Vart tog september vägen? Varma, vackra september. Det har varit helt underbart, men jag har ändå längtat lite efter kylan, och är nästan glad nu när den börjar komma, med krispiga morgnar och kvällar. Typiskt att aldrig vara nöjd!
En morgon nu i helgen vaknade jag upp till det här
All morgontrötthet var plötsligt borta, och på ungefär tio sekunder hade jag fått på mig kläder så att jag kunde springa ut och fota allt det vackra.
... och vägarna såg alldeles trolska ut.
Men nu var det ju hantverk vi skulle koncentrera oss på i den här bloggen, och senaste tiden har det faktiskt blivit lite sytt!
Den här stickförvaringen påbörjade jag i början av 2013. Därav bättre sent än aldrig...
Den är gjord av en gammal duk, ett gammalt lakan och nyköpta kantband.
När jag började sy den 2013 följde jag en beskrivning som jag hittade på nätet, som jag inte har en aning om var jag kan hitta nu, men det borde inte vara omöjligt att hitta igen... Om jag nu bara kunde komma på rätt sökord på Google...
Det enda som var kvar var att kanta de sista sidorna med kantband - som så klart tog slut innan allt var klart och som jag sen aldrig kom mig för att köpa nytt av. Men nu, nu är det klart!
Det är nog ett av de mer operfekta sakerna jag någonsin har gjort. Det är snett och vint, och hörnen sticker ut åt olika håll. Men det får vara.
Jag är bara så glad att den äntligen har de där sista kantbanden, och att jag lyckades göra färdigt. Det är faktiskt en bedrift det också. Någon dag ska jag sitta och öva mig i att sy rakt och att sy fina hörn med kantband, men idag tänker jag vara nöjd med att vara klar!
Slöjda lugnt.
Vera
