att jag inte gör dem på rätt sätt. Tips tages tacksamt emot.

Det som verkade svårt med den här mössan, att sticka med tre färger på samma varv, det var däremot bara roligt!

Förutom att ändra maskantalet så gjorde jag ytterligare två ändringar. Dels valde jag att strunta i alla avigmaskor i mönstret. Det är väl en av de saker som utmärker Bohus Stickning, att de ofta använder avigmaskor i flerfärgsstickningen, men jag tycker helt enkelt att det är snyggare när det enbart är slätstickning.

Den andra ändringen var att jag ändrade hur minskningarna gjordes. Det stod i mönstret att mössan ofta blev hög, men att man kunde vika in den rätstickade kanten. Det tyckte jag inte blev så snyggt så jag valde att minska tidigare, och började minska med en centrerad dubbelminskning mellan varje fjäder redan på varv 56. Sedan minskade jag ungefär var tredje varv på samma sätt. Det blev bra storleksmässigt och jag är riktigt nöjd med hur det ser ut.

Slöjda lugnt!

Sticka till Barbie - tröja

Hej!
Jag fortsätter med mina miniatyrer.
De här gjordes alltså till min dotters Barbiedockor, som alla kom till oss iklädda olika varianter på temat rosa prinsessklänning. Jag råkar visserligen älska rosa prinsessklänningar och hade gärna sytt eller stickat något sådant till henne, men den stilen passar inte riktigt min dotter, eller lekarna hon leker. Hennes dockor går på cirkus och åker traktor, de ska inte gå på bal på slottet. Själv väljer hon nästan alltid att sätta på sig en tröja och ett par leggings, så jag tänkte att dockorna också skulle få den typen av kläder.

Jag letade runt lite bland olika mönster på www.stickatillbarbie.se, som har så mycket fina mönster, och hittade ett på en tröja jag gillade.

Några korta fakta:
Mönster: www.stickatillbarbie.se 1056
Garn: järbo 8/4 färg 32000 (oblekt) och 32010 (vit)
Stickor: 2 mm
Garnåtgång: ca 5 g av varje färg

Det här var precis som mössorna, roligt och snabbt att sticka, men jag skulle göra ganska många ändringar om jag skulle bestämma mig för att sticka den igen.

Först och främst skulle jag nog sticka runt istället för fram och tillbaka. Det var ganska meckigt att sy ihop sidorna så att det blev snyggt och det stör mig att halslinningen ser olika ut fram och bak (eftersom man maskat av på ena sidan och lägger upp på andra, och jag kan inga tekniker där dessa två ser likadana ut).

Sedan så är mönstret skrivet så att man lägger upp nya maskor i sidorna hela vägen upp till axeln, men jag valde att inte öka mer efter att jag nått upp till ärmhålen.

Hade jag stickat om denna skulle jag nog också ha valt att göra ökningar i sidorna istället för att lägga upp/maska av maskor.

Slutligen så skulle jag, för att göra tröjan mer lekvänlig, lägga till en kil i ryggen, eventuellt med knäppning, så att hålet för huvudet blev större. Det går att få på tröjan som den är, men jag som vuxen tycker att det är pilligt och dottern behöver fråga mig om hjälp för att ta av och på den.

Med det sagt så tycker jag att den är snygg och det var roligt att ge dockorna ett lite mer vardagsaktigt plagg, så i stort är jag nöjd.

Slöjda lugnt!
Vera

Sticka till Barbie - Mössor och en halsduk

Hej!

I februari var det dotterns födelsedag. Hon är första barnbarnet i två släkter och får därför hur mycket saker som helst, även om det nu finns en lillebror också som kan konkurrera lite om uppmärksamheten. Jag vill ju så klart ge henne något fint och speciellt jag också, men samtidigt ville jag inte att det bara skulle vara ännu en massproducerad sak som ligger och skräpar. En bonus, särskilt när man är föräldraledig, vore ju om det dessutom inte kostade så mycket.

Det jag till slut landade i var att jag ville ge henne lite nya kläder till hennes Barbiedockor. Hon har precis börjat leka ordentligt med dem och jag trodde att hon nog skulle tycka det var kul att ha lite fler kläder. Dessutom, måste jag nog erkänna, vaknade ett sedan länge slumrande intresse för att göra dockkläder hos mig själv.

Först ut började massproducera mössor.

Några korta fakta:
Mönster: www.stickatillbarbie.se mönster A39 (med lite variationer)
Garn 1: Järbo Garn Merceriserad Bomull 8/4, 32085 Linblomsgrön
Garn 2: Järbo Garn Merceriserad Bomull 8/4, 32077 Flamingorosa
Garn 3:  Du Store Alpakka, Tynn Alpakka, 147 Teal.
Stickor: 2 mm
Garnåtgång: ~3 gram!

Alla mössorna är gjorda lite olika. Den mörkblågröna och den rosa är stickade i enbart ribbstickning och i teorin skulle de bli långa nog för att gå att vika upp, men de blev väl lite mer av en slouchy modell.

Jag experimenterade lite med avmaskningen, i och med att avmaskningen i mönstret bygger på att huvuddelen av mössan är mosstickad. Avmaskningen för den grönblåa blev inte bra, men på den rosa mössan blev det helt okej. Där stickade jag två avmaskningsvarv enligt mönstret men stickade alla maskor räta. Det jag skulle ha ändrat är att jag borde ha gått upp en nålstorlek i och med att jag gick över i slätstickning, det blev lite väl tajt, men i övrigt blev det snyggt. Hade tänkt göra en garnboll och dölja den fula avmaskningen på den blågröna, men lyckades inte göra någon tillräckligt liten. Någon som vet hur man gör? Ett test där jag använde en barngaffel var inte lyckat.

Det är ju i alla fall bara jag som ser, dottern bryr sig inte.

Den lindblomsgröna mössan gjorde jag med mosstickning enligt mönstret, men jag gjorde den lite kortare utan uppvikt kant.

Jag kan verkligen rekommendera att sticka de här. Roligt, snabbt och ett utmärkt sätt att ta slut på små fina garnrester som man har liggande. För det krävs ju nästan inget garn alls för en liten mössa!

Förutom mössorna hade jag en plan om att sticka matchande halsdukar, men tiden rann ut så det blev bara en.

Några korta fakta:
Mönster: www.stickatillbarbie.se mönster A38
Garn: Du Store Alpakka, Tynn Alpakka, 147 Teal.
Stickor: 2 mm
Garnåtgång: ~4 gram!

Hade velat experimentera med fler varianter på detta, men som sagt tiden tog slut och då prioriterade jag några lite flashigare saker. Men det var precis den sortens stickning som jag behövde just nu. Helt hjärndött, tar inget garn och går hur fort som helst. Om dottern gör minsta hint om att hon vill ha fler kommer jag att lägga upp till nya på två röda...

Hur blev mottagandet då? Jo, dottern gillar verkligen kläderna, och särskilt mössorna och halsduken. Hon är inte så gammal än och har inte riktigt fingerfärdighet eller intresse att hålla på och byta hela outfits, men att ta av och på mössa och halsduk det är enkelt. Jag hoppas dessutom att det kommer få ännu mer användning allteftersom hon blir äldre.

Återkommer med fler dockkläder!
Slöjda lugnt.
Vera

Barley

Hej,

Redan i slutet av december började bebisens mössa bli lite väl tajt. Så i brist på andra projekt på stickorna så lade jag upp till en liten mössa.

Garnet slet jag åt mig i halv panik i närmaste garnbutik när jag insåg att jag glömt stickningen till stickcaféet. Väldigt typiskt mig. Det blev det enda garnet i butiken som fanns i mörkblått och i ungefär rätt tjocklek, Sandnes Garn Smart.

Därefter började jag leta igenom mina favoriter på Ravelry efter lämpliga möss-mönster. Valet föll mellan Purl Soho:s Garter ear flap hat och Tin Can Knits Barley, och efter lite velande bestämde jag mig för Barley. Mönstret är en del av deras mönsterserie för nybörjare, och det var enkelt att sticka.
Mitt enda problem var när jag försökte räkna om mönstret så att det passade min stickfasthet, antagligen eftersom rätstickningen som utgör en del av varje varv har en annan stickfasthet än slätstickningen. Jag följde antalet maskor enligt storleken Child, men när det gällde hur långt jag skulle sticka följde jag storleken för Baby, och det blev lite litet först. Antagligen skulle jag följt antal maskor enligt Adult S istället, men det gick lika bra att lösa genom att sticka mössan lite längre (i och med att stickningen är så stretchig).

Några korta fakta
Mönster: Barley av Tin Can Knits
Garn: Sandnes Garn Smart, färg 5575 (mörkt blå)
Stickor: 3mm till resårstickning och 3,5mm för slätstickningen

Mössan är typ omöjlig att fotografera. Den blir liksom nästan svart eller lysande neonblå på alla bilder, oavsett vad jag gör. Dessutom svårt att fotografera något runt utan ett huvud att visa upp det på, men vad gör man inte för (stick-)konsten. Här ovan tillsammans med Kofta med resårkanter och den enda kvarvarande vanten av two color baby mittens, efter att den andra blåste bort i en storm i höstas (svär fortfarande när jag tänker på det).

