söndag 14 april 2019

Nya byxor till minstingen

Hej!

Våren kommer så sakteliga till våra trakter. Den här veckan har det varit kallt, men med en klarblå himmel som ändå ger lite vårkänsla. Det är så skönt med ljuset. När det inte längre är mörkt vid fem så känns kvällarna och kvällströttheten lite lättare.
Tyvärr har de ljusa kvällarna också inneburit att minstingen har haft svårt att somna, vilket definitivt drar ner mängden sy- och sticktid för mig. Den här veckan har jag typ totalt haft två timmar egentid, alltså utspritt på sju dagar. Om jag kunde önska mig en superkraft så skulle det vara att inte behöva sova mer än en fyra-fem timmar? Vore det för mycket begärt? Istället trynar man bort en åtta timmar i sängen varje natt. Då man ju kunde ha tittat på serier och stickat! Suck...

Nå sedan i julas har det ju i alla fall blivit lite sytt som inte har kommit upp på bloggen än. Minstingen behövde lite nya byxor, så jag sydde två stycken av tyg jag hade hemma sedan tidigare.

Här är det första paret:


Samma tyg som i body:n som jag sydde till honom när han låg i magen. Nu är det verkligen bara småbitar kvar av det. Ska se om jag ska sy lite kalsonger till honom av de sista resterna. Då har jag verkligen utnyttjat den här tygbiten, som jag fick av en snäll kollega, till max.

Mönstret kommer ur boken "Heilt Spesiell - sy til liten og stor" av Kristin Thorsnes, men jag ändrade så att det blev mudd även i midjan och inte bara nervikt resår som det är i mönstret. Jag höftade storleken på mudden, men det blev bra. Den är ungefär 75% av omkretsen och totalt 14 cm hög (som man ju sen viker dubbelt).

Och så här ser den ut på (och ja, vårt hus ser oftast ut som om en tromb dragit med sig leksakslådan och spritt ut innehållet, jag bjuder på det.):

Gott om växtmån i benen, men sitter ändå bra tack vara mudden. Jag är så nöjd. Tycker byxorna är riktigt snygga också, även om det kanske inte är de finaste söndagsbyxorna. Men perfekta mjuka och sköna lekbyxor, som ändå tål att slitas på.

Nästa par blev precis klara, och gjordes också av ett tyg jag hade hemma (inköpt från Elvelyckan design). Ursprungligen köpte jag det här tyget för att sy Baggy pants av, men jag köpte en hel meter så det fanns en hel del kvar.


Om jag ska jämföra Baggy pants mönstret med det här mönstret så gillar jag det här bättre. Jag tycker helt enkelt passformen blir bättre. Det är ingen enorm skillnad, men jag kommer nog föredra att använda det här mönstret framför Baggy pants framöver. Jag funderar dock på att göra någon slags hybrid av mönstren för att göra ett par knickers eller shorts-varianter som pyjamasbyxor till sommaren, eftersom Baggy pants mönstret innehåller de varianterna.


Slöjda lugnt!
Vera

fredag 29 mars 2019

Bullet journaling utan krusiduller

Hej!

Någon gång i somras snöade jag in på Bullet journaling.
Det är, i dess enklaste form, något slags mellanting mellan en punktlista och en kalender.

Jag har alltid älskat punktlistor.

Jag har ett ganska dåligt närminne och har en tendens att glömma allt jag tidigare visste för att jag bytte våning, gick över en tröskel eller att någon börjar prata med mig vid fel tillfälle. Punktlistor är trygghet. Jag vet vad jag har gjort och vad jag ska göra. Dessutom kommer min hjärna ihåg saker bättre om jag skriver ner det.





Här är den min fina Bullet Journal. Jag gillar att använda anteckningsböcker med spiralband så att de går att vika hur som helst och den här gjorde mig dessutom glad.

Jag är en sådan där person som saknar att ha en papperskalender. Men det har varit så svårt att anpassa kalendern till min vardag. De flesta jobbdagar sitter jag vid datorn hela tiden, och jobbkalendern är smidigast att ha digitalt.
Men det där med att ha en papperskalender att kladda i, stryka under, stryka över, rita en gran på julafton och ett hjärta på allahjärtansdag... Löjliga småsaker som gör mig glad. Det där saknar jag.

Så när jag började höra om Bullet journals så blev jag genast intresserad.

Jag ville så klart gärna slå på stort, inhandla den finaste anteckningsboken och tjugo olika sorters pennor och lägga ner en dag eller två med att göra en storstilad Bullet journal, i klass med den här.

Men så är jag ju småbarnsförälder och dessutom rätt dålig på att rita. Summa summarum, att gå "all in" kanske inte var den bästa taktiken.

Istället började jag så enkelt som möjligt, bara för att se om det var något för mig. Jag köpte en billig anteckningsbok i A5 med linjerat papper på ICA och så började jag experimentera. Svart gelpenna fick duga och nästan inte en enda teckning. Bara text, datum och punkter.

Och jag älskade det. Jag som kämpat med att få saker gjorda denna hemska sommar då min man var sängliggande med ryggont, värmen brände hål i huvudet på mig och barnen var understimulerade, jag fick äntligen saker gjorda. Att få strukturera upp vad som behövde göras och stryka över det som faktiskt blev gjort fick mig att inse hur mycket (eller lite...) jag fick gjort och den där extra kicken av att få stryka över något gav mig lite extra styrka som gjorde att jag orkade lite till.

Sedan dess har två anteckningsböcker förverkats och jag är nu inne på Bullet journal generation tre. När jag pratade om det här med några vänner så insåg jag att många tänker att en Bullet journal liksom måste innehålla ett försättsblad i tjugofem färger och ett collage med bilder från ens liv. Men som allting kan man ju faktiskt anpassa det till att ligga på den nivån man själv orkar, vill och kan. Och i grunden är Bullet journal-systemet väldigt enkelt och kräver egentligen bara penna och en anteckningsbok. Grundaren till systemet pratar faktiskt inte alls om att rita överhuvudtaget, som man kan se i den här filmen.

Jag tänkte visa lite hur jag använder den här metoden, som inspiration för den som är intresserad. Och som ni ser har det här blogginlägget legat i malpåse en stund - bilderna är från min andra Bullet Journal i höstas...



Första sidorna har jag använt för ett försättsblad (lite roligt måste man ändå ha) och en nyckel. Nyckeln tittar jag aldrig på, och jag följer den knappt heller, men den får fortsätta hänga med.



Därefter kommer månadsuppslagen, som jag visst missat att fota. Jag ger varje månad ett eget uppslag. På den vänstra sidan listar jag varje dag genom att skriva datum och de första bokstäverna i veckodagsnamnet. Om det händer några stora saker brukar jag skriva ner dem här. Typ sommarfest på jobbet, inplanerade resor eller större jobbuppdrag. Det ger en effektiv månadsöversikt, som en väggkalender ungefär. Den högra sidan är dedikerad till månadens att-göra. Helt enkelt en punktlista med de saker jag ska försöka hinna under månaden. Enligt samma princip som veckouppslagen nedan.

I sista versionen Bullet Journal har jag samlat månadsuppslagen direkt efter varandra. Det har varit lyckat tycker jag. Man hittar lätt till rätt månadsuppslag och behöver bara skriva månadsinfon en gång. Jag experimenterar också med att varje månadsuppslag följs av ett uppslag med budget och ekonomisk sammanställning per månad. Jag tycker om idén, men har inte riktigt hunnit genomföra den under årets tre första månader, så vi får väl se hur det går.


Efter månadsuppslagen har jag veckouppslag, och sedan får varje dag i veckan en halv sida var.  Oftast är dagarna ganska tomma just nu. Det står bara det viktigaste, mer hinner jag inte skriva ner. På den sista halvsidan som blir över så har jag gett plats åt rubriken Veckoavstämning, efter inspiration från en kurs på jobbet. När jag har tid, lust och ork (vilket tyvärr inte är varje vecka), så krafsar jag ner några ord som summerar veckan. Vad som har varit bra och vad som har varit dåligt, vad jag vill förbättra och vad jag har lärt mig. När man skriver veckoavstämningen är det även dags att göra planeringen inför kommande vecka och se framåt.



Som sagt, allt är extremt enkelt, utan några extra krusiduller. Mest bara text och punkter. Men det ger mig en känsla av kontroll.

Jag planerar ungefär en vecka i taget, vilket gör att tidsperspektivet känns överskådligt och aldrig övermäktigt. Min aningen överarbetade hjärna är väldigt tacksam för att få saker uppdelade i hanterbara bitar.

