#makenine2020 - Stickning

Hej!

Jag är väl antagligen sist ut av alla med att prata planer inför 2020, men det här var alldeles för roligt för att lägga på is bara för att det råkar ha blivit februari.

Jag har ju redan presenterat min aningen orealistiska sömnadsplan för 2020 och här kommer nu även min stickplanering. Tillsammans blir de ytterst orealistiska. Men det här är i alla fall vad som rör sig i huvudet på mig inför det här året. Jag har också förhoppningar om att detta ändå kommer bli ett mer produktivt år än de två tidigare. Så håll tummarna.

1. En mörkblå mössa. Denna vinter har jag tappat bort två mössor, så nu har jag egentligen bara en acceptabel mössa kvar, stora svanen-mössan som jag stickade för några år sedan. Den ÄR fin, men aningen liten. Den passar inte när jag inte har tid att borsta håret och bara slänger upp håret i knut och vill dölja eländet med en mössa. Så denna gången ska jag försöka göra en ordentligt rymlig mössa. Jag har siktet inställt på en Cheeky hat av Matilda Kruse, kvinnan bakom Organic knitters.

2. Jag behöver färdigställa den här barntröjan som varit ganska rejält otursförföljd under hösten. Först försvann den i tre veckor efter en jobbresa då bagaget inte kom med mig hem (definitivt sista gången jag checkar in min stickning) och dels hamnade den i korselden under en episod av magsjuka hemma (jag har nu testat att koka ull och kan tala om att det går alldeles utmärkt om man är försiktig och inte rör den för mycket - även om det nog inte är nyttigt för fibern om den skulle utsättas för det ofta...). Mönstret kommer från en Sandnes katalog och verkar vara samma som detta.

3. Det här är nog ärligt talat det plagg som hänger mest löst på att bli gjort i år. Det är en pullover till herr E. Han fick en för några år sedan som inte blev särskilt snygg och alltid har varit lite för kort för honom. Han skulle verkligen behöva en uppdaterad version. Han har önskat sig detta länge och är definitivt "knitworthy". Men det är sååå mycket jobb att sticka något utan mönster och dessutom till en karl... Vi får helt enkelt se. Jag har som sagt inte hittat något mönster som riktigt passar beskrivningen, utan jag kommer nog löst utgå från något för att sedan räkna om allt. Han har dessutom specificerat att han vill att den ska gå ner längre bak, vilket man kanske kan lösa med förkortade varv? Nej, jag har inte riktigt tänkt ut alla detaljer än.

4. Mitt enda riktiga ufo, åtminstone mitt enda stickade ufo. Det här är en Garter ear flap hat av Purl Soho som jag påbörjade till min son, men den blev liksom lite liten. Nu när vi har fått en lillkusin så tänker jag att denna ska bli klar till nästa vinter.

5. Ett par fru Sergel Tantulltuss (Anna Bergman). Har haft ett garnkit från tant Kofta liggandes i flera år nu, i år tänker jag blir året då de istället blir ett par sockor. Tänker eventuellt byta ut hälen så att de mer ser ut som sockorna på bilden än det ursprungliga mönstret. Vi får se hur det blir.

6. En Draper cardigan ur boken "Knit to flatter" av Amy Herzog.

7. Ett par regnbågssockar till mig.

8 & 9. Någonting ur Klompelompes Jul. Jag köpte boken i julklapp till mig själv och fullkomligt älskar den. Vill sticka typ allt ur den. Kanske hinner jag två saker i år alla fall? Högt upp på listan ligger de här gosedjuren och de här tröjorna, men jag kan inte bestämma mig för det finns så många fina mönster!

Det var allt. Ska bli spännande att se vad som faktiskt blir gjort. Jag har inte varit i närheten av så här produktiv de senaste åren, men det är ju en blandning av stora och små saker, så det finns en liten chans att jag skulle lyckas. Men det roligaste är ju ändå att planera :).

