lördag 2 februari 2019

Virkad disktrasa

Hej,

Tiden rinner förbi i ett allt snabbare tempo. Den bästa tiden av vintern är här, när snön ligger djup och solen kommer tillbaka. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur olika vi är kring det där. Jag blir lycklig av tunga snöflingor och djup snö. Andra har sin tyngsta period nu, och bara väntar på att våren ska komma.
Jag försöker i alla fall njuta, mitt i förkylningar, trötthet och småbarnsliv.
Kvällarna försvinner utan att mycket blir gjort. Några maskor blir stickade eller så hinner jag sy några sömmar. Ibland hinner jag bara få tvätten vikt eller räkningarna betalda.
Fler saker blir gjorda än vad som hinner bli förevigade.



En disktrasa påbörjades på en bilresa i våras. Jag hade en idé om att det skulle vara snabbare och roligare att virka disktrasor än att sticka dem, och så var jag nyfiken på hur det skulle bli.
Så jag tog med mig lite lingarn och "Virkarens stora mönsterbok" av Sarah Hazell och så började jag virka. Jag började med att virka vanliga fasta maskor, och trodde naivt att jag skulle hinna virka flera disktrasor med olika mönster innan bilresan var slut. Jag hade inte alls tänkt på att jag virkar mycket långsammare än jag stickar, och disktrasan växte inte fram särskilt snabbt.

Den blev inte klar den bilresan, men har legat som ett mellanprojekt under hösten. Något att ta upp när de andra projekten har trilskats eller när jag inte orkat dra igång något nytt stort projekt när något annat blivit klart.

Det är alltså en väldigt enkel modell. Bara fasta maskor fram och tillbaka tills det bildar en stor kvadrat. Men jag tycker om hur den blev, och det virkade tyget blir stabilare och känns mindre ömtåligt än det stickade. Kanske håller den bättre än de stickade disktrasorna, som brukar börja falla sönder efter en två år ungefär.

Kanske virkar jag fler. Kanske med dubbelt garn nästa gång. För lite väl lång tid tog det att göra den denna gången.




Slöjda lugnt!
Vera

lördag 29 december 2018

Missemoj 2.0

Hej!

Vilken december vi har haft! Jag som älskar vintern (när den inte slaskar bort) och allt som har med julen att göra har varit så lycklig i allt det vita.
Sedan kom dan-före-dan och minstingen fick feber.
Och sedan fick han hög feber.
Det stannade tack och lov under 40-graders strecket (även om det låg nära), men han har varit klistrad vid mig precis hela julen. Istället för att få lite avlastning när vi var hemma hos mina föräldrar så har jag mest burit barn. Inte stickat något förutom lite som jag fick gjort i bilen till och från julfirandet.
Men det blev en ganska mysig jul ändå, trots allt.

En hemgjord julklapp blev det också.

Får jag lov att presentera :


Missemoj 2.0.

Ja, det här kanske kräver sin lilla förklaring. Det finns ju förstås en Missemoj 1.0 också, och det är herr E:s favoritgosedjur från när han var liten. Missemoj var med överallt, och mina svärföräldrar får fortfarande 25 år senare något vilt i blicken om man börjar tala om veckan när Missemoj försvann.

Nu är Missemoj gammal och trasig, och ganska rejält pensionerad, men dottern har varit så fascinerad av pappas gamla gosedjur. Så en dag i höstas så önskade hon att hon skulle få en egen Missemoj.
Och jag tänkte - hur svårt kan det vara? Och så satte jag igång. Jag blev inte klar samma kväll som jag fick för mig en kort stund, och dottern tappade ganska snabbt intresset för progressen, men det gjorde inget för jag hade insett att det nog skulle bli en ganska fin julklapp.


Missemoj:arna tillsammans, sida vid sida.

Missemoj 2.0 är gjord av ett felköp i form av benvitt muddtyg, som var mycket mer åt det beiga hållet och mycket mindre vitt än vad jag hade tänkt mig, och ett par gamla cykelbyxor, som jag egentligen hade tänkt ge en ny resår efter att den gamla torkat ihop, men jag tror att de kommer bli mer använda i den här formen.


Ögon och mun är broderade med gammelfarmors broderigarn från gömmorna och stoppningen är ullstoppning av texelull från Filtmakeriet som jag också hade sedan tidigare. Faktiskt har jag inte köpt en enda sak för det här projektet utan allt fanns redan hemma. Jag vet inte om det säger mer om min förmåga att återbruka och använda saker jag redan har eller om antalet grejer jag sparar på utifall-att...

Dottern blev glad över julklappen och jag är nöjd över resultatet - särskilt eftersom jag knappt har mätt något och mest improviserat och hittat på allteftersom. Jag kan definitivt öva mer på slutmonteringen, men övning ger säkert färdighet (eller iallafall träning).


Jag hoppas att jag ska lyckas klämma in fler gosedjurs-skapelser i schemat i framtiden, för det är ju jätteroligt!

Slöjda lugnt,
Vera

lördag 8 december 2018

Experimentet

Hej,

Och så blev det ett långt uppehåll till.
Trots att jag har haft massor av tankar på vad jag skulle vilja skriva på den här bloggen. Ibland är det precis som att det blir svårare att skriva ju mer saker som köas upp i "att bloggas"-kön.

Nåja, nu är jag här igen, och jag har faktiskt stickat färdigt någonting!

I flera år har jag stört mig på att jag behövt köpa fleece-byxor till min dotter. Det har varit så svårt att få tag i mellanlager i andra material än fleece - och fleece har ju problemet att det släpper ut en massa microplast i våra vatten.

Samtidigt hade jag sett flera exempel på stickade byxor, så då växte idén fram att jag skulle sticka ett par byxor i 100% ull.

Nästa tanke var att jag ville använda knappresår i midjan och ha långa muddar i benen för att byxorna  skulle kunna växa med henne. Jag är lite svag för knappresår och skulle kunna tänka mig att ha knappresår i precis allt just nu...

Så såg jag en bild i Allers på ett par stickade byxor i ett slags rutmönster i mörkgrått och ljusgrått, och så bestämde jag mig för att ge mig på ett litet experiment.



Jag utgick från ett mönster på stickade byxor ur "Sticka för de små" av duon bakom Klompelompe och köpte 100g ljus- och 100g mörkgrått Kampes tvåtrådiga ullgarn. Jag stickade provlappar och satte igång att räkna om mönstret och fundera ut hur jag skulle lösa min knappresår.
Först tänkte jag att jag skulle försöka sy knapphål i resåren, antingen på maskin eller för hand, men det gav jag upp rätt snabbt. Min maskin gillade inte att sy knapphål i provlappen jag stickat och att sy för hand verkade alldeles för bökigt. Istället kom jag på att jag kunde skapa en öppning genom att helt enkelt börja sticka fram och tillbaka för att sedan lägga upp ytterligare maskor och börja sticka runt.

Men summa summarum, efter ganska många månaders stickande så slutade det med att byxorna var alldeles för tajta, och dottern kunde inte ha på sig dem överhuvudtaget. Fail.


Snygga blev de i alla fall...

Sedan dess har de fått ligga till sig i sin stickpåse i väntan på att jag skulle bestämma mig för om jag skulle repa eller sticka om. Så i somras tog jag tag i det hela och bestämde mig för att jag helt enkelt skulle göra ett nytt försök, med nytt garn. Så jag gick till garnaffären igen och tänkte att jag skulle köpa mer av samma garn, men istället kom jag ut med...


Blått garn. Vet inte riktigt vad jag tänkte, men jag måste råkat ut för någon tillfällig sinnesförvirring där inne i affären. Jag köpte dessutom ett gradient-garn, alltså ett garn som långsamt byter färg, vilket inte alls är min stil, som ofta kör på säkra kort vad gäller färger...

Eftersom skillnaden mellan det ljusa och det mörka garnet var mycket mindre än för det grå garnerna jag använt förut så blev jag tvungen att byta flerfärgsmönster. Efter lite letande på ravelry så bestämde jag mig för att använda det allra enklaste tvåfärgsmönstret där man helt enkelt stickar varannan maska i den första färgen och varannan i den andra.

