lördag 4 april 2020

Lagat

Hej,

Märkliga tider vi lever i. Vi har varit hemma hela familjen i nästan en månad nu. Framförallt är det jag och barnen som dragit på oss en envis förkylning, och i dessa dagar går man inte till jobb och förskola med lättare hosta. Vi har jobbat skift jag och herr E. med att ta hand om barn och jobba. Tack och lov har vi båda jobb som går utmärkt att sköta på distans.
En ny vardag har börjat infinna sig, som för så många i världen just nu. Världen krymper och består av små utflykter i byn och enstaka samtal med grannar på ett ordentligt säkerhetsavstånd.
Jag är så tacksam över att bo på landet. Tänker på alla de miljoner människor som bor tätt, tätt ihop med andra och knappt har möjlighet att gå ut.

Här kan vi ta långa promenader på ensamma vägar och föra samtal med grannarna på behörigt avstånd av en 100 meter.

Så mycket handarbetat blir det däremot inte, då jobb och barn tar upp den mesta tiden.
Det blir däremot mer av sånt här:


Men jag har en rejäl backlog med obloggat, så jag kan ju bjuda på en lagning från innan jul.
Jag har fått äran att ärva en hel hög av min gammelfarmors vackra, handvävda handdukar.


Det är en sådan ynnest att få äga de här och få använda dem i vardagen. Det är helt otroligt hur välbevarade de var när vi fick dem, och de har hållit väl under alla år som vi har använt dem flitigt.
En gång nämnde jag de här handdukarna för en bekant, och hon sa aningen förskräckt "men de använder du väl inte". "Självklart gör jag det" blev mitt svar. Jag undrade i efterhand lite vad hon tyckt att jag skulle ha gjort med dem annars. Rama in dem?

Jag älskar vackra bruksföremål. Och gamla saker ska användas, självklart med försiktighet, men mycket hellre att de används än att de blir stående och blir förstörda i ett uthus någonstans.

Så efter 12 års intensiv användning hade en av handdukarna blivit ganska tunnsliten på sina ställen:





Så jag köpte lite broderigarn av typen märkgarn (DMC B5200 för att vara exakt) och letade upp en broderiram att spänna upp handduken i.
Sedan använde jag samma teknik som när man stoppar strumpor för att laga de tunnslitna områdena. Enkelt! Och det blev snyggt tycker jag. Inte helt osynligt, men lite charmigt på något vänster.


Nu hoppas jag att den här kommer kunna användas i många år till innan den behöver pensioneras!


Uppdrag slutfört.
Slöjda lugnt. Och håll er friska!
Vera


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar