Julklappar

Hej!

Hoppas ni haft en bra jul eller bara några härliga dagar om ni inte firar. Här har vi firat med min lilla släkt, och för första gången i mitt eget hem. Det gick bra, även om det var lite svettigt att få allt på plats innan släkten ramlade in.

När vi sagt hej då till den sista gästen bestämde jag mig för att lägga upp till ett nytt projekt som jag suktat efter ett tag, Längtan efter Gotland av Pia Kammeborn.
Det är ett så fint mönster, och det känns roligt att kunna stötta Pia som har en så bra blogg på www.kammebornia.se och som har gått igenom så mycket svårigheter i livet de senaste åren.

Jag har  kommit en liten bit på vägen:

De senaste sockorna jag har stickat har jag försökt göra mer eller mindre parallellt. Så att jag stickar en bit på den ena sockan, sätter över maskorna på en tråd eller köper ett andra par strumpstickor och så stickar jag samma bit på den andra sockan. Tycker att det går ganska bra. Jag är inte så förtjust i "magic loop" och är därför inte så sugen på att lära mig sticka två strumpor samtidigt på en rundsticka, men på det här sättet blir båda sockorna klara ungefär samtidigt. Dessutom är det lättare att komma ihåg ändringar eller nya tekniker tills man ska göra samma sak på den andra sockan.

Kommer nog att återkomma till sockorna i framtiden, men nu över till julklappar!

Jag är barnsligt förtjust i att både ge och att få julklappar (egentligen är jag nog bara en förvuxen fyraåring innerst inne...), och i år fick jag verkligen många fina julklappar.
Det var väl framförallt böckernas år. Jag ÄLSKAR böcker, och drömmer fortfarande om att få ett bibliotek som det i Skönheten och odjuret. Därför blir jag självklart ALLTID glad över en bok.

Det här var min skörd av böcker julen 2016. Ganska bra sammanfattning av mina intressen tror jag (det skulle möjligtvis in något på tema musikal också, men man kan ju inte få allt...).
Lite textilkunskap, lite stickning, lite fantasy och lite historiska miljöer. Check.
De textilrelaterade böckerna är ju så klart...

Slow Fashion av Jennie Johansson och Johanna Nilsson som innehåller en ganska bra blandning av tips och tricks kring att köpa, tvätta och laga kläder, samt kunskap om textilindustrin och vad som är kvalité. Några av de saker som jag funderat mycket på de senaste åren.

Och så Håll käften jag räknar av Julia Skott. En bok om stickning och stickare, men utan att innehålla ett enda mönster. Den ska bli rolig att läsa på kvällarna tror jag.

Jag har inte kunnat låta bli att tjuvstarta båda böckerna samtidigt, men ingen av dem är färdigläst, så jag tänkte inte ge mig på någon recension, men så här långt kan jag nog ändå sträcka mig till att ge tummen upp för båda.

Gott nytt år på er!
Slöjda lugnt.
Vera

PS. Vädret är grått och mörkt ute, och nästan omöjligt att fotografera i. Därav mörka bilder. DS.

Stickkramp

Hej!

De senaste veckorna har jag upplevt något som borde kunna gå under begreppet stickkramp. Jag har inte stickat så här lite sedan jag överansträngde handleden för ett och ett halvt år sedan.

Det har flera orsaker, dels har vi varit upptagna med det här...

När man ägnar all vaken tid åt att packa så har jag upptäckt att man inte hittar så mycket tid åt att sticka.

Dessutom har jag haft en resa med jobbet som var inplanerad med osedvanligt dålig tajming från min sida.
Eftersom resan skulle innebära en längre tågresa och ensamma kvällar på hotellrummet, så hade jag inbillat mig att det åtminstone skulle bli ett välkommet avbrott, som jag kunde fylla med stickning. Tyvärr lyckades jag få med mig fel storlek på rundsticka, så den förhoppningen gick åt stöpet. Jag hade tagit med mig ett extra handarbete, för säkerhets skull, en liten virkning, men jag insåg snart att min hjärna inte hade rum för det.

Och det har nog varit det största hindret för mig just nu. Min vintertrötta hjärna.

Mitt enda projekt på stickorna just nu är Chickadee och den har känts som lite av ett hinder ett tag.
När november började hade jag  i stort sett bara en liten bit på kroppen och så knappbanden kvar att sticka.

Och så var jag tvungen att bestämma mig för hur långa ärmarna ska vara.
Och vilken typ av resår jag ville ha.
Och hur jag skulle göra knapphålen.

Problemet är att min hjärna inte orkade ta så många beslut just då. Typ inga alls.

Den här sidan av stickningen är det värsta tycker jag. När jag inte har en utmålad väg framåt.  När stickningen har tappat all flow och jag bara vill bli klar, men fortfarande inte vågar chansa och göra något som gör att jag kommer behöver repa, eller ännu värre, stickar färdigt något som sedan inte sitter bra eller som jag inte passar i.

Dessutom hade jag ett tag varken tid, rum eller ork att sätta mig ner och ta tjuren vid hornen. Googla, mäta och räkna.

Men till slut hände något.

Okej, den är inte klar, men nu är det bara knappkanterna kvar (och ärmsluten, och att sy i knappar och sy igen sidsömmen, men vem håller räkningen). Jag har en tröja som går att sätta på mig!

Jag älskar hur oket blev, det är ju faktiskt det som gjorde att jag blev kär i den här tröjan från början.