I slutet av boken finns mina Collections, eller kollektioner. Och det är ju det roligaste med hela Bullet Journal - konceptet. Det är helt enkelt en rubrik under vilken man kan lista en massa olika saker. Jag har främst listor kring saker som vi behöver/jag vill inhandla. Typ "Till Hemmet", "Till Barnen", "Till Köket" och "Till Trädgården". Mitt mål att kunna använda den ekonomiska sammanställningen som jag gör varje månad till att dela upp eventuellt överskott på de olika inköpslistorna. På det sättet hoppas jag få möjlighet att köpa in det som jag faktiskt mest behöver till hushållet - och inte bara det som råkar glittra mest för tillfället. Annars kommer jag nog aldrig lyckas prioritera den där nya stekpannan, trots att jag svär över avsaknaden av den varje gång jag lagar pannkakor. Sen tänker jag även unna mig lite från de mer själviska listorna någon gång ibland - Saker till hobbyrummet, Kläder och Böcker/Filmer.

Jag har också kollektioner som täcker Att Sy och Att Sticka. Där listar jag allt jag kommer på att jag vill sy respektive sticka (wow, det hade ni aldrig kunnat gissa, eller hur...). De här avsnitten gissar jag kommer flytta ut i egna böcker vad tiden lider, men det får bli ett senare projekt (drömmer lite om den här och den här boken av Kamilla Svanlund).

Slutligen har jag en kollektion med rubriken "Nästa Bullet Journal", där jag samlar idéer på vad jag vill förändra eller förbättra till nästa Bullet Journal.

Kollektioner jag nog snart kommer lägga till är nog någon typ av Bucket List, "Köpt, slängt och lagat", Drömresor och "Nästa gång i Göteborg/Stockholm". Men jag har inte riktigt bestämt hur jag ska använda dem än, så jag kommer suga på den karamellen ett tag till.

Det var en lång utläggning om hur jag använder mig av konceptet Bullet Journal.
Hoppas det inspirerar någon.

Slöjda lugnt!
Vera

lördag 2 februari 2019

Virkad disktrasa

Hej,

Tiden rinner förbi i ett allt snabbare tempo. Den bästa tiden av vintern är här, när snön ligger djup och solen kommer tillbaka. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur olika vi är kring det där. Jag blir lycklig av tunga snöflingor och djup snö. Andra har sin tyngsta period nu, och bara väntar på att våren ska komma.
Jag försöker i alla fall njuta, mitt i förkylningar, trötthet och småbarnsliv.
Kvällarna försvinner utan att mycket blir gjort. Några maskor blir stickade eller så hinner jag sy några sömmar. Ibland hinner jag bara få tvätten vikt eller räkningarna betalda.
Fler saker blir gjorda än vad som hinner bli förevigade.



En disktrasa påbörjades på en bilresa i våras. Jag hade en idé om att det skulle vara snabbare och roligare att virka disktrasor än att sticka dem, och så var jag nyfiken på hur det skulle bli.
Så jag tog med mig lite lingarn och "Virkarens stora mönsterbok" av Sarah Hazell och så började jag virka. Jag började med att virka vanliga fasta maskor, och trodde naivt att jag skulle hinna virka flera disktrasor med olika mönster innan bilresan var slut. Jag hade inte alls tänkt på att jag virkar mycket långsammare än jag stickar, och disktrasan växte inte fram särskilt snabbt.

Den blev inte klar den bilresan, men har legat som ett mellanprojekt under hösten. Något att ta upp när de andra projekten har trilskats eller när jag inte orkat dra igång något nytt stort projekt när något annat blivit klart.

Det är alltså en väldigt enkel modell. Bara fasta maskor fram och tillbaka tills det bildar en stor kvadrat. Men jag tycker om hur den blev, och det virkade tyget blir stabilare och känns mindre ömtåligt än det stickade. Kanske håller den bättre än de stickade disktrasorna, som brukar börja falla sönder efter en två år ungefär.

Kanske virkar jag fler. Kanske med dubbelt garn nästa gång. För lite väl lång tid tog det att göra den denna gången.




Slöjda lugnt!
Vera

lördag 29 december 2018

Missemoj 2.0

Hej!

Vilken december vi har haft! Jag som älskar vintern (när den inte slaskar bort) och allt som har med julen att göra har varit så lycklig i allt det vita.
Sedan kom dan-före-dan och minstingen fick feber.
Och sedan fick han hög feber.
Det stannade tack och lov under 40-graders strecket (även om det låg nära), men han har varit klistrad vid mig precis hela julen. Istället för att få lite avlastning när vi var hemma hos mina föräldrar så har jag mest burit barn. Inte stickat något förutom lite som jag fick gjort i bilen till och från julfirandet.
Men det blev en ganska mysig jul ändå, trots allt.

