Missemoj 2.0

Hej!

Vilken december vi har haft! Jag som älskar vintern (när den inte slaskar bort) och allt som har med julen att göra har varit så lycklig i allt det vita.
Sedan kom dan-före-dan och minstingen fick feber.
Och sedan fick han hög feber.
Det stannade tack och lov under 40-graders strecket (även om det låg nära), men han har varit klistrad vid mig precis hela julen. Istället för att få lite avlastning när vi var hemma hos mina föräldrar så har jag mest burit barn. Inte stickat något förutom lite som jag fick gjort i bilen till och från julfirandet.
Men det blev en ganska mysig jul ändå, trots allt.

En hemgjord julklapp blev det också.

Får jag lov att presentera :

Missemoj 2.0.

Ja, det här kanske kräver sin lilla förklaring. Det finns ju förstås en Missemoj 1.0 också, och det är herr E:s favoritgosedjur från när han var liten. Missemoj var med överallt, och mina svärföräldrar får fortfarande 25 år senare något vilt i blicken om man börjar tala om veckan när Missemoj försvann.

Nu är Missemoj gammal och trasig, och ganska rejält pensionerad, men dottern har varit så fascinerad av pappas gamla gosedjur. Så en dag i höstas så önskade hon att hon skulle få en egen Missemoj.
Och jag tänkte - hur svårt kan det vara? Och så satte jag igång. Jag blev inte klar samma kväll som jag fick för mig en kort stund, och dottern tappade ganska snabbt intresset för progressen, men det gjorde inget för jag hade insett att det nog skulle bli en ganska fin julklapp.

Missemoj:arna tillsammans, sida vid sida.

Missemoj 2.0 är gjord av ett felköp i form av benvitt muddtyg, som var mycket mer åt det beiga hållet och mycket mindre vitt än vad jag hade tänkt mig, och ett par gamla cykelbyxor, som jag egentligen hade tänkt ge en ny resår efter att den gamla torkat ihop, men jag tror att de kommer bli mer använda i den här formen.

Ögon och mun är broderade med gammelfarmors broderigarn från gömmorna och stoppningen är ullstoppning av texelull från Filtmakeriet som jag också hade sedan tidigare. Faktiskt har jag inte köpt en enda sak för det här projektet utan allt fanns redan hemma. Jag vet inte om det säger mer om min förmåga att återbruka och använda saker jag redan har eller om antalet grejer jag sparar på utifall-att...

Dottern blev glad över julklappen och jag är nöjd över resultatet - särskilt eftersom jag knappt har mätt något och mest improviserat och hittat på allteftersom. Jag kan definitivt öva mer på slutmonteringen, men övning ger säkert färdighet (eller iallafall träning).

Jag hoppas att jag ska lyckas klämma in fler gosedjurs-skapelser i schemat i framtiden, för det är ju jätteroligt!

Slöjda lugnt,
Vera

Experimentet

Hej,

Och så blev det ett långt uppehåll till.
Trots att jag har haft massor av tankar på vad jag skulle vilja skriva på den här bloggen. Ibland är det precis som att det blir svårare att skriva ju mer saker som köas upp i "att bloggas"-kön.

Nåja, nu är jag här igen, och jag har faktiskt stickat färdigt någonting!

I flera år har jag stört mig på att jag behövt köpa fleece-byxor till min dotter. Det har varit så svårt att få tag i mellanlager i andra material än fleece - och fleece har ju problemet att det släpper ut en massa microplast i våra vatten.

Samtidigt hade jag sett flera exempel på stickade byxor, så då växte idén fram att jag skulle sticka ett par byxor i 100% ull.

Nästa tanke var att jag ville använda knappresår i midjan och ha långa muddar i benen för att byxorna  skulle kunna växa med henne. Jag är lite svag för knappresår och skulle kunna tänka mig att ha knappresår i precis allt just nu...

Så såg jag en bild i Allers på ett par stickade byxor i ett slags rutmönster i mörkgrått och ljusgrått, och så bestämde jag mig för att ge mig på ett litet experiment.

Jag utgick från ett mönster på stickade byxor ur "Sticka för de små" av duon bakom Klompelompe och köpte 100g ljus- och 100g mörkgrått Kampes tvåtrådiga ullgarn. Jag stickade provlappar och satte igång att räkna om mönstret och fundera ut hur jag skulle lösa min knappresår.
Först tänkte jag att jag skulle försöka sy knapphål i resåren, antingen på maskin eller för hand, men det gav jag upp rätt snabbt. Min maskin gillade inte att sy knapphål i provlappen jag stickat och att sy för hand verkade alldeles för bökigt. Istället kom jag på att jag kunde skapa en öppning genom att helt enkelt börja sticka fram och tillbaka för att sedan lägga upp ytterligare maskor och börja sticka runt.

Men summa summarum, efter ganska många månaders stickande så slutade det med att byxorna var alldeles för tajta, och dottern kunde inte ha på sig dem överhuvudtaget. Fail.

Snygga blev de i alla fall...

Sedan dess har de fått ligga till sig i sin stickpåse i väntan på att jag skulle bestämma mig för om jag skulle repa eller sticka om. Så i somras tog jag tag i det hela och bestämde mig för att jag helt enkelt skulle göra ett nytt försök, med nytt garn. Så jag gick till garnaffären igen och tänkte att jag skulle köpa mer av samma garn, men istället kom jag ut med...

Blått garn. Vet inte riktigt vad jag tänkte, men jag måste råkat ut för någon tillfällig sinnesförvirring där inne i affären. Jag köpte dessutom ett gradient-garn, alltså ett garn som långsamt byter färg, vilket inte alls är min stil, som ofta kör på säkra kort vad gäller färger...

Eftersom skillnaden mellan det ljusa och det mörka garnet var mycket mindre än för det grå garnerna jag använt förut så blev jag tvungen att byta flerfärgsmönster. Efter lite letande på ravelry så bestämde jag mig för att använda det allra enklaste tvåfärgsmönstret där man helt enkelt stickar varannan maska i den första färgen och varannan i den andra.

Sen började jag sticka ett par byxor till. I en större storlek, och inte för smala den här gången. Jag är fortfarande inspirerad av mönstret från Klompe Lompe, men det mesta är taget efter eget huvud.
Ganska nöjd med resultatet.

Och vet ni - jag lyckades faktiskt få till tubular bind off för benmuddarna. Skam den som ger sig!

Färgen är inte helt lättmatchad, men den fungerar i alla fall ihop med Marius-tröjan som jag stickade för några år sen (och som äntligen börjar passa...).

Jag är mycket nöjd med knappresåren!

Och så beviset för att de faktisk passar på också. Superkass bild - helt omöjligt att fota fyraåring i november-ljus. Innan redigering var bilden fint gul-brun.
Ni får delar av stökigt vardagsrum på köpet.

Slöjda lugnt!
Vera

Ps. Nu börjar det faktiskt bli lättare att köpa kläder i ull också. Några av de stora barnklädesmärkena har lagt till det i sitt sortiment, och så har jag köpt ett ull-set med tröja och byxor från det lilla företaget hagenhuset.se som jag är nöjd med. Men det är ju alltid roligt att göra själv ändå... Ds.