Experimentet

Hej,

Och så blev det ett långt uppehåll till.
Trots att jag har haft massor av tankar på vad jag skulle vilja skriva på den här bloggen. Ibland är det precis som att det blir svårare att skriva ju mer saker som köas upp i "att bloggas"-kön.

Nåja, nu är jag här igen, och jag har faktiskt stickat färdigt någonting!

I flera år har jag stört mig på att jag behövt köpa fleece-byxor till min dotter. Det har varit så svårt att få tag i mellanlager i andra material än fleece - och fleece har ju problemet att det släpper ut en massa microplast i våra vatten.

Samtidigt hade jag sett flera exempel på stickade byxor, så då växte idén fram att jag skulle sticka ett par byxor i 100% ull.

Nästa tanke var att jag ville använda knappresår i midjan och ha långa muddar i benen för att byxorna  skulle kunna växa med henne. Jag är lite svag för knappresår och skulle kunna tänka mig att ha knappresår i precis allt just nu...

Så såg jag en bild i Allers på ett par stickade byxor i ett slags rutmönster i mörkgrått och ljusgrått, och så bestämde jag mig för att ge mig på ett litet experiment.

Jag utgick från ett mönster på stickade byxor ur "Sticka för de små" av duon bakom Klompelompe och köpte 100g ljus- och 100g mörkgrått Kampes tvåtrådiga ullgarn. Jag stickade provlappar och satte igång att räkna om mönstret och fundera ut hur jag skulle lösa min knappresår.
Först tänkte jag att jag skulle försöka sy knapphål i resåren, antingen på maskin eller för hand, men det gav jag upp rätt snabbt. Min maskin gillade inte att sy knapphål i provlappen jag stickat och att sy för hand verkade alldeles för bökigt. Istället kom jag på att jag kunde skapa en öppning genom att helt enkelt börja sticka fram och tillbaka för att sedan lägga upp ytterligare maskor och börja sticka runt.

Men summa summarum, efter ganska många månaders stickande så slutade det med att byxorna var alldeles för tajta, och dottern kunde inte ha på sig dem överhuvudtaget. Fail.

Snygga blev de i alla fall...

Sedan dess har de fått ligga till sig i sin stickpåse i väntan på att jag skulle bestämma mig för om jag skulle repa eller sticka om. Så i somras tog jag tag i det hela och bestämde mig för att jag helt enkelt skulle göra ett nytt försök, med nytt garn. Så jag gick till garnaffären igen och tänkte att jag skulle köpa mer av samma garn, men istället kom jag ut med...

Blått garn. Vet inte riktigt vad jag tänkte, men jag måste råkat ut för någon tillfällig sinnesförvirring där inne i affären. Jag köpte dessutom ett gradient-garn, alltså ett garn som långsamt byter färg, vilket inte alls är min stil, som ofta kör på säkra kort vad gäller färger...

Eftersom skillnaden mellan det ljusa och det mörka garnet var mycket mindre än för det grå garnerna jag använt förut så blev jag tvungen att byta flerfärgsmönster. Efter lite letande på ravelry så bestämde jag mig för att använda det allra enklaste tvåfärgsmönstret där man helt enkelt stickar varannan maska i den första färgen och varannan i den andra.

Sen började jag sticka ett par byxor till. I en större storlek, och inte för smala den här gången. Jag är fortfarande inspirerad av mönstret från Klompe Lompe, men det mesta är taget efter eget huvud.
Ganska nöjd med resultatet.

Och vet ni - jag lyckades faktiskt få till tubular bind off för benmuddarna. Skam den som ger sig!

Färgen är inte helt lättmatchad, men den fungerar i alla fall ihop med Marius-tröjan som jag stickade för några år sen (och som äntligen börjar passa...).

Jag är mycket nöjd med knappresåren!

Och så beviset för att de faktisk passar på också. Superkass bild - helt omöjligt att fota fyraåring i november-ljus. Innan redigering var bilden fint gul-brun.
Ni får delar av stökigt vardagsrum på köpet.

Slöjda lugnt!
Vera

Ps. Nu börjar det faktiskt bli lättare att köpa kläder i ull också. Några av de stora barnklädesmärkena har lagt till det i sitt sortiment, och så har jag köpt ett ull-set med tröja och byxor från det lilla företaget hagenhuset.se som jag är nöjd med. Men det är ju alltid roligt att göra själv ändå... Ds.