Jag är nöjd med resultatet även om jag är lite missnöjd med garnet. Jag hade hellre velat ha ett mjukt garn som inte var superwash-behandlat. Dessutom känns färgen liksom lite fel, jag hade önskat att den hade en mörkblå som var lite mer grå i tonen, men det är ju så svårt att hitta exakt de nyanser man vill ha (särskilt när man panikköper garn...). Modellen är i alla fall superfin och efter lite användning så har den fungerat bra. Möjligen skulle jag försöka mig på en annan modell nästa gång för att se om det skulle lösa problemet med att den glider ner över ögonen på bebisen rätt ofta, vilket resulterar i en ganska irriterad bebis.

Allt som allt rätt nöjd i alla fall (och ja, det där är linsskyddet från kameran som sticker fram under mössan, tänkte inte på det förrän jag redigerat klart bilden...).

Slöjda lugnt!
Vera

Dylan's Beanie

Hej!

Livet som småbarnsförälder tragglar sig långsamt framåt. Tiden för att förbereda, fota och redigera bilder är kraftigt begränsad. Därför förblir bloggen ännu mer sorgligt ouppdaterad än vanligt. Vi har i alla fall haft en trevlig jul och nyår och nu väntar en av mina favorittider på året. Vårvintern, när ljuset kommer tillbaka och kylan förhoppningsvis håller i sig. Luften är hög och klar och snön ligger krispig på marken. Igår var definitivt en sådan dag, så jag passade på att ta fram kameran och ta några bilder på herr E:s nya mössa.

Några korta fakta
Mönster: Dylan’s Beanie av Woolly Wormhead
Garn: Marks och Kattens Eko Ull
Stickor: 5mm strumpstickor
Länkar till tekniker: Cirkulär uppläggning, Stretchig avmaskning

Det här var ett synnerligen trevligt mönster. Det var enkelt, tydligt och välskrivet. Att det dessutom var tydligt beskrivet hur man skulle göra för att ändra storlek eller för att sticka mönstret med annan stickfasthet (vilket jag gjorde) gör ju definitivt inte saken sämre. Nu är det inte hjärnkirurgi att räkna om det här mönstret, men min sömnbristhjärna behöver all hjälp den kan få.
Slutligen är det helt gratis. Så sticka detta! Ta dessutom en titt på hennes andra mönster, hon har gjort hur många möss-mönster som helst och det finns nog minst en för varje smak.

Som uppläggning använde jag en tutorial från Knit Picks som jag tyckte fungerade ganska bra, det enda som var lite bökigt var att man egentligen inte kunde lägga upp jämnt antal maskor med den, men det löste jag genom att lägga upp en extra maska och sedan öka en maska mindre på första varvet.

Som stretchig avmaskning använde jag en variant där man minskar genom att sticka ihop två maskor hela tiden tills man inte har några maskor kvar. Den är enkel och blir hyfsat snygg, men man måste vara ganska noga med att inte maska av för löst för då kan kanten bli vågig, den blir stretchig nog även om man tajtar till den en hel del. Tubular bind off går ju också att göra, men jag tycker inte att den blir så snygg på avigsidan, och eftersom denna mössa har en uppvikt kant så föredrar jag sticka-ihop-metoden.

Ja, det var roligt att göra ett lätt projekt som ändå blev snyggt. Däremot får vi se om det här verkligen blir sista anhalten för mössan. Den har nämligen fått domen ”stickig” av herr E, så jag funderar på att fodra den på något sätt. Dessutom går jag i tankar på att färga om den. Vi kunde nämligen båda två konstatera att färgen inte är särskilt klädsam på herr E (jag kan ha skrattat lite vid första provtillfället). Den kommer nog bli använd ändå eftersom han mest använder mössa när han skrotar runt hemma i trädgården, men jag tror både han och jag skulle vara nöjdare med den i, säg mörkgrön.

Om någon har tips kring fodring eller färgning så tages de tacksamt emot.

Slöjda lugnt!
Vera

Babykofta

Hej!

Maj fortsätter att variera mellan förhoppningar om vår och sommar, och snöstorm. Har nog aldrig varit med om en så sen vår. Chocken av att se snö ligga på marken den 10e maj...

Nåja, det gör i alla fall att man fortfarande har lust att sticka varma saker. Först ut att bli klart (förutom Chickadee, som aldrig verkar hamna på bild...), blev en liten babykofta.