En hemgjord julklapp blev det också.

Får jag lov att presentera :


Missemoj 2.0.

Ja, det här kanske kräver sin lilla förklaring. Det finns ju förstås en Missemoj 1.0 också, och det är herr E:s favoritgosedjur från när han var liten. Missemoj var med överallt, och mina svärföräldrar får fortfarande 25 år senare något vilt i blicken om man börjar tala om veckan när Missemoj försvann.

Nu är Missemoj gammal och trasig, och ganska rejält pensionerad, men dottern har varit så fascinerad av pappas gamla gosedjur. Så en dag i höstas så önskade hon att hon skulle få en egen Missemoj.
Och jag tänkte - hur svårt kan det vara? Och så satte jag igång. Jag blev inte klar samma kväll som jag fick för mig en kort stund, och dottern tappade ganska snabbt intresset för progressen, men det gjorde inget för jag hade insett att det nog skulle bli en ganska fin julklapp.


Missemoj:arna tillsammans, sida vid sida.

Missemoj 2.0 är gjord av ett felköp i form av benvitt muddtyg, som var mycket mer åt det beiga hållet och mycket mindre vitt än vad jag hade tänkt mig, och ett par gamla cykelbyxor, som jag egentligen hade tänkt ge en ny resår efter att den gamla torkat ihop, men jag tror att de kommer bli mer använda i den här formen.


Ögon och mun är broderade med gammelfarmors broderigarn från gömmorna och stoppningen är ullstoppning av texelull från Filtmakeriet som jag också hade sedan tidigare. Faktiskt har jag inte köpt en enda sak för det här projektet utan allt fanns redan hemma. Jag vet inte om det säger mer om min förmåga att återbruka och använda saker jag redan har eller om antalet grejer jag sparar på utifall-att...

Dottern blev glad över julklappen och jag är nöjd över resultatet - särskilt eftersom jag knappt har mätt något och mest improviserat och hittat på allteftersom. Jag kan definitivt öva mer på slutmonteringen, men övning ger säkert färdighet (eller iallafall träning).


Jag hoppas att jag ska lyckas klämma in fler gosedjurs-skapelser i schemat i framtiden, för det är ju jätteroligt!

Slöjda lugnt,
Vera

lördag 8 december 2018

Experimentet

Hej,

Och så blev det ett långt uppehåll till.
Trots att jag har haft massor av tankar på vad jag skulle vilja skriva på den här bloggen. Ibland är det precis som att det blir svårare att skriva ju mer saker som köas upp i "att bloggas"-kön.

Nåja, nu är jag här igen, och jag har faktiskt stickat färdigt någonting!

I flera år har jag stört mig på att jag behövt köpa fleece-byxor till min dotter. Det har varit så svårt att få tag i mellanlager i andra material än fleece - och fleece har ju problemet att det släpper ut en massa microplast i våra vatten.

Samtidigt hade jag sett flera exempel på stickade byxor, så då växte idén fram att jag skulle sticka ett par byxor i 100% ull.

Nästa tanke var att jag ville använda knappresår i midjan och ha långa muddar i benen för att byxorna  skulle kunna växa med henne. Jag är lite svag för knappresår och skulle kunna tänka mig att ha knappresår i precis allt just nu...

Så såg jag en bild i Allers på ett par stickade byxor i ett slags rutmönster i mörkgrått och ljusgrått, och så bestämde jag mig för att ge mig på ett litet experiment.



Jag utgick från ett mönster på stickade byxor ur "Sticka för de små" av duon bakom Klompelompe och köpte 100g ljus- och 100g mörkgrått Kampes tvåtrådiga ullgarn. Jag stickade provlappar och satte igång att räkna om mönstret och fundera ut hur jag skulle lösa min knappresår.
Först tänkte jag att jag skulle försöka sy knapphål i resåren, antingen på maskin eller för hand, men det gav jag upp rätt snabbt. Min maskin gillade inte att sy knapphål i provlappen jag stickat och att sy för hand verkade alldeles för bökigt. Istället kom jag på att jag kunde skapa en öppning genom att helt enkelt börja sticka fram och tillbaka för att sedan lägga upp ytterligare maskor och börja sticka runt.

Men summa summarum, efter ganska många månaders stickande så slutade det med att byxorna var alldeles för tajta, och dottern kunde inte ha på sig dem överhuvudtaget. Fail.