Sen började jag sticka ett par byxor till. I en större storlek, och inte för smala den här gången. Jag är fortfarande inspirerad av mönstret från Klompe Lompe, men det mesta är taget efter eget huvud.
Ganska nöjd med resultatet.


Och vet ni - jag lyckades faktiskt få till tubular bind off för benmuddarna. Skam den som ger sig!

Färgen är inte helt lättmatchad, men den fungerar i alla fall ihop med Marius-tröjan som jag stickade för några år sen (och som äntligen börjar passa...).


Jag är mycket nöjd med knappresåren!


Och så beviset för att de faktisk passar på också. Superkass bild - helt omöjligt att fota fyraåring i november-ljus. Innan redigering var bilden fint gul-brun.
Ni får delar av stökigt vardagsrum på köpet.


Slöjda lugnt!
Vera

Ps. Nu börjar det faktiskt bli lättare att köpa kläder i ull också. Några av de stora barnklädesmärkena har lagt till det i sitt sortiment, och så har jag köpt ett ull-set med tröja och byxor från det lilla företaget hagenhuset.se som jag är nöjd med. Men det är ju alltid roligt att göra själv ändå... Ds.

söndag 23 september 2018

Tå-upp sockor med istickshäl

Hej!

Nu var det ett tag sedan igen. Livet har varit ovanligt mycket av en berg-och-dalbana och det har känts ganska tungt ett tag. Men med två små barn hinner man aldrig gräva ner sig i någon olycka särskilt länge, både på gott och på ont.
Efter sommarens hetta kändes hösten som en välkommen andningspaus. Luften är hög och klar igen och jag kan andas. Det är en ovanlig känsla för mig som annars brukar få lite höstdepp, men i år tror jag att jag står ut med mörkret bara jag slipper mer värme.
Minstingen har börjat krypa, eller i sanningens namn åla, sig fram och friden är sannerligen slut. Nu är jag inne i den verkliga jaga-barn-fasen när man sällan får sitta still mer än någon minut i streck. Det inverkar definitivt negativt på min stickning, men jag har börjat jobba igen vilket i alla fall betyder tjugo minuters egentid på tåget till och från jobbet.
Häromdagen ägnade några av mina dyrbara minuter till att äntligen fästa trådarna på ett projekt som legat nästan-färdigt ända sedan i våras.


Några korta fakta:
Mönster: Toe up afterthought heel socks av Juju Vail
Garn: Svarta fåret Frost, färgerna 445 (rött) och 401 (svart)
Stickor: 2,0 mm till resåren och 2,5 till resten av sockan.
Garnmängd: ca 25 g av det svarta och 15 g av det röda.

Lilla M behövde påfyllning i socklådan och jag hade rester kvar från när jag stickade Längtan till Gotland-sockorna, så jag letade reda på ett mönster på några passande sockor och började sticka.
Jag stickade i stort sett mönstret som det stod, den enda ändringen jag gjorde var att inte sticka något vanligt varv mellan de två sista minskningsvarven på hälen, vilket gjorde den lite rundare mot vad den blivit annars.

Det här var första gången jag prövade en så kallad figure-8 cast on, jag hittade en bra tutorial här. Tidigare när jag har stickat tå-upp sockor har jag använt Judy's Magic Cast-on som jag nog tycker är lite mindre pillig och man slipper böket med att man bara kan lägga upp jämnt antal maskor, men till figur-8-uppläggningens fördel så var den väldigt lätt att lära sig.



Det som gör att jag allvarligt funderar på att ge upp det här med att sticka fler tå-upp sockor är att det är så svårt att få till en stretchig avmaskningskant som fortfarande ser snygg ut. Denna gången försökte jag med tre olika avmaskningar innan det blev tillräckligt stretchigt, men det är egentligen fortfarande inte riktigt bra. Avmaskningarna jag testade var vanlig avmaskning på en storlek större stickor och så kallad tubular bind off. Jag har hört många duktiga stickare som prisat tubular bind off för att den blir så fin och stretchig, men min trötta sömnbristhjärna har haft väldiga problem med den. Den här gången tyckte jag faktiskt att jag fick till den så att den blev snygg, men tyvärr var den trots allt inte tillräckligt stretchig. Till slut föll jag tillbaka till min gamla trotjänare, "SSK"-avmaskningen där man stickar ihop alla maskorna på sista varvet med en slip-slip-knit-minskning.