Några korta fakta:
Mönster: Kofta med resårkanter, ur Babystickning på stickor 3 av Lene Holme Samsoe.
Garn: 92 g Tynn Alpakka från "du store alpakka".
Stickor: Rundstickor 3mm, uppläggning stickor 3,5 mm.
Knappar: Från gömmorna.

Det här var ett ganska snabbt litet projekt och jag är nöjd med resultatet. Jag var lite orolig för att den skulle bli för kort i ryggen, men efter blockningen så töjde den ut sig precis som jag hade hoppats på. För säkerhetens skull så jämförde jag den med en kofta från lilla M:s första tid, och proportionerna stämde ganska bra.

Om det är något tips jag kan ge till någon som stickar babykoftor för första gången, utan att ha egna barn att jämföra storleken på, så är det att stickmönster ofta är för korta i ryggen. Min erfarenhet är att bebisar oftast är längre än vad de är breda, men många koftor (även en del köpta) är dimensionerade åt andra hållet. Tyvärr kan jag ju inte lova att det här gäller alla bebisar, de tenderar ju att variera i storlek minst lika mycket som vuxna, men det gällde definitivt min unge och jag har hört många säga samma sak. Om det finns möjlighet att låna en kofta att jämföra med från någon som har egna barn så är det ett bra tips.

Slöjda lugnt
Vera

Hur många gånger kan man sticka om en socktå?

Många är tydligen svaret, men nu är de i alla fall klara.

Några korta fakta:
Mönster: Längtan till Gotland av Pia Kammeborn
Garn: Frost från Järbo garn i färgerna 401 (svart), 403 (grått) och 445 (röd)
Stickor: Resår och slätstickning på stickor 2mm, flerfärgsstickning på stickor 2,5mm

Åter till problemet med tårna.

Det här är det andra paret sockar jag stickar till mig själv, så jag har inte byggt upp någon erfarenhet kring hur den perfekta sockan för min fot ser ut. Det första paret sockor gjorde jag helt enligt mönstret, och det var planen att göra med de här också.

Jag stickade alltså på och stickade klart socka ett, precis enligt beskrivningen, provade sockan och tyckte att den nog fungerade ganska bra (en stickares förnekelser). Sen stickade jag klart också den andra sockan. När jag satte på mig båda sockorna tyckte jag att det var något som inte kändes riktigt bra. Det tryckte liksom lite på tårna. I panik insåg jag att jag måste ha stickat tårna för korta.

Lite nedstämd repade jag upp tån på den ena och stickade om, med några varv extra den här gången. När jag nu provade den förlängda tån så tyckte jag fortfarande att den var lite trång, men nu började jag undra om det inte var formen på tån mer än längden på den som var problemet.

Nedan har jag en bild för att illustrera. Den vänstra sockan visar en socktå enligt mönstret, en klassisk socktå där man minskar i en triangelform. Den här typen av tå blir ganska spetsig, åtminstone blev den det denna gång. Mina tår är inte särskilt spetsiga. De är snarare korta och breda.

Jag repade alltså upp en tredje gång, och den här gången gjorde jag en lite mer rundad tå, enligt följande recept.

• (1 minskningsvarv + 2 vanliga varv) x 3
• (1 minskningsvarv + 1 vanligt varv) x 2
• Minska varje varv tills det återstår 12 m.

Inspirationen kommer från diverse trådar kring hur man gör en mer rundad tå som jag hittade på Ravelry (finns en del att hitta om man söker på "rounded toe").

Jag gillar den rundade tån mer, men i slutänden tyckte jag inte att skillnaden mellan tårna var tillräckligt stor för att orka repa upp den andra tån också. Så nu har jag två olika tår. Tänker att det blir ett tillfälle att utvärdera om jag faktiskt märker någon skillnad när jag använt dem ett tag.

Avslutningsvis så gillar jag mönstret. Jag skulle däremot inte rekommendera det till någon som är nybörjare på varken sockor eller flerfärgstickning, p.g.a. ganska långa flotteringar som krävde en del pill och en hyfsat komplex häl. Det gör ju däremot att man lär sig en del när man stickar de här sockorna, och det är ju alltid roligt. Jag gillar verkligen utseendet på hälen, och jag kan verkligen tänka mig att den är slitstark.

För den som inte är överförtjust i att fästa trådändar kan man se till att låta den andra färgen följa med när man stickar ränderna istället för att klippa av dem efter varje rand. Och det säger jag självklart inte av egen erfarenhet, nej, nej, men jag tänkte att det kunde vara bra att veta. Rent hypotetiskt kan man komma till insikt om detta efter ganska många ränder, har jag hört...

Slöjda lugnt

Vera