Snygga blev de i alla fall...

Sedan dess har de fått ligga till sig i sin stickpåse i väntan på att jag skulle bestämma mig för om jag skulle repa eller sticka om. Så i somras tog jag tag i det hela och bestämde mig för att jag helt enkelt skulle göra ett nytt försök, med nytt garn. Så jag gick till garnaffären igen och tänkte att jag skulle köpa mer av samma garn, men istället kom jag ut med...


Blått garn. Vet inte riktigt vad jag tänkte, men jag måste råkat ut för någon tillfällig sinnesförvirring där inne i affären. Jag köpte dessutom ett gradient-garn, alltså ett garn som långsamt byter färg, vilket inte alls är min stil, som ofta kör på säkra kort vad gäller färger...

Eftersom skillnaden mellan det ljusa och det mörka garnet var mycket mindre än för det grå garnerna jag använt förut så blev jag tvungen att byta flerfärgsmönster. Efter lite letande på ravelry så bestämde jag mig för att använda det allra enklaste tvåfärgsmönstret där man helt enkelt stickar varannan maska i den första färgen och varannan i den andra.

Sen började jag sticka ett par byxor till. I en större storlek, och inte för smala den här gången. Jag är fortfarande inspirerad av mönstret från Klompe Lompe, men det mesta är taget efter eget huvud.
Ganska nöjd med resultatet.


Och vet ni - jag lyckades faktiskt få till tubular bind off för benmuddarna. Skam den som ger sig!

Färgen är inte helt lättmatchad, men den fungerar i alla fall ihop med Marius-tröjan som jag stickade för några år sen (och som äntligen börjar passa...).


Jag är mycket nöjd med knappresåren!


Och så beviset för att de faktisk passar på också. Superkass bild - helt omöjligt att fota fyraåring i november-ljus. Innan redigering var bilden fint gul-brun.
Ni får delar av stökigt vardagsrum på köpet.


Slöjda lugnt!
Vera

Ps. Nu börjar det faktiskt bli lättare att köpa kläder i ull också. Några av de stora barnklädesmärkena har lagt till det i sitt sortiment, och så har jag köpt ett ull-set med tröja och byxor från det lilla företaget hagenhuset.se som jag är nöjd med. Men det är ju alltid roligt att göra själv ändå... Ds.

söndag 23 september 2018

Tå-upp sockor med istickshäl

Hej!

Nu var det ett tag sedan igen. Livet har varit ovanligt mycket av en berg-och-dalbana och det har känts ganska tungt ett tag. Men med två små barn hinner man aldrig gräva ner sig i någon olycka särskilt länge, både på gott och på ont.
Efter sommarens hetta kändes hösten som en välkommen andningspaus. Luften är hög och klar igen och jag kan andas. Det är en ovanlig känsla för mig som annars brukar få lite höstdepp, men i år tror jag att jag står ut med mörkret bara jag slipper mer värme.
Minstingen har börjat krypa, eller i sanningens namn åla, sig fram och friden är sannerligen slut. Nu är jag inne i den verkliga jaga-barn-fasen när man sällan får sitta still mer än någon minut i streck. Det inverkar definitivt negativt på min stickning, men jag har börjat jobba igen vilket i alla fall betyder tjugo minuters egentid på tåget till och från jobbet.
Häromdagen ägnade några av mina dyrbara minuter till att äntligen fästa trådarna på ett projekt som legat nästan-färdigt ända sedan i våras.


Några korta fakta:
Mönster: Toe up afterthought heel socks av Juju Vail
Garn: Svarta fåret Frost, färgerna 445 (rött) och 401 (svart)
Stickor: 2,0 mm till resåren och 2,5 till resten av sockan.
Garnmängd: ca 25 g av det svarta och 15 g av det röda.

Lilla M behövde påfyllning i socklådan och jag hade rester kvar från när jag stickade Längtan till Gotland-sockorna, så jag letade reda på ett mönster på några passande sockor och började sticka.
Jag stickade i stort sett mönstret som det stod, den enda ändringen jag gjorde var att inte sticka något vanligt varv mellan de två sista minskningsvarven på hälen, vilket gjorde den lite rundare mot vad den blivit annars.

Det här var första gången jag prövade en så kallad figure-8 cast on, jag hittade en bra tutorial här. Tidigare när jag har stickat tå-upp sockor har jag använt Judy's Magic Cast-on som jag nog tycker är lite mindre pillig och man slipper böket med att man bara kan lägga upp jämnt antal maskor, men till figur-8-uppläggningens fördel så var den väldigt lätt att lära sig.



