Nu har jag fått lite sytt igen. Känner att jag verkligen hittat glädjen i att sy nu, det är så kul! Det är svårt att hitta tiden, men jag gör allting i små bitar. Jag ritar mönstret en kväll, klipper ut det en annan och syr en söm i taget. Sakta men säkert blir plaggen klara.
Det jag har sytt är en mängd Baggy pants av Hallonsmula design.
Måste erkänna att jag känner mig rätt dubbel kring det här mönstret. Men först en disclaimer. Jag har inte sytt särskilt mycket. Det jag har sytt har varit utan mönster, mönster från tidningar typ Ottobre eller från någon av de stora mönstertillverkarna, typ McCalls ("the big four"). Det här var första gången jag köpt ett indie-mönster. Jag hade ganska höga förväntningar. "Alla" - bloggar, poddar mm - har hyllat indie-mönster för att de oftast är så mycket enklare att följa än mönster från tidningar eller de stora mönstertillverkarna. Att man sedan betalar lika mycket som för en bok gjorde inte förväntningarna lägre. Jag köpte det tryckta mönstret och hade liksom sett framför mig att man förutom själva mönstret skulle få något litet pedagogiskt häfte med "steg för steg"-beskrivningar som skulle vara superenkla att följa. Det fick man inte. Istället får man en ganska fåordig beskrivning i form av en punktlista som är tryckt på själva mönsterpappret och en hänvisning till tydligare beskrivningar på nätet.
Framförallt saknar jag information som jag vet att jag brukar hitta i tidningar och i andra mönster jag köpt, såsom information om sömsmån och storleksguide. Vilka mått motsvarar en storlek 74? Jag har nagelfarit mönsterpappret och försökt leta igenom Hallonsmulas sidor, men inte hittat den informationen. Jag fick helt enkelt testa mig fram och hoppas på det bästa. Jag kände mig alltså väldigt besviken på mönstret till en början.
Sömnadsbeskrivningen som jag hittade på nätet är okej, även om jag faktiskt hade problem med något steg (kan dock vara sömnbrist-hjärnan som spökar). Men när jag väl fick kläm på hur jag skulle göra måste jag erkänna att det verkligen är ett superbra projekt för en nybörjare. Enkelt, snabbt och blir snyggt. Tycker också att modellen sitter bra på mitt lilla blöjbarn.
Första modellen sydde jag i "sky blue" enfärgad trikå från Elvelyckan design. När jag hade klippt ut delarna insåg jag att tyget inte var särskilt stretchigt och jag blev lite orolig över om det skulle gå att sy muddarna i tyget. Jag hade inte beställt något ribbtyg, och orkade inte riktigt vänta på att min nya beställning skulle komma innan jag började sy, så jag chansade på att det skulle gå. Jag lade dock till två cm i bredd på midjemudden för att vara på den säkra sidan.
Resultatet blev ändå bra. Jag behövde de två extra cm i midjan, och min lilla tjockis till bebis kommer nog att växa ur de här på bredden innan han växer ur dem på höjden, men det är ingen katastrof att jag inte hade ribbtyg till muddarna.
Nästa par sydde jag i färgen "cobolt blue". Det är en elektrisk blå färg som är riktigt svårfotograferad, men väldigt vacker. Denna gången använde jag ribbtyg till muddarna, och jag testade att lägga till en cm i var sida både på själva byxorna och på midjemudden. Det blev riktigt bra. Sonen har ett par snygga byxor som kommer räcka länge, utan att de känns för stora. Den extra vidden i midjan ger gott om utrymme för magen och ribb-tyget gör att det är mjukt och inte sitter åt. Skulle definivt rekommendera att använda ribb-tyg till muddarna, även om det går att använda vanlig trikå.
När dottern såg de koboltblåa byxorna så tyckte hon att de var så snygga att hon också ville ha ett par. Jag har haft lite dåligt samvete över att jag gjort mer saker till lillebror än till henne senaste året, trots att hon faktiskt är rörande knitworthy och ofta väljer att ha sakerna jag gjort till henne (även i de fall de inte blivit så bra...). Så när hon sade att hon ville ha ett par hon också, så kunde jag ju inte annat än att säga ja. Tyg hade jag så det räckte och blev över. Enda problemet var att det mönster jag har bara går upp till 98/104 och min dotter är en 110/116. Till slut bestämde jag mig för att göra en högst ovetenskaplig uppgradering av mönstret utifrån 98/104. Jag tittade på skillnaden mellan de två största storlekarna och använde det som mall för hur stor nästa storlek skulle bli, förutom på längden. För längden använde jag ett par byxor från Polarn & Pyret som förlaga (de brukar ha bra och stora storlekar). För att kolla att det inte blev alltför tokigt sydde jag upp shortsmodellen först i tyget från en gammal t-shirt. När det blev bra vågade jag klippa i tyget. Den enda ändringen jag gjorde var att ta bort ca 2 cm på höjden vid midjan på framsidan av byxorna för att minska knöligheten där.
Så nu kan vi syskonmatcha!
Ganska nöjd med hur de blev, men sedan de blev klara har det ju varit århundradets värmebölja, så de har inte blivit använda så mycket. Jag tycker nog att modellen sitter bättre på blöjbarn än på fyra-åringen, så jag kommer nog inte sy fler byxor av det här mönstret till henne. Men allt som allt är det en väldigt snygg färg på dem och jag tror att de är riktigt sköna, så förhoppningsvis kommer de att bli använda.
För några år sedan köpte jag storlekslappar från 3exter på syfestivalen, som nu kom väl till pass. Tyvärr hade jag ingen i storlek 110/116, men eftersom det underlättar lite för barnet med en lapp för att veta vad som är fram och bak så fick det ändå bli en liten tvättbjörn där. Tycker det blev fint och ser lite extra proffsigt ut (tills man börjar syna sömmarna, hehe...).
Tror det viktigaste med det här projektet var att jag fick lite sy-självförtroende och att det blev ganska snygga och användbara byxor. Och att det var kul då förstås. Jag kommer säkert att sy fler bebisbyxor av detta mönstret men kommer inte sy det något mer för större barn.
Slöjda lugnt!
Vera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar