Nu var det ett tag sedan igen. Livet har varit ovanligt mycket av en berg-och-dalbana och det har känts ganska tungt ett tag. Men med två små barn hinner man aldrig gräva ner sig i någon olycka särskilt länge, både på gott och på ont.
Efter sommarens hetta kändes hösten som en välkommen andningspaus. Luften är hög och klar igen och jag kan andas. Det är en ovanlig känsla för mig som annars brukar få lite höstdepp, men i år tror jag att jag står ut med mörkret bara jag slipper mer värme.
Minstingen har börjat krypa, eller i sanningens namn åla, sig fram och friden är sannerligen slut. Nu är jag inne i den verkliga jaga-barn-fasen när man sällan får sitta still mer än någon minut i streck. Det inverkar definitivt negativt på min stickning, men jag har börjat jobba igen vilket i alla fall betyder tjugo minuters egentid på tåget till och från jobbet.
Häromdagen ägnade några av mina dyrbara minuter till att äntligen fästa trådarna på ett projekt som legat nästan-färdigt ända sedan i våras.
Några korta fakta:
Mönster: Toe up afterthought heel socks av Juju Vail
Garn: Svarta fåret Frost, färgerna 445 (rött) och 401 (svart)
Stickor: 2,0 mm till resåren och 2,5 till resten av sockan.
Garnmängd: ca 25 g av det svarta och 15 g av det röda.
Lilla M behövde påfyllning i socklådan och jag hade rester kvar från när jag stickade Längtan till Gotland-sockorna, så jag letade reda på ett mönster på några passande sockor och började sticka.
Jag stickade i stort sett mönstret som det stod, den enda ändringen jag gjorde var att inte sticka något vanligt varv mellan de två sista minskningsvarven på hälen, vilket gjorde den lite rundare mot vad den blivit annars.
Det här var första gången jag prövade en så kallad figure-8 cast on, jag hittade en bra tutorial här. Tidigare när jag har stickat tå-upp sockor har jag använt Judy's Magic Cast-on som jag nog tycker är lite mindre pillig och man slipper böket med att man bara kan lägga upp jämnt antal maskor, men till figur-8-uppläggningens fördel så var den väldigt lätt att lära sig.
Det som gör att jag allvarligt funderar på att ge upp det här med att sticka fler tå-upp sockor är att det är så svårt att få till en stretchig avmaskningskant som fortfarande ser snygg ut. Denna gången försökte jag med tre olika avmaskningar innan det blev tillräckligt stretchigt, men det är egentligen fortfarande inte riktigt bra. Avmaskningarna jag testade var vanlig avmaskning på en storlek större stickor och så kallad tubular bind off. Jag har hört många duktiga stickare som prisat tubular bind off för att den blir så fin och stretchig, men min trötta sömnbristhjärna har haft väldiga problem med den. Den här gången tyckte jag faktiskt att jag fick till den så att den blev snygg, men tyvärr var den trots allt inte tillräckligt stretchig. Till slut föll jag tillbaka till min gamla trotjänare, "SSK"-avmaskningen där man stickar ihop alla maskorna på sista varvet med en slip-slip-knit-minskning.
Det var i alla fall kul att sticka de här, och kul att testa en istickshäl. Jag har ett garnpaket från Tant Kofta som ska bli ett par fru Sergel, och jag har en idé på en liten tweekning som jag tror skulle kunna bli riktigt bra, men som kräver istickshäl för att fungera. Efter att ha stickat de här känns det definitivt görbart att sticka vuxensockor med samma teknik.
Slöjda lugnt!
Vera
