Hur många gånger kan man sticka om en socktå?

Många är tydligen svaret, men nu är de i alla fall klara.

Några korta fakta:
Mönster: Längtan till Gotland av Pia Kammeborn
Garn: Frost från Järbo garn i färgerna 401 (svart), 403 (grått) och 445 (röd)
Stickor: Resår och slätstickning på stickor 2mm, flerfärgsstickning på stickor 2,5mm

Åter till problemet med tårna.

Det här är det andra paret sockar jag stickar till mig själv, så jag har inte byggt upp någon erfarenhet kring hur den perfekta sockan för min fot ser ut. Det första paret sockor gjorde jag helt enligt mönstret, och det var planen att göra med de här också.

Jag stickade alltså på och stickade klart socka ett, precis enligt beskrivningen, provade sockan och tyckte att den nog fungerade ganska bra (en stickares förnekelser). Sen stickade jag klart också den andra sockan. När jag satte på mig båda sockorna tyckte jag att det var något som inte kändes riktigt bra. Det tryckte liksom lite på tårna. I panik insåg jag att jag måste ha stickat tårna för korta.

Lite nedstämd repade jag upp tån på den ena och stickade om, med några varv extra den här gången. När jag nu provade den förlängda tån så tyckte jag fortfarande att den var lite trång, men nu började jag undra om det inte var formen på tån mer än längden på den som var problemet.

Nedan har jag en bild för att illustrera. Den vänstra sockan visar en socktå enligt mönstret, en klassisk socktå där man minskar i en triangelform. Den här typen av tå blir ganska spetsig, åtminstone blev den det denna gång. Mina tår är inte särskilt spetsiga. De är snarare korta och breda.

Jag repade alltså upp en tredje gång, och den här gången gjorde jag en lite mer rundad tå, enligt följande recept.

• (1 minskningsvarv + 2 vanliga varv) x 3
• (1 minskningsvarv + 1 vanligt varv) x 2
• Minska varje varv tills det återstår 12 m.

Inspirationen kommer från diverse trådar kring hur man gör en mer rundad tå som jag hittade på Ravelry (finns en del att hitta om man söker på "rounded toe").

Jag gillar den rundade tån mer, men i slutänden tyckte jag inte att skillnaden mellan tårna var tillräckligt stor för att orka repa upp den andra tån också. Så nu har jag två olika tår. Tänker att det blir ett tillfälle att utvärdera om jag faktiskt märker någon skillnad när jag använt dem ett tag.

Avslutningsvis så gillar jag mönstret. Jag skulle däremot inte rekommendera det till någon som är nybörjare på varken sockor eller flerfärgstickning, p.g.a. ganska långa flotteringar som krävde en del pill och en hyfsat komplex häl. Det gör ju däremot att man lär sig en del när man stickar de här sockorna, och det är ju alltid roligt. Jag gillar verkligen utseendet på hälen, och jag kan verkligen tänka mig att den är slitstark.

För den som inte är överförtjust i att fästa trådändar kan man se till att låta den andra färgen följa med när man stickar ränderna istället för att klippa av dem efter varje rand. Och det säger jag självklart inte av egen erfarenhet, nej, nej, men jag tänkte att det kunde vara bra att veta. Rent hypotetiskt kan man komma till insikt om detta efter ganska många ränder, har jag hört...

Slöjda lugnt

Vera

Sockmonstret

Hej!
Ja sockmonstret. Han har väntat på att bli visad här i bloggen ända sedan oktober. Han har nog känt sig lite bortglömd,  men nu är det i alla fall hög tid att presentera honom.

I ett gammalt nummer av tidningen Hemslöjd hade de en liten artikel om hur man kunde göra små enkla dockor av sockor. Jag har alltid tyckt att de var så söta och tänkt länge att jag skulle göra något liknande, men det har inte blivit av. Så kom oktober, då en trasig strumpa och slowfashion october råkade sammanfalla, så jag bestämde mig för att göra ett försök.

Jag utgick alltså från en vanlig socka som fått ett hål på hälen.

Några sömmar på symaskinen, lite vadd och lite broderi senare, så har man ett sockmonster.
Jag gillar resultatet. Tanken var att min dotter skulle få honom, men hon har inte varit särskilt intresserad, så han har fått ta sällskap med några möss som står i fönstret inne i mitt arbetsrum.

Jag fyllde honom med polyestervadd till största delen,  men för att ge honom lite tyngd i botten och en möjlighet att stå lite bättre så sydde jag en liten påse som jag stoppade med ris och lade i botten.  Det blev ok, om än inte perfekt. Jag tänker att jag ska försöka vidareutveckla det lite i framtiden.

Jag påbörjade ett sockmonster till, men hon har fortfarande inte fått några ögon. Det svåraste är att forma och brodera ansiktet, och det har jag inte förmått mig att göra än. Så hon har blivit liggande lite i väntan på bättre tider.

Men i stort är det ett trevligt pyssel som man kan få klart på några timmar, så länge man slipper bli avbruten av man och barn det vill säga...

Slöjda lugnt

Skämshögen och mål 2017

Hej!

En vecka in på det nya året och jag tänkte prata mål och fokus för 2017.

För att börja i en ände vill jag be att få presentera min skämshög

Eller ja, skämshög är väl ett lite starkt ord, men jag har i flera år haft som mål att minimera andelen plagg i min garderob som är oljebaserade, och trots det så är majoriteten av mina tjocktröjor fortfarande bestående av - akryl.

Akryl är verkligen inget bra material. Förutom att det är billigt. Det är svettigt, tar åt sig lukt, noppar och är inte alls lika varmt och behagligt som ull. Dessutom fäller akrylplagg (och alla andra typer av plast-baserade fibrer) så kallad mikroplast, som kommer ut med tvättvattnet och ut i våra hav. Där misstar många fiskar och djurplankton mikroplasten för mat, och svälter ihjäl med magarna fulla av plast (mer om det och andra material går att läsa här). Sedan är det ju inte en förnybar fiber, vilket ju är ytterligare en orsak att undvika materialet.

Så varför har jag en hel hög med akrylplagg (ok, några av plaggen i högen är tillverkade av andra plastmaterial också, bl.a. polyester - men nackdelarna är ungefär de samma)?

Mitt försvar är att en del är inhandlade innan jag visste bättre, några plagg är ärvda, ett är en gåva och ett plagg är inhandlat second hand för att jag desperat behövde en ny tröja.

Nu ligger de där i garderoben, blir allt äldre och sunkigare (visst sade jag att akryl luktar?) och läcker mikroplast vid varje tvätt. Så nu kommer det, mitt mål för 2017 (och kanske 2018 och 2019 också, med tanke på hur snabbt saker och ting verkar gå för mig...) är att åtminstone ersätta de här plaggen.

Det finns ju förstås en orsak till att det inte blivit av än. Dels är det ganska dyrt att köpa tröjor och koftor i riktig ull och dels finns de inte direkt att få tag i på HM. Jag stickar, men har hittills hunnit ungefär ett större plagg om året, så det har inte heller inneburit någon avsevärd skillnad i garderoben. Men så har jag inte heller haft det som mitt huvudmål.

I år tänker jag försöka investera i en riktig ulltröja från något bra märke (helst med garantier för arbetsvillkor, djurhållning och miljö) och dels kommer jag försöka påbörja åtminstone ett stickprojekt som ska kunna ersätta någon av plaggen i skämshögen.

Så, över till en genomgång av vad som ligger i kön.

1. Färdigställa Chickadee. Den ersätter väl egentligen inget av plaggen ovan, men kommer ändå bli ett välbehövligt tillskott. Den kommer också bli den första (!) tjocktröjan i enbart ull i min garderob.

2. The Rose, ett riktigt snyggt gratismönster från Järbo garn. Jag har aldrig stickat efter deras mönster, men det ska bli kul att testa. Tyvärr innehåller garnet som mönstret är skrivet för 70% superwash ull och 30% polyamid (syntetfiber), så det är inte ett alternativ i strävan efter att undvika oljebaserade garner, men det ska nog gå att hitta något bra alternativ från Järbo eller i värsta fall från en annan garntillverkare. En av mina gamla tröjor är just en "klänningströja" som går en bra bit över rumpan, och jag har älskat den hejdlöst genom åren. Jag är så frusen av mig, och en långtröja är helt underbar att dra på när man är som kallast - som en varm kram på vintern. Jag är övertygad om att The Rose kommer vara en utmärkt ersättare till min klänningströja.

3.  Draper Vest, av Amy Herzog. Det här är nog den typ av kofta jag använder mest. En ganska liten och nätt kofta som fungerar både till byxor och klänningar. Jag skulle nog kunna sticka flera stycken i olika färger. Till att börja med i midnattsblå eller svart.

4. Katrine Cardigan, av Cecily Glowik MacDonald, har en hög krage som ser ut att vara helt underbar att borra ner näsan i när det blåser kallt ute, eller när man bara har en extra miserabel dag på kontoret. Jag tror att den skulle vara en utmärkt ersättare till Hoodie-tröja i polyesterblandning.

5. En polotröja. Möjligen i någon lin-ull eller bomull-ull blandning så att materialet blir lite mindre varmt. Jag skulle vilja ha något lätt och luftigt, men ändå varm. Jag hittade den här på Ravelry som skulle kunna vara något, men jag vet också att jag har sett flera möjliga varianter i mina tidningar från Kreativ Stickning under senaste året.

6. En väst. Det är egentligen inte riktigt min stil, men jag trivs så bra i den (enormt fula) västen som jag har. Så nånting väst-aktigt vill jag nog ha, kanske som den här eller den här.

Den listan kommer jag nog ha bockat av lagom till pensionen, men det är i alla fall en början.

Jag tror att det här är en lagom bit för mig att ta tag i. Jag tror mycket på att försöka förändra sitt eget beteende i lagom stora portioner. Det kommer finnas kvar syntetfibrer i min garderob även efter den här rensningen. Jag kommer nog till och med falla dit någon mer gång och köpa nya. Men jag ska i alla fall inte fylla på mer i facket tjocktröjor. Därifrån ska syntetfibrerna ut.

Slöjda lugnt

Vera

Bokslut 2016

Hej!

Nu när 2016 är till ända är det hög tid att summera året.
I allmänhet har det varit ett bra år. Ett lugnt år. Utan stora omvälvningar, varken positivt eller negativt. Jag börjar äntligen få lite mer tid för mig själv igen i och med att dottern börjar bli äldre. Det känns otroligt skönt.

Världen utanför känns stormigare, med Trump som president i USA, svält i Afrika, kriget i Syrien och alla andra fruktansvärda saker som har hänt. Jag hoppas att 2017 blir ett bättre år för oss alla.

För att gå tillbaka till en lite mer lättsam aspekt av livet så skrev jag ett inlägg i januari där jag för första gången i mitt liv satte upp mina hantverksmål för året. Det gick väl sådär. Jag har aldrig velat sätta upp nyårslöften eller mål (av något slag) för det nya året förut, just därför att jag liksom vet att jag inte kommer hålla dem, och jag avskyr att lova saker jag inte kan hålla.
Förra året gjorde jag ändå ett första försök, som jag alltså inte lyckades hålla.
Men nu är ju kanske inte det viktigaste att uppnå sina nyårslöften, utan resan och vägen till nästa år.
Och mål är ju inte riktigt samma sak som nyårslöften, eller hur?
Så jag ska nog sätta upp några mål för i år också, eller kanske snarare fokusområden, men nu går vi händelserna i förväg.
Nu handlar det om att summera 2016.
Det blev lite gjort under 2016 i alla fall.

Den ursprungliga kön såg ut som följer:

1. Sticka klart min Haruni
2. En varm tröja till lilla M.
3. Ett par varma byxor till lilla M.
4. En kofta till mig.
5. Ett par fingervantar till mig (speciellt eftersom jag har världens minsta händer som drunknar i alla fingervantar som jag har).

Min Haruni blev klar, och det blev också en Marius, en Chickadee och ett par fingervantar med improviserat mönster. 4 av 5 alltså, fast min Chickadee är ju inte helt klar, men tillräckligt nära för att jag ska räkna med den (lite får man väl fuska, det är ju ändå jag som sätter upp reglerna). Både Chickadee och Marius tog mycket längre tid än vad jag hade föreställt mig att de skulle göra, så jag förstod ganska snart att jag inte skulle hinna allt (och lite till som jag hade hoppats).

Sedan har jag ju gjort några saker som inte alls fanns i kön - tårtor och disktrasor t.ex.

Mitt långsiktiga mål var och är att få in mer hållbara naturmaterial i min och resten av familjens garderober, och det gick väl sådär. Dels i och med att det inte blev så många plagg som jag hade tänkt mig och dels för att jag lyckades köpa superwash-garn till ett av tröjorna jag faktiskt stickade.

Sömnadsmässigt var väl året lite av en katastrof. Det har inte blivit mycket sytt alls. Några jeans har jag lagat, vilket var ett av mina mål, men de två andra målen gav jag upp helt (att sy en tröja till lilla M och sy in ett par byxor till henne).

Det roligaste av allt är att jag skrev att jag ville hålla listan "realistisk". Jag måste verkligen lära känna mina egna begränsningar.

