Baby-vantar

När min 6-månaders dotter, lilla M, behövde nya vantar räknade jag ut att det skulle gå fortare för mig att sticka ett par själv, snarare än att hitta tid för att ta mig iväg till stan och ränna runt som en yr höna och hitta ett par vantar utan tummar som jag gillade. Här kanske bör tilläggas att det under den här tiden av mitt liv var svårt att lämna huset i mer än 20 minuter utan att katastrofläge infann sig (och det är en helt annan historia...). Så till skillnad från köpevantar som befann sig på ohållbart långt avstånd så fanns rester av två nystan av märket BC Garn Semilla hemma, och de skulle räcka gott och väl till ett par baby-vantar.

 

 

 

Mönstret är ett gratismönster av Abigail LaLonde och finns att ladda ner på Ravelry, two-colour-baby-mittens. Det är ett helt ok mönster, och framförallt är det ett mönster på precis det jag behövde, baby-vantar utan tummar. Det här med att försöka få en 6-månaders att förstå att hen ska lirka in sin tumme i ett litet sidfack på vanten, det är nämligen inte helt lätt, och inget jag tänkte försöka ge mig på. 

 

Så, hur blev resultatet då? Hade det gått snabbare att köpa vantar? Hmm, ja, givet att jag hade hittat ett par tumfria vantar (vilket verkar vara svårt i storlekarna 6 månader och uppåt), så hade det nog gått snabbare att köpa... Främst för att den ena vanten hamnade under dynan på en fåtölj där den låg i tre månader innan den hittades (glädjen när den hittades var total från min sida).



Om vi lägger hastigheten i färdigställandet åtsidan så är jag ganska nöjd med vantarna. Jag tycker verkligen om hur de ser ut. Men. Runt 9-10 månader börjar dock barn bli väldigt duktiga på att ta av sig vantar och strumpor (min dotter utvecklade det till en konst). De här vantarna hade antagligen blivit mycket mer använda om de hade haft en längre och betydligt tajtare resår. Då skulle man kunna stoppa in dem långt in i jackan och de skulle bli mycket svårare att ta av sig (kanske skulle man då kunna distrahera barnet innan det slitit av sig båda vantarna åtminstone). Mönstret tipsar om att sticka enfärgad resår för att få det tajtare, och det tror jag är en bra idé. Dessutom skulle jag självklart ha använt mindre stickor till resåren (det nämns inte i mönstret och det glömde jag bort i min iver att göra klart vantarna).

 

Det kommer nog säkerligen bli fler vantar av det här mönstret. Allt som allt är det en både användbar och snabb stickning till bebisar.

Ett påslakan

Äntligen bättre igen. Det är så skönt att vara tillbaka till att kunna pyssla igen!
Jag firade med att slutföra ett välbehövt sömnadsprojekt.

Jag köpte ett barntäcke i naturmaterial från Grön Interiör som tydligen skiljde sig från standardstorleken på barntäcken. Så nu var det fina påslakanet som vi fått från mina föräldrar i dopgåva helt oanvändbart. Vad göra?

Det fick bli att ta fram saxen och sprättaren. Jag klippte till två bitar lakansväv från några gamla lakan och letade upp en snedslå som låg och skräpade i stashen.

 

 

Jag är mycket nöjd över resultatet.

 

Det var svårt att fota så att man fick med hela påslakanet!

 

Perfektionisten i mig stör sig lite på de där vita, lite ojämna sömmarna som jag sydde fast snedslån med. Men jag tror att jag kan leva med det. Jag var ju tvungen att bli klar snabbt den här gången.

 

Kul att vara igång igen!