Slöjda lugnt!
Vera

Virkad babyfilt

Hej,

Mina barn fick en ny kusin precis innan jul. Självklart var bebisen tvungen att få något handgjort.

Inspirationen kommer från det här gratismönstret. Men ärligt talat var jag lite för trött i huvudet när jag lade upp för att orka försöka översätta engelska virkmönster, så jag tog fram "Virkarens stora mönsterbok" av Sarah Hazell och följde hennes beskrivning av mönstret (nr 184 Mormors sicksack).

Garnet är supermjukt Hjertegarn Extra Fine Merino i färgerna 4995, 1090 och 434.

Måste säga att jag verkligen avskyr att lägga upp så många maskor som det krävs till en filt. Särskilt i virkning. Det blir alltid fel för mig! Så också denna gång, men jag virkade bara en liten del till med först smygmaskor och sedan fasta maskor som jag sedan sydde ihop med resten så att jag slapp repa.

Att slippa repa blev förresten lite av en följetong i den här virkningen. Ända från första repetitionen hade jag den där gnagande känslan av att något inte var riktigt bra. Varenda handarbetande person känner igen den där känslan.

Och känslan har ju alltid rätt.

Ändå ignorerar man den.

Alltid...

Jag insåg direkt att den var liiite för smal. Jag hade velat ha den lite bredare. Men det blir nog bra ändå tänkte jag och virkade vidare, för nu hade jag ju redan virkat för långt för att orka repa.

Till slut, när jag bara hade några repetitioner kvar innan jag tyckte mig vara färdig med filten kom förnuftet ikapp. Den var verkligen för smal. Den skulle se ut som en halsduk om jag gjorde den så lång som jag ville. Och nu var det definitivt för sent för att repa.

Men nu hade jag ju insett att det faktiskt går ganska lätt att sy ihop virkade delar hyfsat osynligt, så jag bestämde mig för att sätta igång operation bredda filten.

De första varven var de värsta. Då gav jag nästan upp. Men så fort de första två varven var ihopsydda med resten så gick det faktiskt ganska lätt. Det var lite pilligt, men det gjorde faktiskt den aningen enformiga mormors-virkningen lite roligare.

Det syns faktiskt inte att en liten del av filten är tillagd i efterhand.

Jag är väldigt nöjd med resultatet, och mottagarens mamma blev också nöjd, vilket ju faktiskt är det viktigaste!

Och tack syrran för bilderna på den färdiga filten!

Slöjda lugnt!
Vera.

#makenine2020 - Sömnad

Hej,

En gång tidigare satte jag upp mål för mitt handarbetsår. Det var 2017. Månaden efter blev jag gravid.
Man kan väl säga att det gick sisådär med de där målen.
Men, jag har ju spanat in alla fina #makenine som folk har lagt upp tidigare år, och jag var lite sugen på att göra samma sak. Det är roligt att planera och drömma.
Och, eftersom jag inte kunde skära ner mina drömmar och planer för i år till bara nio saker i alla kategorier så fick det bli två planer, en sömnadsplan och en stickplan.

Jag har ingen föreställning om att jag kommer hinna allt (även om en liten orealistisk del av mig själv vill tro att det är möjligt...), men det har i alla fall varit roligt att få ner en del av allt det som ramlar runt i huvudet på papper.

Om vi tar oss en närmare titt:

1. Ett linne. Jag har redan kopierat ett favoritlinne som börjar falla sönder, så nu ska jag bara klippa ut tyget och komma på hur jag ska sy ihop delarna. Kanske ska jag köpa mig ett mönster för att få lite hjälp. Tips på bra mönster mottages tacksamt :).
2. Gloria från Svenska Mönster. Jag har redan gjort en toile, anpassat mönstret och klippt ut bitarna. Nu återstår "bara" själva sömnaden.
3. Minst ett par mjukisbyxor till lilleman. Kanske till och med ett set som kan fungera som pyjamas. Antagligen använder jag samma ihopkok av mönster som jag gjorde när jag sydde byxor åt honom förra våren.
4. En enkel rektangel-kjol i ett fint tyg jag köpte förra året. Typ enligt den här beskrivningen.
5. En underkjol. Jag vill ha en lite lagom vippig underkjol till mina 50-talsklänningar. Tänker mig enligt den här beskrivningen.
6. Minst en tshirt. Jag vill fylla garderoben med vita och svarta tshirts som inte sitter för tajt över höfterna så att de åker upp jämt. #lifegoal.
7. En replika av min favoritklänning. #secretpyjamas
8. En walldorfdocka. Vill så gärna kunna detta! Men vågar typ inte försöka för att det verkar så svårt. Men måste våga testa. Helst innan barnen växer ur dock-åldern.
9. Leggings. Skulle vara spännande att försöka sy något lite mer hållbarare än de som finns att köpa. Kanske enligt ridbyxe-modell? Det finns säkert massor med bra mönster där ut.

Det var det. Känns ju överkomligt, eller hur? Jag har stora förhoppningar på det här året!

Slöjda lugnt,

Vera

Regnbågssockar

Hej,

Long time no see.

Jag försöker fortfarande hitta någon slags balans i livet med två barn. Livet känns som ett ekorrhjul som aldrig vill stanna upp tillräckligt länge för att jag ska kunna hämta andan. Andningshålen är få och långt ifrån varandra.
Fast jag ser ett ljus i tunneln. Minstingen sover allt bättre på nätterna, så länge han bara får vara frisk, och han behöver inte längre sekund-övervakning.
Helt plötsligt inträffar undret och båda barnen sover gott vid åtta. Min hjärna spinner igång och jag får nästan panik av att försöka sortera mellan alla tankar.
Så lite tid och så mycket som jag borde göra, vill göra och, i vissa fall, vill ha gjort.

Jag har i alla fall inte slutat handarbeta. Jag har massor jag skulle vilja visa er!

Först ut ett par regnbågssockar.
Ok, så min dotter hade önskat sig regnbågssockar i två år. För någon som precis fyllt fem är det väldigt lång tid. Så jag kände att jag skulle försöka göra henne till lags.

Jag hade tänkt kopiera ett par sockar som Viffla stickade för några år sedan. Jag tycker de är jättesnygga och hade tänkt sticka ett par sådana till mig själv också. Så jag köpte ett regnbågskit från Manduzana och tänkte köpa något passande svart garn till. Men så dubbelkollade jag mitt förslag med mitt barn och till min stora förskräckelse så förkastade hon det totalt, med kommentaren "Det finns faktiskt inget svart i regnbågar, mamma". Och det hade hon ju rätt i förstås. Suck.

Istället googlade jag regnbågssockar och hittade till slut en bredrandig variant som jag kunde stå ut med - inte helt lätt eftersom jag är lite överkänslig för färg och helst vill ha allt ganska sobert.

Jag tror att jag använde det här mönstret av Juju Vail, men jag har visst glömt alla detaljer och missat att lägga upp ett Ravelry-projekt, så jag är faktiskt inte säker. Det är i alla fall ett trevligt grund-sockmönster.

Och jag har lite garn kvar, så förhoppningsvis kommer det bli ett par regnbågssockar till mig också - men de kommer vara randade med svart.

Slöjda lugnt,
Vera

Nya byxor till minstingen

Hej!

Våren kommer så sakteliga till våra trakter. Den här veckan har det varit kallt, men med en klarblå himmel som ändå ger lite vårkänsla. Det är så skönt med ljuset. När det inte längre är mörkt vid fem så känns kvällarna och kvällströttheten lite lättare.
Tyvärr har de ljusa kvällarna också inneburit att minstingen har haft svårt att somna, vilket definitivt drar ner mängden sy- och sticktid för mig. Den här veckan har jag typ totalt haft två timmar egentid, alltså utspritt på sju dagar. Om jag kunde önska mig en superkraft så skulle det vara att inte behöva sova mer än en fyra-fem timmar? Vore det för mycket begärt? Istället trynar man bort en åtta timmar i sängen varje natt. Då man ju kunde ha tittat på serier och stickat! Suck...

Nå sedan i julas har det ju i alla fall blivit lite sytt som inte har kommit upp på bloggen än. Minstingen behövde lite nya byxor, så jag sydde två stycken av tyg jag hade hemma sedan tidigare.

Här är det första paret:

Samma tyg som i body:n som jag sydde till honom när han låg i magen. Nu är det verkligen bara småbitar kvar av det. Ska se om jag ska sy lite kalsonger till honom av de sista resterna. Då har jag verkligen utnyttjat den här tygbiten, som jag fick av en snäll kollega, till max.

Mönstret kommer ur boken "Heilt Spesiell - sy til liten og stor" av Kristin Thorsnes, men jag ändrade så att det blev mudd även i midjan och inte bara nervikt resår som det är i mönstret. Jag höftade storleken på mudden, men det blev bra. Den är ungefär 75% av omkretsen och totalt 14 cm hög (som man ju sen viker dubbelt).

Och så här ser den ut på (och ja, vårt hus ser oftast ut som om en tromb dragit med sig leksakslådan och spritt ut innehållet, jag bjuder på det.):

Gott om växtmån i benen, men sitter ändå bra tack vara mudden. Jag är så nöjd. Tycker byxorna är riktigt snygga också, även om det kanske inte är de finaste söndagsbyxorna. Men perfekta mjuka och sköna lekbyxor, som ändå tål att slitas på.

Nästa par blev precis klara, och gjordes också av ett tyg jag hade hemma (inköpt från Elvelyckan design). Ursprungligen köpte jag det här tyget för att sy Baggy pants av, men jag köpte en hel meter så det fanns en hel del kvar.

Om jag ska jämföra Baggy pants mönstret med det här mönstret så gillar jag det här bättre. Jag tycker helt enkelt passformen blir bättre. Det är ingen enorm skillnad, men jag kommer nog föredra att använda det här mönstret framför Baggy pants framöver. Jag funderar dock på att göra någon slags hybrid av mönstren för att göra ett par knickers eller shorts-varianter som pyjamasbyxor till sommaren, eftersom Baggy pants mönstret innehåller de varianterna.

Slöjda lugnt!
Vera

Bullet journaling utan krusiduller

Hej!

Någon gång i somras snöade jag in på Bullet journaling.
Det är, i dess enklaste form, något slags mellanting mellan en punktlista och en kalender.

Jag har alltid älskat punktlistor.

Jag har ett ganska dåligt närminne och har en tendens att glömma allt jag tidigare visste för att jag bytte våning, gick över en tröskel eller att någon börjar prata med mig vid fel tillfälle. Punktlistor är trygghet. Jag vet vad jag har gjort och vad jag ska göra. Dessutom kommer min hjärna ihåg saker bättre om jag skriver ner det.

Här är den min fina Bullet Journal. Jag gillar att använda anteckningsböcker med spiralband så att de går att vika hur som helst och den här gjorde mig dessutom glad.

Jag är en sådan där person som saknar att ha en papperskalender. Men det har varit så svårt att anpassa kalendern till min vardag. De flesta jobbdagar sitter jag vid datorn hela tiden, och jobbkalendern är smidigast att ha digitalt.
Men det där med att ha en papperskalender att kladda i, stryka under, stryka över, rita en gran på julafton och ett hjärta på allahjärtansdag... Löjliga småsaker som gör mig glad. Det där saknar jag.

Så när jag började höra om Bullet journals så blev jag genast intresserad.

Jag ville så klart gärna slå på stort, inhandla den finaste anteckningsboken och tjugo olika sorters pennor och lägga ner en dag eller två med att göra en storstilad Bullet journal, i klass med den här.

Men så är jag ju småbarnsförälder och dessutom rätt dålig på att rita. Summa summarum, att gå "all in" kanske inte var den bästa taktiken.

Istället började jag så enkelt som möjligt, bara för att se om det var något för mig. Jag köpte en billig anteckningsbok i A5 med linjerat papper på ICA och så började jag experimentera. Svart gelpenna fick duga och nästan inte en enda teckning. Bara text, datum och punkter.

Och jag älskade det. Jag som kämpat med att få saker gjorda denna hemska sommar då min man var sängliggande med ryggont, värmen brände hål i huvudet på mig och barnen var understimulerade, jag fick äntligen saker gjorda. Att få strukturera upp vad som behövde göras och stryka över det som faktiskt blev gjort fick mig att inse hur mycket (eller lite...) jag fick gjort och den där extra kicken av att få stryka över något gav mig lite extra styrka som gjorde att jag orkade lite till.

Sedan dess har två anteckningsböcker förverkats och jag är nu inne på Bullet journal generation tre. När jag pratade om det här med några vänner så insåg jag att många tänker att en Bullet journal liksom måste innehålla ett försättsblad i tjugofem färger och ett collage med bilder från ens liv. Men som allting kan man ju faktiskt anpassa det till att ligga på den nivån man själv orkar, vill och kan. Och i grunden är Bullet journal-systemet väldigt enkelt och kräver egentligen bara penna och en anteckningsbok. Grundaren till systemet pratar faktiskt inte alls om att rita överhuvudtaget, som man kan se i den här filmen.

Jag tänkte visa lite hur jag använder den här metoden, som inspiration för den som är intresserad. Och som ni ser har det här blogginlägget legat i malpåse en stund - bilderna är från min andra Bullet Journal i höstas...

Första sidorna har jag använt för ett försättsblad (lite roligt måste man ändå ha) och en nyckel. Nyckeln tittar jag aldrig på, och jag följer den knappt heller, men den får fortsätta hänga med.

Därefter kommer månadsuppslagen, som jag visst missat att fota. Jag ger varje månad ett eget uppslag. På den vänstra sidan listar jag varje dag genom att skriva datum och de första bokstäverna i veckodagsnamnet. Om det händer några stora saker brukar jag skriva ner dem här. Typ sommarfest på jobbet, inplanerade resor eller större jobbuppdrag. Det ger en effektiv månadsöversikt, som en väggkalender ungefär. Den högra sidan är dedikerad till månadens att-göra. Helt enkelt en punktlista med de saker jag ska försöka hinna under månaden. Enligt samma princip som veckouppslagen nedan.

I sista versionen Bullet Journal har jag samlat månadsuppslagen direkt efter varandra. Det har varit lyckat tycker jag. Man hittar lätt till rätt månadsuppslag och behöver bara skriva månadsinfon en gång. Jag experimenterar också med att varje månadsuppslag följs av ett uppslag med budget och ekonomisk sammanställning per månad. Jag tycker om idén, men har inte riktigt hunnit genomföra den under årets tre första månader, så vi får väl se hur det går.

Efter månadsuppslagen har jag veckouppslag, och sedan får varje dag i veckan en halv sida var.  Oftast är dagarna ganska tomma just nu. Det står bara det viktigaste, mer hinner jag inte skriva ner. På den sista halvsidan som blir över så har jag gett plats åt rubriken Veckoavstämning, efter inspiration från en kurs på jobbet. När jag har tid, lust och ork (vilket tyvärr inte är varje vecka), så krafsar jag ner några ord som summerar veckan. Vad som har varit bra och vad som har varit dåligt, vad jag vill förbättra och vad jag har lärt mig. När man skriver veckoavstämningen är det även dags att göra planeringen inför kommande vecka och se framåt.

Som sagt, allt är extremt enkelt, utan några extra krusiduller. Mest bara text och punkter. Men det ger mig en känsla av kontroll.

Jag planerar ungefär en vecka i taget, vilket gör att tidsperspektivet känns överskådligt och aldrig övermäktigt. Min aningen överarbetade hjärna är väldigt tacksam för att få saker uppdelade i hanterbara bitar.

I slutet av boken finns mina Collections, eller kollektioner. Och det är ju det roligaste med hela Bullet Journal - konceptet. Det är helt enkelt en rubrik under vilken man kan lista en massa olika saker. Jag har främst listor kring saker som vi behöver/jag vill inhandla. Typ "Till Hemmet", "Till Barnen", "Till Köket" och "Till Trädgården". Mitt mål att kunna använda den ekonomiska sammanställningen som jag gör varje månad till att dela upp eventuellt överskott på de olika inköpslistorna. På det sättet hoppas jag få möjlighet att köpa in det som jag faktiskt mest behöver till hushållet - och inte bara det som råkar glittra mest för tillfället. Annars kommer jag nog aldrig lyckas prioritera den där nya stekpannan, trots att jag svär över avsaknaden av den varje gång jag lagar pannkakor. Sen tänker jag även unna mig lite från de mer själviska listorna någon gång ibland - Saker till hobbyrummet, Kläder och Böcker/Filmer.

Jag har också kollektioner som täcker Att Sy och Att Sticka. Där listar jag allt jag kommer på att jag vill sy respektive sticka (wow, det hade ni aldrig kunnat gissa, eller hur...). De här avsnitten gissar jag kommer flytta ut i egna böcker vad tiden lider, men det får bli ett senare projekt (drömmer lite om den här och den här boken av Kamilla Svanlund).

Slutligen har jag en kollektion med rubriken "Nästa Bullet Journal", där jag samlar idéer på vad jag vill förändra eller förbättra till nästa Bullet Journal.

Kollektioner jag nog snart kommer lägga till är nog någon typ av Bucket List, "Köpt, slängt och lagat", Drömresor och "Nästa gång i Göteborg/Stockholm". Men jag har inte riktigt bestämt hur jag ska använda dem än, så jag kommer suga på den karamellen ett tag till.

Det var en lång utläggning om hur jag använder mig av konceptet Bullet Journal.
Hoppas det inspirerar någon.

Slöjda lugnt!
Vera

Virkad disktrasa

Hej,

Tiden rinner förbi i ett allt snabbare tempo. Den bästa tiden av vintern är här, när snön ligger djup och solen kommer tillbaka. Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur olika vi är kring det där. Jag blir lycklig av tunga snöflingor och djup snö. Andra har sin tyngsta period nu, och bara väntar på att våren ska komma.
Jag försöker i alla fall njuta, mitt i förkylningar, trötthet och småbarnsliv.
Kvällarna försvinner utan att mycket blir gjort. Några maskor blir stickade eller så hinner jag sy några sömmar. Ibland hinner jag bara få tvätten vikt eller räkningarna betalda.
Fler saker blir gjorda än vad som hinner bli förevigade.

En disktrasa påbörjades på en bilresa i våras. Jag hade en idé om att det skulle vara snabbare och roligare att virka disktrasor än att sticka dem, och så var jag nyfiken på hur det skulle bli.
Så jag tog med mig lite lingarn och "Virkarens stora mönsterbok" av Sarah Hazell och så började jag virka. Jag började med att virka vanliga fasta maskor, och trodde naivt att jag skulle hinna virka flera disktrasor med olika mönster innan bilresan var slut. Jag hade inte alls tänkt på att jag virkar mycket långsammare än jag stickar, och disktrasan växte inte fram särskilt snabbt.

Den blev inte klar den bilresan, men har legat som ett mellanprojekt under hösten. Något att ta upp när de andra projekten har trilskats eller när jag inte orkat dra igång något nytt stort projekt när något annat blivit klart.

Det är alltså en väldigt enkel modell. Bara fasta maskor fram och tillbaka tills det bildar en stor kvadrat. Men jag tycker om hur den blev, och det virkade tyget blir stabilare och känns mindre ömtåligt än det stickade. Kanske håller den bättre än de stickade disktrasorna, som brukar börja falla sönder efter en två år ungefär.

Kanske virkar jag fler. Kanske med dubbelt garn nästa gång. För lite väl lång tid tog det att göra den denna gången.

Slöjda lugnt!
Vera