För att citera okänd internet-människa*...

Mitt sista mål var att börja tälja, men det har jag tyvärr inte heller gjort. Det får bli ett annat år helt enkelt. Kan fortfarande tycka att det verkar så roligt att kunna.

Men, trots allt, så är jag rätt nöjd. Jag har inte hunnit så mycket som jag tänkte att jag skulle göra (men när har jag någonsin lyckats med det = evig optimist), men det jag har gjort har blivit bra. Särskilt de där enkla vantarna använder jag varje dag nu under vintern.

Jag hoppas att 2017 blir ett minst lika bra år som 2016.

Gott nytt 2017!

Vera

* har hittat citatet lite här och var, bl.a. här.

Julklappar

Hej!

Hoppas ni haft en bra jul eller bara några härliga dagar om ni inte firar. Här har vi firat med min lilla släkt, och för första gången i mitt eget hem. Det gick bra, även om det var lite svettigt att få allt på plats innan släkten ramlade in.

När vi sagt hej då till den sista gästen bestämde jag mig för att lägga upp till ett nytt projekt som jag suktat efter ett tag, Längtan efter Gotland av Pia Kammeborn.
Det är ett så fint mönster, och det känns roligt att kunna stötta Pia som har en så bra blogg på www.kammebornia.se och som har gått igenom så mycket svårigheter i livet de senaste åren.

Jag har  kommit en liten bit på vägen:

De senaste sockorna jag har stickat har jag försökt göra mer eller mindre parallellt. Så att jag stickar en bit på den ena sockan, sätter över maskorna på en tråd eller köper ett andra par strumpstickor och så stickar jag samma bit på den andra sockan. Tycker att det går ganska bra. Jag är inte så förtjust i "magic loop" och är därför inte så sugen på att lära mig sticka två strumpor samtidigt på en rundsticka, men på det här sättet blir båda sockorna klara ungefär samtidigt. Dessutom är det lättare att komma ihåg ändringar eller nya tekniker tills man ska göra samma sak på den andra sockan.

Kommer nog att återkomma till sockorna i framtiden, men nu över till julklappar!

Jag är barnsligt förtjust i att både ge och att få julklappar (egentligen är jag nog bara en förvuxen fyraåring innerst inne...), och i år fick jag verkligen många fina julklappar.
Det var väl framförallt böckernas år. Jag ÄLSKAR böcker, och drömmer fortfarande om att få ett bibliotek som det i Skönheten och odjuret. Därför blir jag självklart ALLTID glad över en bok.

Det här var min skörd av böcker julen 2016. Ganska bra sammanfattning av mina intressen tror jag (det skulle möjligtvis in något på tema musikal också, men man kan ju inte få allt...).
Lite textilkunskap, lite stickning, lite fantasy och lite historiska miljöer. Check.
De textilrelaterade böckerna är ju så klart...

Slow Fashion av Jennie Johansson och Johanna Nilsson som innehåller en ganska bra blandning av tips och tricks kring att köpa, tvätta och laga kläder, samt kunskap om textilindustrin och vad som är kvalité. Några av de saker som jag funderat mycket på de senaste åren.

Och så Håll käften jag räknar av Julia Skott. En bok om stickning och stickare, men utan att innehålla ett enda mönster. Den ska bli rolig att läsa på kvällarna tror jag.

Jag har inte kunnat låta bli att tjuvstarta båda böckerna samtidigt, men ingen av dem är färdigläst, så jag tänkte inte ge mig på någon recension, men så här långt kan jag nog ändå sträcka mig till att ge tummen upp för båda.

Gott nytt år på er!
Slöjda lugnt.
Vera

PS. Vädret är grått och mörkt ute, och nästan omöjligt att fotografera i. Därav mörka bilder. DS.

Stickkramp

Hej!

De senaste veckorna har jag upplevt något som borde kunna gå under begreppet stickkramp. Jag har inte stickat så här lite sedan jag överansträngde handleden för ett och ett halvt år sedan.

Det har flera orsaker, dels har vi varit upptagna med det här...

När man ägnar all vaken tid åt att packa så har jag upptäckt att man inte hittar så mycket tid åt att sticka.

Dessutom har jag haft en resa med jobbet som var inplanerad med osedvanligt dålig tajming från min sida.
Eftersom resan skulle innebära en längre tågresa och ensamma kvällar på hotellrummet, så hade jag inbillat mig att det åtminstone skulle bli ett välkommet avbrott, som jag kunde fylla med stickning. Tyvärr lyckades jag få med mig fel storlek på rundsticka, så den förhoppningen gick åt stöpet. Jag hade tagit med mig ett extra handarbete, för säkerhets skull, en liten virkning, men jag insåg snart att min hjärna inte hade rum för det.

