lördag 19 mars 2016

Provlappar

Nu när Haruni:n är klar så har jag kunnat börja ett nytt projekt, en Marius. Mönstret kommer från ett stort norskt spinneri som heter Sandnes Garn och är ett ganska klassiskt norskt stickmönster. Flerfärgsstickningen är ju helt underbar. 

Eftersom jag inte stickar i ett garn från Sandnes Garn (garnaffären hade helt enkelt inte deras garner, bara själva mönsterhäftet) så kändes det ganska självklart att börja med att sticka en provlapp.

Och voilà, här är den:


Jag skulle helt klart kunna tänka mig ett par handledsvärmare i det här mönstret!

Även om jag har stickat i ganska många år, särskilt om man räknar från när jag lärde mig sticka första gången som barn, så känner jag mig fortfarande ganska mycket som en avancerad nybörjare. Det här med att sticka provlappar är något som jag precis börjar få kläm på t.ex. och det känns fortfarande som om jag lär mig något varje gång jag ger mig på det.

Den här gången så stickade jag provlappen runt, eftersom tröjan stickas just runt på rundstickor. Jag valde också att sticka ganska många varv med både enfärgad slätstickning och en del av det flerfärgsstickade mönstret. Att jag inte bara stickade enfärgad slätstickning och nöjde mig med det berodde på ett antal saker. Dels ville jag vara säker på att färgerna inte skulle "blöda" och färga av sig, dels ville jag veta om min stickfasthet skilde sig markant mellan flerfärgsstickningen och den enfärgade och dels ville jag känna på mönsterstickningen lite. 

Det var väl värt besväret. Jag misstänkte att stickfastheten skulle skilja sig, och det gjorde den också. Ganska rejält dessutom, det kanske till och med går att se i bilden ovan. Det är lite roligt att se hur stor skillnaden blir mellan mosstickningen, som jag valt att göra för att provlappen inte skulle rulla upp i kanterna, och flerfärgsstickningen. Nu stickar jag därför det här projektet med tre olika storlekar på stickor; 3,0 till resårstickningen, 3,5 till enfärgad slätstickning och 4,0 till flerfärgsstickningen. Det ser ut som om det kommer bli ganska bra.

Jag både tvättade och blockade lappen innan jag mätte den. Jag tror att jag ska ge mig på att maskintvätta också för att se hur den klarar det innan jag utsätter det riktiga plagget för det, men det har jag inte kommit mig för än. Färgerna blödde inte det minsta, så därför har jag inte tvättat garnerna innan jag började sticka.

Några saker tycker jag att jag har lärt mig också. För det första så är mitt största hinder för att göra provlappar att jag är rädd för att jag ska ta slut på garn som jag kommer behöva till det färdiga plagget. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg det när jag köper garn så att jag kanske köper lite extra för att kunna göra fler provlappar. 

För det andra så kommer jag nog försöka använda provlappen för att testa ännu mer av stickningen nästa gång, till exempel olika uppläggningar och avmaskningar, hur det ser ut om man "binder upp" långa flotteringar och testa resårstickningen. Ångrar definitivt att jag inte kollade om jag kunde göra något åt flotteringarna utan att det såg konstigt ut. Det finns några flotteringar på fem maskor vilket jag tycker blir lite långt, men jag vågar inte riktigt försöka göra något åt det eftersom jag inte vet hur det kommer bli. Så det får nog helt enkelt vara.

Nu har jag stickat klart upp till armarna och än så länge ser det ut att bli bra. Kan ju nämna att stickfastheten är aningen lösare än vad som anges i mönstret, så jag räknade lite på det och kom fram till att det borde stämma ganska väl om jag stickar en storlek mindre. Det är en väldigt rolig stickning och jag tror att den kommer bli klar snabbt om jag bara får tid att sticka.

Ha det gött!

lördag 5 mars 2016

Haruni

Min Haruni är klar!



Det här har varit ett så roligt projekt. Jag har ju så fruktansvärt mycket andra saker som behöver göras hela tiden (typ jobba och passa barn och sådana saker...), men det har varit mycket svårt att hålla mig ifrån att sticka precis hela dagarna.

Jag har aldrig tidigare stickat spets, och för att vara helt ärlig har jag inte varit sådär jättesugen.
Jag är i väldigt stor utsträckning en produktstickare, det vill säga, jag stickar för att få den färdiga produkten. Inte så att jag inte gillar processen, men jag har svårt att sticka något som jag inte kan se någon nytta med.

Jag har inte riktigt sett nyttan med spetssjalar. Jag har tänkt att de varken är varma eller praktiska, och jag har också trott att man bara kunde bära dem över ryggen, vilket jag personligen inte tycker är särskilt snyggt om man inte bär det över en klänning i sommartid.

Antalet tillfällen som jag skulle kunna bära en sådan sjal är minst sagt begränsade.

Men, så gick jag på Syfestivalen med en väninna och där hittade jag två garnnystan som jag bara blev alldeles kär i. Det var två nystan Malabrigo yarn Lace i den mest perfekta nyansen av rött.



Min väninna, som har stickat en hel del spets, lyckades övertyga mig om att jag absolut var tvungen att testa, och eftersom jag redan var helt förälskad så var jag inte särskilt svårövertygad.

Till en början avskydde jag verkligen den här stickningen! Man lägger upp med en metod som är ganska vanlig för den här typen av trekantssjalar. Det är tre maskor som läggs upp med en provisorisk uppläggning, sedan stickar man 6 varv för att till sist plocka upp maskor för varje varv plus de 3 maskorna som lades upp provisoriskt. Jag tycker överlag att uppläggningen är rätt pillig, och den här varianten av uppläggning blir ju ännu pilligare eftersom det är så få maskor. Ett tips är att det går att hitta videor på youtube som visar den här typen av uppläggning om man söker på "Haruni".

Därefter skulle man börja sticka själva spetsen, och det var det svåraste jag gjort inom stickning på evigheter. Jag var tvungen att titta på mönstret efter varje maska och tappade hela tiden bort mig. Jag fick absolut inget flyt och visste knappt om jag gjorde rätt eller fel.

Men så plötsligt släppte det och jag började kunna läsa stickningen och förstå vad som skulle komma härnäst. Jag behövde knappt ha mönstret utan behövde bara kasta en blick på det med jämna mellanrum. Till slut lyckades jag till och med förstå diagrammet (som hade varit helt obegripligt för mig till en början) och stickning blev istället beroendeframkallande.

Avmaskningen görs återigen med en teknik som jag aldrig har testat förut. Man stickar i stort sett luftmaskor mellan spetsarna i mönstret. Det blev ganska bra när det hade blockats, men jag tyckte det var svårt att få det jämnt och att veta hur hårt jag skulle avmaska.

Mönstret är ett gratismönster av Emily Ross, och finns att ladda ner på Ravelry. Det är ett sådant där mönster som stickats av över 10 000 personer, så det kändes som att det borde vara ganska överkomligt, dessutom läste jag flera kommentarer om att det var ett bra mönster för nybörjare.

Jag tycker att det var ett bra mönster, särskilt med tanke på att det är gratis. Diagrammet saknar mittenpanelen och vänsterkanten vilket innebär att man hela tiden måste hålla koll på det skrivna mönstret, vilket är lite frustrerande, men helt klart överkomligt. Annars är beskrivningarna utförliga och lätta att förstå.

Jag är nöjd med sjalen, och jag tror att jag kommer att få användning för den. Den är varm och god och kommer bli perfekt att ha som sjal på jobbet. Och man behöver inte ha spetssjalar över axlarna, de går att använda precis som alla andra trekantssjalar med spetsen fram.

Och det bästa av allt - jag har en hel härva kvar, så nu återstår bara att komma på vad jag ska göra med den.

Sticka lugnt!