Det som gör att jag allvarligt funderar på att ge upp det här med att sticka fler tå-upp sockor är att det är så svårt att få till en stretchig avmaskningskant som fortfarande ser snygg ut. Denna gången försökte jag med tre olika avmaskningar innan det blev tillräckligt stretchigt, men det är egentligen fortfarande inte riktigt bra. Avmaskningarna jag testade var vanlig avmaskning på en storlek större stickor och så kallad tubular bind off. Jag har hört många duktiga stickare som prisat tubular bind off för att den blir så fin och stretchig, men min trötta sömnbristhjärna har haft väldiga problem med den. Den här gången tyckte jag faktiskt att jag fick till den så att den blev snygg, men tyvärr var den trots allt inte tillräckligt stretchig. Till slut föll jag tillbaka till min gamla trotjänare, "SSK"-avmaskningen där man stickar ihop alla maskorna på sista varvet med en slip-slip-knit-minskning.

Det var i alla fall kul att sticka de här, och kul att testa en istickshäl. Jag har ett garnpaket från Tant Kofta som ska bli ett par fru Sergel, och jag har en idé på en liten tweekning som jag tror skulle kunna bli riktigt bra, men som kräver istickshäl för att fungera. Efter att ha stickat de här känns det definitivt görbart att sticka vuxensockor med samma teknik.

Slöjda lugnt!
Vera

fredag 20 juli 2018

Morfarströjan

Hej!

Det har faktiskt stickats också den här våren, betydligt mer än vad som synts här. Är visst lite seg med att få upp blogginlägg i år, men det kanske är ursäktat när min egentid är i princip lika med noll just nu när båda ungarna verkar vilja maxa ljuset och ingen av dem vill sova före tio...

Det jag har stickat är det här.


Några korta fakta:
Mönster: Morfarströja från Lene Holme Samsøes häfte "Babystickning på stickor 3"
Garn: Drops Loves You bomullsgarn, färgkod 442.
Stickor: 3,5 mm för kroppen, 3 mm för resår vid ärmslut och knappkanter.
Garnmängd: ca 175g

Nu var det några månader sedan jag stickade klart den här koftan, men det jag framförallt minns är att jag hela tiden var nervös över att garnet skulle ta slut eller att koftan skulle bli för liten. Tack och lov inträffade ingetdera.

Garnet vann jag för några år sedan på en sommaravslutning för stickcaféet jag brukar gå på, och det har legat utan någon plan i stashen sedan dess. Ända sedan jag fick reda på att jag var gravid har jag funderat på om jag inte skulle sticka en bebiskofta av det, och att mönstret i Lene Holme Samsøes häfte skulle passa perfekt.

Eftersom stickfastheten för garnet skiljde sig en hel del från mönstret så blev jag ju tvungen att räkna om i stort allt, och då blev det lite svårt att veta om garnet skulle räcka.
Men det gick ju faktiskt bra och jag fick ungefär 25g över.

Mönstret är ett ganska typiskt sparsmakat mönster utan detaljer som vilken uppläggning eller avmaskning som ska användas eller exakt hur monteringen ska göras. Jag valde att använda en enkel stretchig avmaskning som jag själv kallar SSK-avmaskning, eftersom man helt enkelt gör en Slip-Slip-Knit minskning för varje maska som maskas av. Kommer inte ihåg varifrån jag lärt mig det längre, men den går att hitta om man söker på "stretchy bind-off". En stretchig avmaskning behövdes eftersom mönstret är så stretchigt och bomullsgarnet så stumt. Eventuellt hade man kunna använda en vanlig avmaskning om man stickat i ullgarn som är lite elastiskt.


Sedan testade jag för första gången en metod för att sticka ihop axlarna, vilket ju var en trevlig omväxling till att sy ihop dem. Metoden finns beskriven i boken "Detaljer som gör skillnad" av Ulla Enquist (s. 102), men det finns säkert att hitta på youtube om man vill.

Jag är ganska nöjd, även om jag tycker att proportionerna kanske blev lite fel. Ärmarna är lite för långa, kroppen kunde varit lite bredare och halsringningen aningen kortare. Har dock inte kunnat utvärdera den så mycket eftersom det varit typ 30 grader varmt varenda dag sedan jag stickade klart den. Men den har varit på, och den var inte för liten. Så - win!

Slöjda lugnt.
Vera