Och det har nog varit det största hindret för mig just nu. Min vintertrötta hjärna.

Mitt enda projekt på stickorna just nu är Chickadee och den har känts som lite av ett hinder ett tag.
När november började hade jag  i stort sett bara en liten bit på kroppen och så knappbanden kvar att sticka.

Och så var jag tvungen att bestämma mig för hur långa ärmarna ska vara.
Och vilken typ av resår jag ville ha.
Och hur jag skulle göra knapphålen.

Problemet är att min hjärna inte orkade ta så många beslut just då. Typ inga alls.

Den här sidan av stickningen är det värsta tycker jag. När jag inte har en utmålad väg framåt.  När stickningen har tappat all flow och jag bara vill bli klar, men fortfarande inte vågar chansa och göra något som gör att jag kommer behöver repa, eller ännu värre, stickar färdigt något som sedan inte sitter bra eller som jag inte passar i.

Dessutom hade jag ett tag varken tid, rum eller ork att sätta mig ner och ta tjuren vid hornen. Googla, mäta och räkna.

Men till slut hände något.

Okej, den är inte klar, men nu är det bara knappkanterna kvar (och ärmsluten, och att sy i knappar och sy igen sidsömmen, men vem håller räkningen). Jag har en tröja som går att sätta på mig!

Jag älskar hur oket blev, det är ju faktiskt det som gjorde att jag blev kär i den här tröjan från början.

Så, nu är stickmojon officiellt tillbaka.
Slöjda lugnt!

Longworn

För ett år sedan satt jag och följde Karen Templers (alias Fringe Association) initiativ slow fashion october på avstånd. Jag skrev ett inlägg här på bloggen, men i övrigt nöjde jag mig med att läsa och inspireras av alla intressanta inlägg i debatten. För det är verkligen ett komplext och gigantiskt ämne. Det finns så många sidor att fördjupa sig i.

I år har jag varit lite mer aktiv, och jag har som mål att faktiskt skriva något varje vecka. Introduktionen skrev jag på Instagram här (mer om sockmonstret kommer snart i bloggen, om inte livet kommer i vägen).

Denna veckas tema är Longworn.

Saker man haft länge... En stor andel av min garderob skulle nog kunna definieras som Longworn. Mycket finns kvar sedan innan 2006, året då jag började universitetet. Jag snålade extremt mycket när jag levde på studiebidrag, mer än vad jag nog egentligen behövde, och att köpa nya kläder låg långt ner på listan.
När jag började jobba började jag lägga mer ur budgeten på kläder, men snart hade jag fått barn och började drömma om hus. Kläderna hamnade återigen långt ner på priolistan.
Därav en garderob där en del av kläderna fortfarande kommer från åren 2000-2006. I morse sprang jag t.ex. i mina gamla träningsbyxor från mellanstadiet, en syn jag tänker bespara er. Men de verkar vara fullständigt oförstörbara, och jag har svårt för att slänga plagg som är fullt funktionsdugliga.

En del kläder har jag fått ärva. Ur mammas, syrrans eller kompisars garderober, och även en del från tidigare generationer.

En av mina käraste ägodelar är den här jackan:

 Det är en läderjacka som köptes av min mormor någon gång på 70-talet för att sedan användas både av henne, min mamma och mig.

Den är nog det plagg i min garderob som är mest välgjort, t.ex. har den dubbla knappar. En på utsidan och en på insidan. Jag vet faktiskt inte varför man gör så? Märket har jag aldrig hört talas om förut, men den verkar var gjord i Malmö.

Trots att jag älskar det här plagget så mycket så använder jag det inte jättemycket. Dels så saknar den de där livsviktiga fickorna för plånbok och nycklar som jag egentligen behöver för att få vardagen att fungera på ett smidigt sätt. Dels är jag rädd att jag ska använda sönder den, vilket ju såklart är urdumt. På en galge gör den ju ingen glad!

I år har hösten varit för varm och sedan plötsligt för kall för den här, men till våren så kommer jag, trots att den saknar fickor, att ha på mig den.

När dagarna är så där lagom klara och kalla, och jag inte har lust att vara praktisk, då kommer den att åka på. Och förhoppningsvis alla andra vårar och höstar i framtiden också.