Så, nu är stickmojon officiellt tillbaka.
Slöjda lugnt!

Longworn

För ett år sedan satt jag och följde Karen Templers (alias Fringe Association) initiativ slow fashion october på avstånd. Jag skrev ett inlägg här på bloggen, men i övrigt nöjde jag mig med att läsa och inspireras av alla intressanta inlägg i debatten. För det är verkligen ett komplext och gigantiskt ämne. Det finns så många sidor att fördjupa sig i.

I år har jag varit lite mer aktiv, och jag har som mål att faktiskt skriva något varje vecka. Introduktionen skrev jag på Instagram här (mer om sockmonstret kommer snart i bloggen, om inte livet kommer i vägen).

Denna veckas tema är Longworn.

Saker man haft länge... En stor andel av min garderob skulle nog kunna definieras som Longworn. Mycket finns kvar sedan innan 2006, året då jag började universitetet. Jag snålade extremt mycket när jag levde på studiebidrag, mer än vad jag nog egentligen behövde, och att köpa nya kläder låg långt ner på listan.
När jag började jobba började jag lägga mer ur budgeten på kläder, men snart hade jag fått barn och började drömma om hus. Kläderna hamnade återigen långt ner på priolistan.
Därav en garderob där en del av kläderna fortfarande kommer från åren 2000-2006. I morse sprang jag t.ex. i mina gamla träningsbyxor från mellanstadiet, en syn jag tänker bespara er. Men de verkar vara fullständigt oförstörbara, och jag har svårt för att slänga plagg som är fullt funktionsdugliga.

En del kläder har jag fått ärva. Ur mammas, syrrans eller kompisars garderober, och även en del från tidigare generationer.

En av mina käraste ägodelar är den här jackan:

 Det är en läderjacka som köptes av min mormor någon gång på 70-talet för att sedan användas både av henne, min mamma och mig.

Den är nog det plagg i min garderob som är mest välgjort, t.ex. har den dubbla knappar. En på utsidan och en på insidan. Jag vet faktiskt inte varför man gör så? Märket har jag aldrig hört talas om förut, men den verkar var gjord i Malmö.

Trots att jag älskar det här plagget så mycket så använder jag det inte jättemycket. Dels så saknar den de där livsviktiga fickorna för plånbok och nycklar som jag egentligen behöver för att få vardagen att fungera på ett smidigt sätt. Dels är jag rädd att jag ska använda sönder den, vilket ju såklart är urdumt. På en galge gör den ju ingen glad!

I år har hösten varit för varm och sedan plötsligt för kall för den här, men till våren så kommer jag, trots att den saknar fickor, att ha på mig den.

När dagarna är så där lagom klara och kalla, och jag inte har lust att vara praktisk, då kommer den att åka på. Och förhoppningsvis alla andra vårar och höstar i framtiden också.

Bättre sent än aldrig...

Hej!

Vart tog september vägen? Varma, vackra september. Det har varit helt underbart, men jag har ändå längtat lite efter kylan, och är nästan glad nu när den börjar komma, med krispiga morgnar och kvällar. Typiskt att aldrig vara nöjd!

En morgon nu i helgen vaknade jag upp till det här

All morgontrötthet var plötsligt borta, och på ungefär tio sekunder hade jag fått på mig kläder så att jag kunde springa ut och fota allt det vackra.

Grävmaskinerna tornade upp sig som urtidsmonster ur dimman...

... och vägarna såg alldeles trolska ut.

Men nu var det ju hantverk vi skulle koncentrera oss på i den här bloggen, och senaste tiden har det faktiskt blivit lite sytt!

Den här stickförvaringen påbörjade jag i början av 2013. Därav bättre sent än aldrig...

Den är gjord av en gammal duk, ett gammalt lakan och nyköpta kantband.

När jag började sy den 2013 följde jag en beskrivning som jag hittade på nätet, som jag inte har en aning om var jag kan hitta nu, men det borde inte vara omöjligt att hitta igen... Om jag nu bara kunde komma på rätt sökord på Google...

Det är en ganska smart lösning, med fyra tygfyrkanter som man syr ihop. Det klarar till och med jag av. Nästan i alla fall - jag blev tvungen att sprätta några gånger.

Det enda som var kvar var att kanta de sista sidorna med kantband - som så klart tog slut innan allt var klart och som jag sen aldrig kom mig för att köpa nytt av. Men nu, nu är det klart!

Det är nog ett av de mer operfekta sakerna jag någonsin har gjort. Det är snett och vint, och hörnen sticker ut åt olika håll. Men det får vara.

Jag är bara så glad att den äntligen har de där sista kantbanden, och att jag lyckades göra färdigt. Det är faktiskt en bedrift det också. Någon dag ska jag sitta och öva mig i att sy rakt och att sy fina hörn med kantband, men idag tänker jag vara nöjd med att vara klar!

Slöjda lugnt.
Vera

Andra gången gillt...

Hej!

Nu har hela semestern passerat och det är dags att jobba igen. Puh. Men jag försöker se det positiva i det hela - med sticktid på tåget och regelbundna besök på mitt favorit stickcafé så ska jag nog överleva hösten.

Sen gör det ju inget med lite sensommar som det varit i mina trakter de senaste dagarna. Sitter och njuter av en varm kväll på terrassen i det sista kvällsljuset (samtidigt som jag försöker vädra ut dagens hetta ur vår varma lägenhet...)

