Dylan's Beanie

Hej!

Livet som småbarnsförälder tragglar sig långsamt framåt. Tiden för att förbereda, fota och redigera bilder är kraftigt begränsad. Därför förblir bloggen ännu mer sorgligt ouppdaterad än vanligt. Vi har i alla fall haft en trevlig jul och nyår och nu väntar en av mina favorittider på året. Vårvintern, när ljuset kommer tillbaka och kylan förhoppningsvis håller i sig. Luften är hög och klar och snön ligger krispig på marken. Igår var definitivt en sådan dag, så jag passade på att ta fram kameran och ta några bilder på herr E:s nya mössa.

Några korta fakta
Mönster: Dylan’s Beanie av Woolly Wormhead
Garn: Marks och Kattens Eko Ull
Stickor: 5mm strumpstickor
Länkar till tekniker: Cirkulär uppläggning, Stretchig avmaskning

Det här var ett synnerligen trevligt mönster. Det var enkelt, tydligt och välskrivet. Att det dessutom var tydligt beskrivet hur man skulle göra för att ändra storlek eller för att sticka mönstret med annan stickfasthet (vilket jag gjorde) gör ju definitivt inte saken sämre. Nu är det inte hjärnkirurgi att räkna om det här mönstret, men min sömnbristhjärna behöver all hjälp den kan få.
Slutligen är det helt gratis. Så sticka detta! Ta dessutom en titt på hennes andra mönster, hon har gjort hur många möss-mönster som helst och det finns nog minst en för varje smak.

Som uppläggning använde jag en tutorial från Knit Picks som jag tyckte fungerade ganska bra, det enda som var lite bökigt var att man egentligen inte kunde lägga upp jämnt antal maskor med den, men det löste jag genom att lägga upp en extra maska och sedan öka en maska mindre på första varvet.

Som stretchig avmaskning använde jag en variant där man minskar genom att sticka ihop två maskor hela tiden tills man inte har några maskor kvar. Den är enkel och blir hyfsat snygg, men man måste vara ganska noga med att inte maska av för löst för då kan kanten bli vågig, den blir stretchig nog även om man tajtar till den en hel del. Tubular bind off går ju också att göra, men jag tycker inte att den blir så snygg på avigsidan, och eftersom denna mössa har en uppvikt kant så föredrar jag sticka-ihop-metoden.

Ja, det var roligt att göra ett lätt projekt som ändå blev snyggt. Däremot får vi se om det här verkligen blir sista anhalten för mössan. Den har nämligen fått domen ”stickig” av herr E, så jag funderar på att fodra den på något sätt. Dessutom går jag i tankar på att färga om den. Vi kunde nämligen båda två konstatera att färgen inte är särskilt klädsam på herr E (jag kan ha skrattat lite vid första provtillfället). Den kommer nog bli använd ändå eftersom han mest använder mössa när han skrotar runt hemma i trädgården, men jag tror både han och jag skulle vara nöjdare med den i, säg mörkgrön.

Om någon har tips kring fodring eller färgning så tages de tacksamt emot.

Slöjda lugnt!
Vera