Det var i alla fall kul att sticka de här, och kul att testa en istickshäl. Jag har ett garnpaket från Tant Kofta som ska bli ett par fru Sergel, och jag har en idé på en liten tweekning som jag tror skulle kunna bli riktigt bra, men som kräver istickshäl för att fungera. Efter att ha stickat de här känns det definitivt görbart att sticka vuxensockor med samma teknik.

Slöjda lugnt!
Vera

fredag 20 juli 2018

Morfarströjan

Hej!

Det har faktiskt stickats också den här våren, betydligt mer än vad som synts här. Är visst lite seg med att få upp blogginlägg i år, men det kanske är ursäktat när min egentid är i princip lika med noll just nu när båda ungarna verkar vilja maxa ljuset och ingen av dem vill sova före tio...

Det jag har stickat är det här.


Några korta fakta:
Mönster: Morfarströja från Lene Holme Samsøes häfte "Babystickning på stickor 3"
Garn: Drops Loves You bomullsgarn, färgkod 442.
Stickor: 3,5 mm för kroppen, 3 mm för resår vid ärmslut och knappkanter.
Garnmängd: ca 175g

Nu var det några månader sedan jag stickade klart den här koftan, men det jag framförallt minns är att jag hela tiden var nervös över att garnet skulle ta slut eller att koftan skulle bli för liten. Tack och lov inträffade ingetdera.

Garnet vann jag för några år sedan på en sommaravslutning för stickcaféet jag brukar gå på, och det har legat utan någon plan i stashen sedan dess. Ända sedan jag fick reda på att jag var gravid har jag funderat på om jag inte skulle sticka en bebiskofta av det, och att mönstret i Lene Holme Samsøes häfte skulle passa perfekt.

Eftersom stickfastheten för garnet skiljde sig en hel del från mönstret så blev jag ju tvungen att räkna om i stort allt, och då blev det lite svårt att veta om garnet skulle räcka.
Men det gick ju faktiskt bra och jag fick ungefär 25g över.

Mönstret är ett ganska typiskt sparsmakat mönster utan detaljer som vilken uppläggning eller avmaskning som ska användas eller exakt hur monteringen ska göras. Jag valde att använda en enkel stretchig avmaskning som jag själv kallar SSK-avmaskning, eftersom man helt enkelt gör en Slip-Slip-Knit minskning för varje maska som maskas av. Kommer inte ihåg varifrån jag lärt mig det längre, men den går att hitta om man söker på "stretchy bind-off". En stretchig avmaskning behövdes eftersom mönstret är så stretchigt och bomullsgarnet så stumt. Eventuellt hade man kunna använda en vanlig avmaskning om man stickat i ullgarn som är lite elastiskt.


Sedan testade jag för första gången en metod för att sticka ihop axlarna, vilket ju var en trevlig omväxling till att sy ihop dem. Metoden finns beskriven i boken "Detaljer som gör skillnad" av Ulla Enquist (s. 102), men det finns säkert att hitta på youtube om man vill.

Jag är ganska nöjd, även om jag tycker att proportionerna kanske blev lite fel. Ärmarna är lite för långa, kroppen kunde varit lite bredare och halsringningen aningen kortare. Har dock inte kunnat utvärdera den så mycket eftersom det varit typ 30 grader varmt varenda dag sedan jag stickade klart den. Men den har varit på, och den var inte för liten. Så - win!

Slöjda lugnt.
Vera

söndag 17 juni 2018

Virka till Barbie - Hello Kitty mössa

Hej!

Det finns fortfarande lite Barbiekläder kvar som är obloggade, så här kommer nästa alster på tu.

På Pinterest hade jag snubblat på världens gulligaste mönster på en Hello Kitty-inspirerad mössa i lagom storlek till en Barbie. Den kunde jag inte låta bli att ge mig på.



Några korta fakta:
Mönster: Hello Kitty hat
Garn: Järbo Garn Mercerised Cotton 8/4, färg 32010 Vit.
Virknål: 2 mm
Garnmängd: 5 g

Det här mönstret var en större utmaning att virka än vad jag hade trott innan. Jag har virkat lite amigurumis tidigare och tyckte att jag något sånär bemästrat den konsten, men här fick jag virka lite i blindo utan att riktigt förstå hur det hängde ihop. Jag följde för en gångs skull mönstret precis som det stod, och till min stora förvåning blev storleken perfekt.



Själva mössan avslutas med ”crab stitch”, bakvänd fast maska eller vad det nu kan heta på svenska, något som jag aldrig hört talas om. Youtube kom till min hjälp med den här videon. Det blev inte snyggt på första försöket, men efter att ha testat och repat ett antal gånger så fick jag till det hyfsat.



Det svåraste är att brodera ansiktet. Gick och drog på det där sista i evigheter, och sista stygnet blev faktiskt inte klart förrän på självaste födelsedagen. Ansiktet gör ju allt! Ett fult broderat ansikte och det spelar ingen roll hur bra man har virkat. Jag borde verkligen ha köpt riktig broderitråd av något slag till det, men det fanns inte riktigt möjlighet att ta mig iväg till någon affär. Jag fick använda det jag hade hemma, vilket var vanlig sytråd. Jag höll sytråden tredubbelt för att det skulle bli tillräckligt tjockt, och det fungerade ok. Det blev inte perfekt, men jag kan definitivt leva med det.

Det viktigaste är förstås att mottagaren gillar mössan, och det är lite roligt också eftersom hon har en egen mössa som ser nästan likadan ut (som jag liksom inte alls hade tänkt på, oops...). Allt som allt kan jag rekommendera mönstret.

Slöjda lugnt!
Vera

lördag 9 juni 2018

Baggy pants

Hej!

Nu har jag fått lite sytt igen. Känner att jag verkligen hittat glädjen i att sy nu, det är så kul! Det är svårt att hitta tiden, men jag gör allting i små bitar. Jag ritar mönstret en kväll, klipper ut det en annan och syr en söm i taget. Sakta men säkert blir plaggen klara.

Det jag har sytt är en mängd Baggy pants av Hallonsmula design.


Måste erkänna att jag känner mig rätt dubbel kring det här mönstret. Men först en disclaimer. Jag har inte sytt särskilt mycket. Det jag har sytt har varit utan mönster, mönster från tidningar typ Ottobre eller från någon av de stora mönstertillverkarna, typ McCalls ("the big four"). Det här var första gången jag köpt ett indie-mönster. Jag hade ganska höga förväntningar. "Alla" - bloggar, poddar mm - har hyllat indie-mönster för att de oftast är så mycket enklare att följa än mönster från tidningar eller de stora mönstertillverkarna. Att man sedan betalar lika mycket som för en bok gjorde inte förväntningarna lägre. Jag köpte det tryckta mönstret och hade liksom sett framför mig att man förutom själva mönstret skulle få något litet pedagogiskt häfte med "steg för steg"-beskrivningar som skulle vara superenkla att följa. Det fick man inte. Istället får man en ganska fåordig beskrivning i form av en punktlista som är tryckt på själva mönsterpappret och en hänvisning till tydligare beskrivningar på nätet.

Framförallt saknar jag information som jag vet att jag brukar hitta i tidningar och i andra mönster jag köpt, såsom information om sömsmån och storleksguide. Vilka mått motsvarar en storlek 74? Jag har nagelfarit mönsterpappret och försökt leta igenom Hallonsmulas sidor, men inte hittat den informationen. Jag fick helt enkelt testa mig fram och hoppas på det bästa. Jag kände mig alltså väldigt besviken på mönstret till en början.