Hantverksmässigt har jag huvudsakligen ägnat det sista veckorna åt att sticka och repa upp oket på min Chickadee. För jag lyckades så klart sticka den alldeles för liten. Typiskt mig att göra alla förberedelser (nästan, jag slarvade lite med att sticka en flerfärgsstickad provlapp...) men ändå inte få stickfastheten rätt. Jag var så sur och arg över alltihop att jag behövde två veckors paus från hela projektet.

Under den pausen påbörjade jag en disktrasa. Perfekt rensa-hjärnan-stickning.

Och laga ett par byxor (jisses vad herr E sliter på sina byxor...)

Men till slut lyckades jag ta mig samman och påbörja en utredning om vad som egentligen gått snett. Jag bad om hjälp att ta alla mina mått ordentligt, mätte om mina provlappar och min färdiga stickning samt läste igenom mönstret igen ordentligt.

Där någonstans insåg jag vad som hade gått snett - jag hade inte läst mönstret ordentligt. Jag hade kollat igenom det lite slarvigt och läst att stickfastheten skulle vara 5-6 maskor per inch ~ 19,7 - 23,6 m per 10 cm. Och då fick jag för mig att min stickfasthet på 22~23 m per 10 cm var helt ok. Det var bara det att Ysolda självklart skrivit in en mer exakt stickfasthet där det också stod antal rader per 10 cm också (den jag hade tittat på var för att hitta rätt garntjocklek...).
Den riktiga stickfastheten var 20 m och 28 rader för en 10x10 cm provlapp. Mina mått på det riktiga plagget var 24 m och 36 rader! Inte konstigt att det blev fel!

Så efter att ha konstaterat att jag mycket hellre repar än att försöka fixa till det och tänka om hela mönstret för att kanske få det att funka i slutänden, så gjorde jag min läxa och räknade om alltihopa. Jag gick upp ytterligare två storlekar i tabellen och beslutade att jag skulle gå upp en stick-storlek på flerfärgstickningen (som ju har en tendens att bli lite tajtare) och så hoppas jag för allt i världen att garnet kommer räcka...

Nu har jag i alla fall kommit en bit igen:

Och, än så länge ser det ut att vara rätt storlek...

Slöjda lugnt!

Fingervantar

Hej!

Ni har ju redan fått en liten förhandstitt, men här kommer de igen.
Mina nya fingervantar.

Några snabba fakta:Stickor: 3 mm
Garn: Sandnes Garn Tove, grå
Mönster: eget

Det här var ett jätteroligt projekt. Jag var lite nervös inför det här med att sticka fingervantar. Jag har stickat några tumvantar tidigare, och tummen brukar inte vara min favorit. Men, som den produktstickare jag är, så ville jag väldigt gärna ha ett par nya fingervantar. Jag har väldigt små händer, så de flesta vantar brukar vara för stora för mig. Dessutom ville jag ha ett par ordentliga fingervantar i riktig ull, som förhoppningsvis värmer ordentligt, till skillnad från syntetvantarna man kan köpa för en billig slant i affären.

Det här med att sticka i riktig, lite mer rustik ull, som inte är superwash-behandlad, var också lite av en chansning. Jag är nämligen ganska känslig för kläder som är stickiga, men en vill ju gärna utmana sig själv och jag trodde mig kunna klara av ett par fingervantar. Händerna är ju långt ifrån lika känsliga som resten av kroppen.

Jag började med ett mönster på ett par fingervantar ur en tidning, men insåg ganska snabbt att stickfastheten inte alls funkade. Jag fick något som liknade en babymössa i storlek när jag lade upp första gången. Jag repade ett antal gånger till innan jag hittade ett maskantal som fungerade, samt gick ner 2 stickstorlekar. Där någonstans gav jag upp tanken på att fortsätta följa det mönstret.

Därefter tog jag lite inspiration från ett antal olika mönster som jag hade tillgång till (bland annat det här gratismönstret), men följde egentligen inget av dem, utan gick mest på trial and error.

I princip så gjorde jag så här:
- Lägg upp 32 m. Jag använde "den vanliga" uppläggningen, men använde ett nummer större stickor.
- Sticka resår [2r, 2a] 18 v.
- Sticka 5 v slätstickning.
- Öka för tumkil + öka för handflatan (blev bättre än att bara öka för tumkilen). Börja med att öka 2m (M1L), sticka 15m, öka en m (M1R), sticka 2m, öka en m (M1L), sticka 15m, öka 2 m (M1R).
- Fortsätt öka en m på vardera sida om tumkilen vart femte varv ytterligare 5ggr.
- Sätt över tumkilens maskor på en tråd.
- Lägg upp en maska där tummen ska vara. Fortsätt sticka runt några varv tills du når upp till ditt lillfinger.
- Sätt över lillfingrets maskor på en tråd (ca 10 m tror jag, men jag provade mig fram till det som funkade).
- Sticka ytterligare några varv för de mittersta fingrarna.
- Sedan är det dags att sticka fingrar. Jag delade upp maskorna någorlunda jämt mellan fingrarna och lade upp ett 2-3 m mellan varje finger.
- Avsluta varje finger med att trä garnet igenom alla maskorna och snörp ihop.

Som sagt, mycket trial and error, men det funkade riktigt bra. Även om jag vid några tillfällen klagade lite över att det förtar flytet lite i stickningen, när man måste stanna för att tänka och repa upp med jämna mellanrum...

Jag är lite nyförälskad i de här vantarna (det är nästan så att jag börjar längta till vintern...). De sitter riktigt bra och ullen är så härlig och tjock. Lite stickiga är dem. Möjligen kommer jag känna av det på handlederna, men jag tror faktiskt inte det ska bli något problem. Mot fingrarna känns ullen i alla fall bara mjuk och gosig.

Tipset för att överleva alla fingrarna är att köpa korta strumpstickor. Det tipset fick jag av min lokala garnbutik, och jag tror verkligen att de kortare strumpstickorna gjorde skillnad. Aldrig har det varit så roligt att sticka fingrar!

Slöjda lugnt!

Halvårsavstämning

Hej!

Insåg precis med fasa att mer än halva året redan gått. Kan inte riktigt förstå vart tiden tagit vägen. Men, men nu är det som det är. Vi är halvvägs inne i juli, och det är dags att göra en avstämning av hur den första halvan av året har gått rent hantverksmässigt.

I januari satte jag upp följande mål för min stickning i år:

1. Gör klart Haruni:n.
2. En varm tröja till lilla M.
3. Ett par varma byxor till lilla M.
4. En kofta till mig.
5. Ett par fingervantar till mig (speciellt eftersom jag har världens minsta händer som drunknar i alla fingervantar som jag har).

Och jag kan konstatera att jag i alla fall är halvvägs igenom.

Haruni:n blev ju klar,

och till lilla M blev det ju en Marius som blev till i god tid innan vintern.

Dessutom har jag gjort klart ett par fingervantar till mig!

En liten smygtitt, men mer om dem kommer senare.

Nästa projekt blir Chickadee, av Ysolda Teague, som jag just nu håller på att förbereda för att lägga upp.

Jag måste erkänna att jag är lite orolig för om jag kommer hinna med listan. Jag trodde Marius skulle gå mycket snabbare att sticka än den gjorde. När jag gjorde listan var jag säker på att den skulle bli ganska lätt att genomföra, men med två ganska stora projekt kvar när mer än halva året gått...

Men, men, det är väl inte värre än att jag kan göra klart det senare.

Jag satte upp mål för ytterligare två hantverk, jag skulle bli vän med min symaskin och jag skulle pröva på mina nya täljknivar. Båda dessa har legat ganska nere. Jag har lagat lite jeans, men det är allt. Här är ett av jeansen jag har lagat, för den som behöver inspiration.

Jag har kommit fram till att det är ok att sömnaden inte får större plats i mitt liv än så. DIY-människan i mig tycker det är irriterande, jag vill kunna göra allt. Men. Jag är småbarnsförälder. Jag jobbar 100%, och jag har andra intressen förutom hantverket som också måste få ta lite tid.

Dessutom vill jag sticka. Stickningen är avslappnande på ett sätt som sömnaden inte är för mig just nu, så därför är det den hobbyn som jag låter ta plats. Stickningen är också betydligt mer portabel.

Men en dag, en dag ska jag börja sy. Den här t.ex. Och samma dag börjar jag kanske tälja.

Den som lever får se.

Slöjda väl.

Moucheärmar

Gräver lite i arkivet igen. Det här är en tröja jag stickade sommaren 2010. Då hade jag precis tagit upp stickningen på allvar igen efter att i stort sett inte stickat alls på flera år. Jag hade då stickat lite småsaker och ville ha ett större projekt igen.
Så jag bläddrade igenom den här gamla pärlan:

 Stora boken om handarbete från ICA-förlaget. Den kom ut 1978 och innehåller inspiration och mönster för allt från vävning och sömnad till stickning och virkning. Den brukar finnas i de flesta second hand-affärer, och är ett bra tillskott till biblioteket.
Det jag fastnade för denna gång var ett tröjmönster med det klatchiga namnet "Moucheärmar". Jag trodde att det var det perfekta mönstret, mycket slätstickning men lite mer avancerade ärmar. Det verkade vara en lagom utmaning. Snacka om att jag hade fel...

Okej, några snabba fakta:
Stickor: 4mm (resår) och 5mm (slätstickningen)
Garn: Svarta Fårets Raggsocksgarn mörkgrå (29)
Mönster: Moucheärmar från Stora boken om handarbete

Jag tycker verkligen om den här tröjan, men jag kan inte riktigt fatta att den faktiskt blev klar. Slätstickningen var förstås ganska enkel att sticka, men ärmarna med "moucherna" var helt förfärliga. De görs genom att man lägger upp ett antal maskor på en ny sticka och virar garn runt dessa maskor under ett antal varv. Det hade nog varit ok att göra om jag hade vetat om att det fanns något som flätstickor, men det hade jag definitivt inte. Jag satt alltså med upp till 7 vanliga jumperstickor i en liten arm. Puh. Min stickning gick kärleksfullt under namnet "igelkotten" av vänner och familj den sommaren.

Men klar blev den och den blev bra. Trots allt.

Marius

Hej,
På sista tiden har det faktiskt hänt saker här. Lilla M:s Marius är klar! Tada:

Några snabba fakta:
Stickor: 4mm (flerfärgstickning), 3,5 mm (enfärgad slätstickning) och 3 mm (resår)
Garn: Svarta Fåret Ulrika i färgerna 05 (vit), 45 (röd) och 67 (blå)
Stickfasthet: 20 m per 10 cm (22 m per 10 cm angivet i mönstret)
Mönster: Nr 14 "Marius med rund sal" från Sandnes Garns mönstertidning "Till Fjells"

Det här har varit ett ganska roligt projekt. Först slätstickningen som var snabb och lätt och sedan en rolig flerfärgstickning. Garnet är mjukt och trevligt, men det splittade sig lätt, och jag är lite irriterad på mig själv att jag föll för ett superwash garn. Historien bakom varför det blev superwash är lite intressant, men för att undvika att bli (mer) långrandig så får jag ta det en annan gång, tillsammans med tankar kring svårigheten att leva som en lär...

Mönstret är väl egentligen sådär. Det är rätt sparsmakat i still med "lägg upp x, sticka slätstickning tills stycket mäter y, öka z jämnt fördelat över varvet, sticka lite till, maska av".
Ingen rekommenderad uppläggning, avmaskning, beskrivning av hur man ska göra minskningar eller hur man ska göra den sista finishen. Lite tråkigt, men å andra sidan finns det mycket fina mönster i den här tidningen, så jag kommer nog trots allt sticka fler mönster ur den.

Jag gjorde några ändringar från mönstret . Först och främst bytte jag ut garnet. Provlappen visade ju att stickfastheten blev lite lösare än i mönstret så efter lite räkning kom jag fram till att jag borde kunna sticka storlek 2 år istället för 4 och få samma resultat som med rätt stickfasthet.

Sedan lade jag till förkortade varv i nacken, mer eller mindre på måfå. Till slut blev det så här:

1. Sätt en stickmarkör 16 m ifrån varvets början, på vardera sidan.
2. Sticka fram till en maska innan stickmarkören. Lyft maskan, wrappa garnet runt maskan och vänd.
3. Sticka avigt till en maska innan den andra stickmarkören. Lyft maskan, wrappa garnet runt maskan och vänd.
4. Sticka fram till 6 m innan stickmarkören. Lyft maskan, wrappa garnet runt maskan och vänd.
5. Sticka avigt fram till 6 m innan stickmarkören. Lyft maskan, wrappa garnet runt maskan och vänd.
6. Sticka vidare runt. Plocka upp och sticka ihop de wrappade maskorna med maskan som de wrappar.

Jag tyckte att det blev bra, även om det krävdes lite trial and error innan jag lyckades få de wrappade maskorna att bli tillräckligt tajta. Det är lustigt. Jag har gjort en del förkortade varv nu, och jag tycker det blir olika resultat varje gång. Den här gången ser det bra ut på rätsidan men det blev ganska stora öglor på baksidan, vilket är sådär när man stickar till ett litet barn med små fingrar som kan fastna i de där öglorna. Jag löste det lite genom att sy fast dem samtidigt som jag fäste de andra garnändarna i slutet, men jag ska nog testa någon annan teknik för förkortade varv nästa gång.

Det här var första projektet jag stickade med en dubbelvikt resår i halslinningen. Jag var ganska nervös över att sy ihop lagren. Sömmen skulle vara tillräckligt tät för att den inte skulle "flärpa" fram och tillbaka eller skava, men ändå inte synas på framsidan och förstöra hela intrycket av tröjan (Ja, jag kanske är lite av en perfektionist...). Jag letade en del på nätet efter tips på hur man borde göra, men hittade ingenting. Istället prövade jag mig fram lite och hittade ett sätt som jag tyckte gick bra.
Kanske lägger jag upp en liten steg-för-steg över hur jag gjorde, men det får bli en annan dag.

Så här blev i alla fall slutresultatet.

Allt som allt är jag riktigt nöjd med den här tröjan. Det enda jag skulle vilja förbättra är att kanten som blir där varven byts. Den är lite väl synlig i min smak. Skulle jag göra om tröjan så hade jag nog placerat början på varvet i sidan av tröjan istället för mitt bak eller så hade jag prövat nåt sånt här för att få det att bli lite mindre iögonfallande.

Annars är jag helt nöjd! Lite ovanligt för att var mig. Puh vilket mega-inlägg. Nu ska jag gå och sova.
Gonatt!

Nyckelpigesockor

Hej!

Jag fortsätter sticka på Marius, och den är nästan klar. Jag har satt ihop armarna och kroppen och hunnit en bra bit på det flerfärgade oket. Det är bara det att det plötsligt blir så långa varv när man har satt ihop alltihop. Plötsligt känns det som om det går mycket långsammare. Vill bara sticka klart så jag får lägga upp något nytt... (snart händer det!).

I brist på nyare FO (= Färdiga Objekt) så tänkte jag fortsätta lägga upp projekt från arkivet. Än har jag en hel del saker som är obloggade från de senaste åren.

Låt mig presentera, Fly away home av Anna Tillman.

Jag lånade boken från biblioteket. Vad bra det är med bibliotek egentligen. Innan jag hade barn brukade jag åka in till stadsbiblioteket ibland och bara sitta och dregla över alla hantverksböcker. Massor med inspiration, helt gratis.

Några snabba fakta:
Stickor: 2 mm
Garn: Marks & Kattens Eco Baby Bomull i svart och Onion knit Organic Cotton i rött
Sockmodell: Uppifrån och ner
Häl: Förkortade varv

Jag har lite blandade känslor för de här.

Jag måste erkänna att jag tycker de ser riktigt bra ut, men jag gjorde ett antal misstag som gjorde att de inte är så praktiska. Min dotter har nog bara haft dem på sig en eller två gånger.

När jag stickade de här var jag i desperat behov av något enkelt som blev färdigt snabbt. Min dotter var nyfödd och jag hade i stort sett ingen tid, så allt jag höll på med att sticka tog en evinnerlig tid att färdigställa. Så då kom jag på att jag skulle sticka babysockor. Det var bara det att det var på våren, så då ville jag inte sticka något i ull, så jag valde att sticka i bomull. Det var nog inte världens bästa val.

Tyget blev ganska tätt och stumt, vilket kanske kunde ha åtgärdats genom att sticka på större stickor, eller så valde jag helt enkelt för tjockt garn. Jag vet faktiskt inte. De blev lite för ostretchiga för att fungera riktigt bra över tjocka bebislår.

Min hjärna, som led av ganska svår sömnbrist vid den här tiden, lyckades aldrig förstå hur de förkortade varven för hälen skulle stickas. Jag försökte följa beskrivningen, men det slutade bara med att jag hade dubbelt så många maskor som jag borde på stickorna. Jag hade helt enkelt bara lagt upp en extra maska, utan att vira den runt den yttersta maskan och utan att minska den när jag skulle vända hälen. Till slut gav jag bara upp och stickade som vanligt. Det gjorde att hälen fick en rad med hål för varje vändning. Det blev inte så tokigt, men kanske inte så praktiskt.

Men de är söta. Kanske kommer de till användning till någon docka eller dylikt någon gång i framtiden.

Slöjda lugnt!

Provlappar

Nu när Haruni:n är klar så har jag kunnat börja ett nytt projekt, en Marius. Mönstret kommer från ett stort norskt spinneri som heter Sandnes Garn och är ett ganska klassiskt norskt stickmönster. Flerfärgsstickningen är ju helt underbar. 

Eftersom jag inte stickar i ett garn från Sandnes Garn (garnaffären hade helt enkelt inte deras garner, bara själva mönsterhäftet) så kändes det ganska självklart att börja med att sticka en provlapp.

Och voilà, här är den:

Jag skulle helt klart kunna tänka mig ett par handledsvärmare i det här mönstret!

Även om jag har stickat i ganska många år, särskilt om man räknar från när jag lärde mig sticka första gången som barn, så känner jag mig fortfarande ganska mycket som en avancerad nybörjare. Det här med att sticka provlappar är något som jag precis börjar få kläm på t.ex. och det känns fortfarande som om jag lär mig något varje gång jag ger mig på det.

Den här gången så stickade jag provlappen runt, eftersom tröjan stickas just runt på rundstickor. Jag valde också att sticka ganska många varv med både enfärgad slätstickning och en del av det flerfärgsstickade mönstret. Att jag inte bara stickade enfärgad slätstickning och nöjde mig med det berodde på ett antal saker. Dels ville jag vara säker på att färgerna inte skulle "blöda" och färga av sig, dels ville jag veta om min stickfasthet skilde sig markant mellan flerfärgsstickningen och den enfärgade och dels ville jag känna på mönsterstickningen lite. 

Det var väl värt besväret. Jag misstänkte att stickfastheten skulle skilja sig, och det gjorde den också. Ganska rejält dessutom, det kanske till och med går att se i bilden ovan. Det är lite roligt att se hur stor skillnaden blir mellan mosstickningen, som jag valt att göra för att provlappen inte skulle rulla upp i kanterna, och flerfärgsstickningen. Nu stickar jag därför det här projektet med tre olika storlekar på stickor; 3,0 till resårstickningen, 3,5 till enfärgad slätstickning och 4,0 till flerfärgsstickningen. Det ser ut som om det kommer bli ganska bra.

Jag både tvättade och blockade lappen innan jag mätte den. Jag tror att jag ska ge mig på att maskintvätta också för att se hur den klarar det innan jag utsätter det riktiga plagget för det, men det har jag inte kommit mig för än. Färgerna blödde inte det minsta, så därför har jag inte tvättat garnerna innan jag började sticka.

Några saker tycker jag att jag har lärt mig också. För det första så är mitt största hinder för att göra provlappar att jag är rädd för att jag ska ta slut på garn som jag kommer behöva till det färdiga plagget. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg det när jag köper garn så att jag kanske köper lite extra för att kunna göra fler provlappar. 

För det andra så kommer jag nog försöka använda provlappen för att testa ännu mer av stickningen nästa gång, till exempel olika uppläggningar och avmaskningar, hur det ser ut om man "binder upp" långa flotteringar och testa resårstickningen. Ångrar definitivt att jag inte kollade om jag kunde göra något åt flotteringarna utan att det såg konstigt ut. Det finns några flotteringar på fem maskor vilket jag tycker blir lite långt, men jag vågar inte riktigt försöka göra något åt det eftersom jag inte vet hur det kommer bli. Så det får nog helt enkelt vara.

Nu har jag stickat klart upp till armarna och än så länge ser det ut att bli bra. Kan ju nämna att stickfastheten är aningen lösare än vad som anges i mönstret, så jag räknade lite på det och kom fram till att det borde stämma ganska väl om jag stickar en storlek mindre. Det är en väldigt rolig stickning och jag tror att den kommer bli klar snabbt om jag bara får tid att sticka.

Ha det gött!

Haruni

Min Haruni är klar!

Det här har varit ett så roligt projekt. Jag har ju så fruktansvärt mycket andra saker som behöver göras hela tiden (typ jobba och passa barn och sådana saker...), men det har varit mycket svårt att hålla mig ifrån att sticka precis hela dagarna.

Jag har aldrig tidigare stickat spets, och för att vara helt ärlig har jag inte varit sådär jättesugen.
Jag är i väldigt stor utsträckning en produktstickare, det vill säga, jag stickar för att få den färdiga produkten. Inte så att jag inte gillar processen, men jag har svårt att sticka något som jag inte kan se någon nytta med.

Jag har inte riktigt sett nyttan med spetssjalar. Jag har tänkt att de varken är varma eller praktiska, och jag har också trott att man bara kunde bära dem över ryggen, vilket jag personligen inte tycker är särskilt snyggt om man inte bär det över en klänning i sommartid.

Antalet tillfällen som jag skulle kunna bära en sådan sjal är minst sagt begränsade.

Men, så gick jag på Syfestivalen med en väninna och där hittade jag två garnnystan som jag bara blev alldeles kär i. Det var två nystan Malabrigo yarn Lace i den mest perfekta nyansen av rött.

Min väninna, som har stickat en hel del spets, lyckades övertyga mig om att jag absolut var tvungen att testa, och eftersom jag redan var helt förälskad så var jag inte särskilt svårövertygad.

Till en början avskydde jag verkligen den här stickningen! Man lägger upp med en metod som är ganska vanlig för den här typen av trekantssjalar. Det är tre maskor som läggs upp med en provisorisk uppläggning, sedan stickar man 6 varv för att till sist plocka upp maskor för varje varv plus de 3 maskorna som lades upp provisoriskt. Jag tycker överlag att uppläggningen är rätt pillig, och den här varianten av uppläggning blir ju ännu pilligare eftersom det är så få maskor. Ett tips är att det går att hitta videor på youtube som visar den här typen av uppläggning om man söker på "Haruni".

Därefter skulle man börja sticka själva spetsen, och det var det svåraste jag gjort inom stickning på evigheter. Jag var tvungen att titta på mönstret efter varje maska och tappade hela tiden bort mig. Jag fick absolut inget flyt och visste knappt om jag gjorde rätt eller fel.

Men så plötsligt släppte det och jag började kunna läsa stickningen och förstå vad som skulle komma härnäst. Jag behövde knappt ha mönstret utan behövde bara kasta en blick på det med jämna mellanrum. Till slut lyckades jag till och med förstå diagrammet (som hade varit helt obegripligt för mig till en början) och stickning blev istället beroendeframkallande.

Avmaskningen görs återigen med en teknik som jag aldrig har testat förut. Man stickar i stort sett luftmaskor mellan spetsarna i mönstret. Det blev ganska bra när det hade blockats, men jag tyckte det var svårt att få det jämnt och att veta hur hårt jag skulle avmaska.

Mönstret är ett gratismönster av Emily Ross, och finns att ladda ner på Ravelry. Det är ett sådant där mönster som stickats av över 10 000 personer, så det kändes som att det borde vara ganska överkomligt, dessutom läste jag flera kommentarer om att det var ett bra mönster för nybörjare.

Jag tycker att det var ett bra mönster, särskilt med tanke på att det är gratis. Diagrammet saknar mittenpanelen och vänsterkanten vilket innebär att man hela tiden måste hålla koll på det skrivna mönstret, vilket är lite frustrerande, men helt klart överkomligt. Annars är beskrivningarna utförliga och lätta att förstå.

Jag är nöjd med sjalen, och jag tror att jag kommer att få användning för den. Den är varm och god och kommer bli perfekt att ha som sjal på jobbet. Och man behöver inte ha spetssjalar över axlarna, de går att använda precis som alla andra trekantssjalar med spetsen fram.

Och det bästa av allt - jag har en hel härva kvar, så nu återstår bara att komma på vad jag ska göra med den.

Sticka lugnt!

Jordgubbsmössa

Tänkte skjuta in med ett tidigare projekt, i väntan på att jag lyckas avmaska de sista maskorna i min Haruni (snart, snart är den klar... måste bara få tid att sticka på den).

Jag tänkte alltid att jag skulle skapa SÅ mycket saker själv till mitt barn. Jag hade en föreställning av hur jag skulle sy kläder, sticka filtar och virka leksaker på löpande band. Så blev det ju inte riktigt. Första halvan av graviditeten var jag så nervös för att något skulle gå snett att jag inte vågade göra ett enda babyplagg. När andra halvan väl kom och jag äntligen började slappna av, ja då var det ju inte så lång tid kvar. Och så mycket annat som skulle fixas.

Men en av de saker jag lyckades sticka till min dotter var den här lilla mössan.

Jag har alltid älskat den här modellen på mössa, och det var inte så svårt att komma på att jag skulle sticka en sådan till min lilla dotter. Mönstret är ett gratis Drops-mönster, som är helt ok, men precis som alla Drops-mönster så får man tänka rätt mycket själv. Det är alltid ett bra tips att läsa igenom ett Drops-mönster i sin helhet, försöka tänka igenom vad stegen innebär och försöka skriva om det så att man själv förstår. Jag kan tycka att det är lite tråkigt att man inte får tips om vilken sorts minskning man ska göra för bästa resultat och liknande, men det är väl helt ok med den här typen av mönster när man får dem helt gratis.

Storleken jag stickade var menad att vara för 6-9 månader. Tanken var att det alltid är bättre att sticka en för stor storlek än en för liten. Tanken var god och, jag kan ju konstatera att det inte var ett helt bortkastad, eftersom mössan var urvuxen strax efter att dottern fyllde 1 månad. Det slog mig nog aldrig att kolla om jag hade rätt stickfasthet när jag stickade, så jag vet faktiskt inte om det är mönstret eller stickfastheten det är fel på. Jag skulle gissa att det nog är rätt i mönstret och fel på min stickfasthet. Jag stickade med Marks & Kattens Baby Ull Color på rundstickor 2,5 mm.

Jag tror inte jag skulle göra om samma projekt idag till en liten bebis. Det blev en hemskt söt mössa, men trots att det är baby ull kändes den lite stickig att sätta på en nyfödings huvud. Man är så hemskt känslig som förälder den där första tiden och för mig var det nästan otänkbart att sätta på något som var det minsta strävt på dottern. Dessutom var den nog lite väl varm. Och så kunde den nog ha varit lite större.

Men söt är den, väldigt söt. Det kan hända att det blir en till i en större variant i framtiden. Man vet aldrig.

2016

Ett nytt år! 2015 var ett bra år, även om det bitvis var rätt omvälvande. Förhoppningsvis blir 2016 ett år när allt kan stabiliseras och lugna ner sig, lite lagom i alla fall.

Året har i alla fall börjat bra. Det här vädret, kallt och soligt, det gör mig fantastiskt glad. Jag kan verkligen förstå att människor kan ha olika uppfattningar om det, men jag som är mer känslig för mörker än för kyla, jag älskar att det blir lite ljusare med allt det vita. Och så är det ju så vackert förstås. Och domherrarna lyser förstås extra mycket mot snön.

Dessutom får man ju anledning att ta fram alla hemstickade ullkläder. Nystickade Heartwarmer har till exempel kommit till användning ordentligt nu.

Till nästa vinter hoppas jag verkligen att jag ska ha fler plagg i min och min familjs garderob som är handstickade i riktig ull. Tyvärr så är fortfarande majoriteten av tröjorna i min garderob av någon sorts akryl eller syntet-fleece. Det ser väl ut så för de flesta, och de flesta tröjor jag har i syntet eller syntetblandningar är saker jag antingen ägt länge eller som jag fått i gåva av olika nära och kära. Akrylen är ofta mjuk och behaglig men har det stora problemet att det börjar stinka så fort en börjat svettas det minsta i plagget. Det måste alltså nästan undantagslöst tvättas direkt efter första användningen. Allt som ökar tvättberget = mer jobb = mycket dåligt för min fritid.

Nästa problem med alla typer av plastkläder är att de släpper ifrån sig mängder av små plastpartiklar vid varje tvätt. Eftersom jag är djupt oroad över utvecklingen i våra hav och andra miljöfrågor så är det förstås något som jag inte gärna vill bidra till. Det här med fleece och andra plastmaterial i kläder kan man läsa mer om i inlägget "Fleecesäsongen är här", i bloggen Gröna Trådar. Jag vill verkligen rekommendera att följa bloggen Gröna Trådar som drivs av Anna-Lisa och Sveriges konsumenter och innehåller en massa matnyttig information om allt ifrån biocider till hur man får linneduken slät.

Så mitt främsta mål för 2016 är att sticka fler kläder till familjen för att kunna byta ut de fleece- och syntetplagg som finns i garderoben idag.
Högst på listan står:

1. En varm tröja till lilla M.
2. Ett par varma byxor till lilla M.
3. En kofta till mig.
4. Ett par fingervantar till mig (speciellt eftersom jag har världens minsta händer som drunknar i alla fingervantar som jag har).

Jag har redan bestämt att jag ska sticka en Marius till lilla M och en Chickadee till mig. Båda är projekt jag verkligen ser fram emot.

Dessutom vill jag sticka klart Haruni:n som just nu sitter på min stickor och färdigställa ett ufo som ligger och skäms i en tygkasse på mitt skrivbord. Mycket osäkert om ufo:t någonsin kommer bli förevigat i denna blogg, men förhoppningsvis ska jag kunna använda den som skräptröja på landet. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv...

Sömnadsmässigt är mitt främsta mål att försöka överbrygga det motstånd jag känner inför att sätta mig framför symaskinen. Jag vill verkligen att det ska bli lika lätt och roligt att sätta mig framför symaskinen som att sätta mig med en stickning. Det är det inte idag. Idag har jag ungefär samma inställning till sömnaden som till träningen. Det är oftast ganska trevligt under tiden och efter, men innan känns det förfärligt jobbigt och tråkigt. Kanske borde göra något för att få bort den känslan kring träningen också när jag nu tänker på saken.

Projektmässigt så hoppas jag kunna:

1. Laga de jeans som ligger och väntar med varierande grad av reparationsbehov.
2. Sy in de där byxorna som lilla M drunknar i.
3. Sy den där tröjan jag planerat att sy till lilla M sen hon föddes...

Det skulle kunna bli en mycket längre lista, men jag ska försöka vara realistisk för en gångs skull.

Sist men inte minst så råkade jag nämna för en kär vän att jag var intresserad av att lära mig tälja. Vips så hade jag fått (eller köpt, för det är visst otur att få vassa saker i present, så jag fick vackert betala en tjuga för dem) två täljknivar eller i alla fall en täljkniv och en täljkrok? Hm, måste nog läsa på en del om det här...

Det är i alla fall mitt sista hantverksmål för 2016. Att testa mina fina täljknivar!