Sömnadsbeskrivningen som jag hittade på nätet är okej, även om jag faktiskt hade problem med något steg (kan dock vara sömnbrist-hjärnan som spökar). Men när jag väl fick kläm på hur jag skulle göra måste jag erkänna att det verkligen är ett superbra projekt för en nybörjare. Enkelt, snabbt och blir snyggt. Tycker också att modellen sitter bra på mitt lilla blöjbarn.



Första modellen sydde jag i "sky blue" enfärgad trikå från Elvelyckan design. När jag hade klippt ut delarna insåg jag att tyget inte var särskilt stretchigt och jag blev lite orolig över om det skulle gå att sy muddarna i tyget. Jag hade inte beställt något ribbtyg, och orkade inte riktigt vänta på att min nya beställning skulle komma innan jag började sy, så jag chansade på att det skulle gå. Jag lade dock till två cm i bredd på midjemudden för att vara på den säkra sidan.

Resultatet blev ändå bra. Jag behövde de två extra cm i midjan, och min lilla tjockis till bebis kommer nog att växa ur de här på bredden innan han växer ur dem på höjden, men det är ingen katastrof att jag inte hade ribbtyg till muddarna.



Nästa par sydde jag i färgen "cobolt blue". Det är en elektrisk blå färg som är riktigt svårfotograferad, men väldigt vacker. Denna gången använde jag ribbtyg till muddarna, och jag testade att lägga till en cm i var sida både på själva byxorna och på midjemudden. Det blev riktigt bra. Sonen har ett par snygga byxor som kommer räcka länge, utan att de känns för stora. Den extra vidden i midjan ger gott om utrymme för magen och ribb-tyget gör att det är mjukt och inte sitter åt. Skulle definivt rekommendera att använda ribb-tyg till muddarna, även om det går att använda vanlig trikå.



När dottern såg de koboltblåa byxorna så tyckte hon att de var så snygga att hon också ville ha ett par. Jag har haft lite dåligt samvete över att jag gjort mer saker till lillebror än till henne senaste året, trots att hon faktiskt är rörande knitworthy och ofta väljer att ha sakerna jag gjort till henne (även i de fall de inte blivit så bra...). Så när hon sade att hon ville ha ett par hon också, så kunde jag ju inte annat än att säga ja. Tyg hade jag så det räckte och blev över. Enda problemet var att det mönster jag har bara går upp till 98/104 och min dotter är en 110/116. Till slut bestämde jag mig för att göra en högst ovetenskaplig uppgradering av mönstret utifrån 98/104. Jag tittade på skillnaden mellan de två största storlekarna och använde det som mall för hur stor nästa storlek skulle bli, förutom på längden. För längden använde jag ett par byxor från Polarn & Pyret som förlaga (de brukar ha bra och stora storlekar). För att kolla att det inte blev alltför tokigt sydde jag upp shortsmodellen först i tyget från en gammal t-shirt. När det blev bra vågade jag klippa i tyget. Den enda ändringen jag gjorde var att ta bort ca 2 cm på höjden vid midjan på framsidan av byxorna för att minska knöligheten där.

Så nu kan vi syskonmatcha!



Ganska nöjd med hur de blev, men sedan de blev klara har det ju varit århundradets värmebölja, så de har inte blivit använda så mycket. Jag tycker nog att modellen sitter bättre på blöjbarn än på fyra-åringen, så jag kommer nog inte sy fler byxor av det här mönstret till henne. Men allt som allt är det en väldigt snygg färg på dem och jag tror att de är riktigt sköna, så förhoppningsvis kommer de att bli använda.

För några år sedan köpte jag storlekslappar från 3exter på syfestivalen, som nu kom väl till pass. Tyvärr  hade jag ingen i storlek 110/116, men eftersom det underlättar lite för barnet med en lapp för att veta vad som är fram och bak så fick det ändå bli en liten tvättbjörn där. Tycker det blev fint och ser lite extra proffsigt ut (tills man börjar syna sömmarna, hehe...).



Tror det viktigaste med det här projektet var att jag fick lite sy-självförtroende och att det blev ganska snygga och användbara byxor. Och att det var kul då förstås. Jag kommer säkert att sy fler bebisbyxor av detta mönstret men kommer inte sy det något mer för större barn.

Slöjda lugnt!
Vera