Hej,
Redan i slutet av december började bebisens mössa bli lite väl tajt. Så i brist på andra projekt på stickorna så lade jag upp till en liten mössa.
Garnet slet jag åt mig i halv panik i närmaste garnbutik när jag insåg att jag glömt stickningen till stickcaféet. Väldigt typiskt mig. Det blev det enda garnet i butiken som fanns i mörkblått och i ungefär rätt tjocklek, Sandnes Garn Smart.
Därefter började jag leta igenom mina favoriter på Ravelry efter lämpliga möss-mönster. Valet föll mellan Purl Soho:s Garter ear flap hat och Tin Can Knits Barley, och efter lite velande bestämde jag mig för Barley. Mönstret är en del av deras mönsterserie för nybörjare, och det var enkelt att sticka.
Mitt enda problem var när jag försökte räkna om mönstret så att det passade min stickfasthet, antagligen eftersom rätstickningen som utgör en del av varje varv har en annan stickfasthet än slätstickningen. Jag följde antalet maskor enligt storleken Child, men när det gällde hur långt jag skulle sticka följde jag storleken för Baby, och det blev lite litet först. Antagligen skulle jag följt antal maskor enligt Adult S istället, men det gick lika bra att lösa genom att sticka mössan lite längre (i och med att stickningen är så stretchig).
Några korta fakta
Mönster: Barley av Tin Can Knits
Garn: Sandnes Garn Smart, färg 5575 (mörkt blå)
Stickor: 3mm till resårstickning och 3,5mm för slätstickningen
Mössan är typ omöjlig att fotografera. Den blir liksom nästan svart eller lysande neonblå på alla bilder, oavsett vad jag gör. Dessutom svårt att fotografera något runt utan ett huvud att visa upp det på, men vad gör man inte för (stick-)konsten. Här ovan tillsammans med Kofta med resårkanter och den enda kvarvarande vanten av two color baby mittens, efter att den andra blåste bort i en storm i höstas (svär fortfarande när jag tänker på det).
Jag är nöjd med resultatet även om jag är lite missnöjd med garnet. Jag hade hellre velat ha ett mjukt garn som inte var superwash-behandlat. Dessutom känns färgen liksom lite fel, jag hade önskat att den hade en mörkblå som var lite mer grå i tonen, men det är ju så svårt att hitta exakt de nyanser man vill ha (särskilt när man panikköper garn...). Modellen är i alla fall superfin och efter lite användning så har den fungerat bra. Möjligen skulle jag försöka mig på en annan modell nästa gång för att se om det skulle lösa problemet med att den glider ner över ögonen på bebisen rätt ofta, vilket resulterar i en ganska irriterad bebis.
Allt som allt rätt nöjd i alla fall (och ja, det där är linsskyddet från kameran som sticker fram under mössan, tänkte inte på det förrän jag redigerat klart bilden...).
Slöjda lugnt!
Vera
fredag 2 mars 2018
måndag 22 januari 2018
Sytt
Hej,
I väntan på att en ny familjemedlem skulle göra sitt intåg i världen startade jag projektet sy body. Och eftersom jag hade storslagna planer om att ägna hela sommarsemestern åt att sy så bestämde jag mig för att massproducera, eller åtminstone sy en body för varje storlek 56-68.
Tyg köpte jag på Olssons tygers rea i våras och mönstret kommer från Ottobre nr 6 2015.
Nu blev det ju inte så mycket sytid som jag sett framför mig, med en treåring som ogärna lade sig före nio och en växande mage som tog sin del av energin, så projektet tog ett halvår att slutföra, men nu går jag händelserna i förväg.
Jag började med att göra ett provplagg i ett tyg som jag fått från en kollega. Sådan lyx att äntligen ha fått en kollega som syr! Hon hade ingen användning för det och tyckte jag kunde få det - så snällt!
Jag hade inga förväntningar på att den första bodyn skulle bli bra, men är sjukt nöjd med hur den blev.
Därefter klippte jag ut och sydde tre body:s till parallellt.
Det var roligt att göra dem på det viset, man lär sig varje moment rätt bra.
Det enda jag verkligen fått kämpa med är alls dessa tryckknappar. Första bodyn tog jag nog bort fler tryckknappar än vad som sitter på den i slutändan...
Så här ser de ut allihopa!
Vad tyckte jag då om mönstret? Nej, jag hade inte valt det här mönstret igen, och framförallt beror det på att det varit så fruktansvärt svårt att få dit de där två tryckknapparna längst ner och längst ut på framstyckena.
Som jag förstått mönstret så blir det liksom sex lager tyg som man ska försöka få tryckknapparna igenom, och det är liksom halvt omöjligt. Jag har fått pilla, handsy och slå med hammare allt vad jag kunnat för att det överhuvudtaget ska gå. Vet inte om det är tänkt att man inte ska ha någon knapp där? Men då skulle ju framkanterna glida isär i nederkant. Inte särskilt snyggt.
De två minsta body:sarna har jag redan använt ganska mycket (och tappat en tryckknapp i processen...) och modellen är helt ok i praktiken. På små bebisar som inte kan hålla huvudet stadigt så är det väldigt praktiskt att slippa dra saker över huvudet. Dessutom är det praktiskt när blöjan läcker. Men, jag tror att omlott-body-typen är snäppet mer praktisk med färre knappar och lite smalare mellan benen. Är inne på att sy typ det här mönstret nästa gång jag får för mig att sy till nyfödingar.
Är i alla fall nöjd med resultatet. Kanske lite för få tryckknappar i framkanterna på de minsta storlekarna, det blir lite väl stora gluggar. Max fem centimeter mellan varje knapp tror jag är lagom.
Bandkantningen är inte heller perfekt, men det tar sig tycker jag.
På det hela taget ett lyckat projekt.
Slöjda lugnt!
Vera
I väntan på att en ny familjemedlem skulle göra sitt intåg i världen startade jag projektet sy body. Och eftersom jag hade storslagna planer om att ägna hela sommarsemestern åt att sy så bestämde jag mig för att massproducera, eller åtminstone sy en body för varje storlek 56-68.
Tyg köpte jag på Olssons tygers rea i våras och mönstret kommer från Ottobre nr 6 2015.
Nu blev det ju inte så mycket sytid som jag sett framför mig, med en treåring som ogärna lade sig före nio och en växande mage som tog sin del av energin, så projektet tog ett halvår att slutföra, men nu går jag händelserna i förväg.
Jag började med att göra ett provplagg i ett tyg som jag fått från en kollega. Sådan lyx att äntligen ha fått en kollega som syr! Hon hade ingen användning för det och tyckte jag kunde få det - så snällt!
Jag hade inga förväntningar på att den första bodyn skulle bli bra, men är sjukt nöjd med hur den blev.
Därefter klippte jag ut och sydde tre body:s till parallellt.
Det var roligt att göra dem på det viset, man lär sig varje moment rätt bra.
Det enda jag verkligen fått kämpa med är alls dessa tryckknappar. Första bodyn tog jag nog bort fler tryckknappar än vad som sitter på den i slutändan...
Till slut blev jag ganska bra på att ta bort dem. Följde den här beskrivningen på hur man gör.
Så här ser de ut allihopa!
Vad tyckte jag då om mönstret? Nej, jag hade inte valt det här mönstret igen, och framförallt beror det på att det varit så fruktansvärt svårt att få dit de där två tryckknapparna längst ner och längst ut på framstyckena.
Som jag förstått mönstret så blir det liksom sex lager tyg som man ska försöka få tryckknapparna igenom, och det är liksom halvt omöjligt. Jag har fått pilla, handsy och slå med hammare allt vad jag kunnat för att det överhuvudtaget ska gå. Vet inte om det är tänkt att man inte ska ha någon knapp där? Men då skulle ju framkanterna glida isär i nederkant. Inte särskilt snyggt.
De två minsta body:sarna har jag redan använt ganska mycket (och tappat en tryckknapp i processen...) och modellen är helt ok i praktiken. På små bebisar som inte kan hålla huvudet stadigt så är det väldigt praktiskt att slippa dra saker över huvudet. Dessutom är det praktiskt när blöjan läcker. Men, jag tror att omlott-body-typen är snäppet mer praktisk med färre knappar och lite smalare mellan benen. Är inne på att sy typ det här mönstret nästa gång jag får för mig att sy till nyfödingar.
Är i alla fall nöjd med resultatet. Kanske lite för få tryckknappar i framkanterna på de minsta storlekarna, det blir lite väl stora gluggar. Max fem centimeter mellan varje knapp tror jag är lagom.
Bandkantningen är inte heller perfekt, men det tar sig tycker jag.
På det hela taget ett lyckat projekt.
Slöjda lugnt!
Vera
söndag 7 januari 2018
Dylan's Beanie
Hej!
Livet som småbarnsförälder tragglar sig långsamt framåt. Tiden för att förbereda, fota och redigera bilder är kraftigt begränsad. Därför förblir bloggen ännu mer sorgligt ouppdaterad än vanligt. Vi har i alla fall haft en trevlig jul och nyår och nu väntar en av mina favorittider på året. Vårvintern, när ljuset kommer tillbaka och kylan förhoppningsvis håller i sig. Luften är hög och klar och snön ligger krispig på marken. Igår var definitivt en sådan dag, så jag passade på att ta fram kameran och ta några bilder på herr E:s nya mössa.
Några korta fakta
Mönster: Dylan’s Beanie av Woolly Wormhead
Garn: Marks och Kattens Eko Ull
Stickor: 5mm strumpstickor
Länkar till tekniker: Cirkulär uppläggning, Stretchig avmaskning
Det här var ett synnerligen trevligt mönster. Det var enkelt, tydligt och välskrivet. Att det dessutom var tydligt beskrivet hur man skulle göra för att ändra storlek eller för att sticka mönstret med annan stickfasthet (vilket jag gjorde) gör ju definitivt inte saken sämre. Nu är det inte hjärnkirurgi att räkna om det här mönstret, men min sömnbristhjärna behöver all hjälp den kan få.
Slutligen är det helt gratis. Så sticka detta! Ta dessutom en titt på hennes andra mönster, hon har gjort hur många möss-mönster som helst och det finns nog minst en för varje smak.
Som uppläggning använde jag en tutorial från Knit Picks som jag tyckte fungerade ganska bra, det enda som var lite bökigt var att man egentligen inte kunde lägga upp jämnt antal maskor med den, men det löste jag genom att lägga upp en extra maska och sedan öka en maska mindre på första varvet.
Som stretchig avmaskning använde jag en variant där man minskar genom att sticka ihop två maskor hela tiden tills man inte har några maskor kvar. Den är enkel och blir hyfsat snygg, men man måste vara ganska noga med att inte maska av för löst för då kan kanten bli vågig, den blir stretchig nog även om man tajtar till den en hel del. Tubular bind off går ju också att göra, men jag tycker inte att den blir så snygg på avigsidan, och eftersom denna mössa har en uppvikt kant så föredrar jag sticka-ihop-metoden.
Ja, det var roligt att göra ett lätt projekt som ändå blev snyggt. Däremot får vi se om det här verkligen blir sista anhalten för mössan. Den har nämligen fått domen ”stickig” av herr E, så jag funderar på att fodra den på något sätt. Dessutom går jag i tankar på att färga om den. Vi kunde nämligen båda två konstatera att färgen inte är särskilt klädsam på herr E (jag kan ha skrattat lite vid första provtillfället). Den kommer nog bli använd ändå eftersom han mest använder mössa när han skrotar runt hemma i trädgården, men jag tror både han och jag skulle vara nöjdare med den i, säg mörkgrön.
Om någon har tips kring fodring eller färgning så tages de tacksamt emot.
Slöjda lugnt!
Vera
söndag 19 november 2017
Babytossor
Hej!
Små fötter har åter gjort sin entré i vår familj. När han dröjde lite längre än väntat och alla projekt avmaskats från stickorna (förhoppningsvis kommer inlägg snart, måste bara ta bilder...) så började jag leta igenom ravelry och pinterest efter något litet projekt att ta mig an.
Efter lite om och men hittade jag detta mönstret på baby tossor, ett gratismönster som inte innebar att man behöver sy ihop sulan (började sticka en annan variant som krävde det och fick inte ihop det).
Kan rekommendera mönstret, det var enkelt och roligt. Den enda ändringen jag gjorde var att ändra resåren till 1x1 resår istället för 2x2. Man skulle nog kunna fixa till minskningarna så att de allihopa lutar in mot centermaskan, men jag fick inte till det och tycker att det blir snyggt nog så här.
Korta fakta
Mönster: Detta
Garn: Marks & Kattens eco ull, färg 1981
Stickor: 3,5 mm
Jag är riktigt nöjd med hur de blev! De är bra i storleken, och den enda omstickningen jag var tvungen att göra var att jag började göra resåren på stickor 3 mm, men det blev alldeles för tight. När jag gjorde även resåren på stickor 3,5 mm blev det mycket bättre.
Nu hoppas jag bara att de ska komma till användning innan de är urvuxna.
Slöjda lugnt.
Vera
torsdag 17 augusti 2017
Flätprojektet
Hej!
Äntligen fick jag fotat ett projekt som legat färdigt några veckor.
Några korta fakta:
Mönster: Eget
Garn: Soft Lama Fine från Svarta Fåret (100% baby lama) färg 972
Stickor: 2,5 mm rundsticka
Det här var mitt första projekt med flätor och det var också min första helt egna design! Fast en filt är ju ganska lätt att designa förstås. Jag letade helt enkelt upp ett strukturmönster som jag gillade och så stickade jag en provlapp med mönstret. Provlappen använde jag sedan som bas för att räkna ut hur många maskor som skulle behövas för den storlek på filt som jag ville ha.
Jag gillar provlappar. De ger en annan en chans att testa mönster och garn innan man har tusen maskor på stickorna. Denna gången tror jag att provlappandet delvis räddade det här projektet. Från början hade jag nämligen valt ett helt annat strukturmönster, med smock. Det ser hemskt fint ut, men det var hemskt att sticka. Jag vet inte om det var tekniken eller garnet (eller humöret för den delen), men jag hatade varje sekund av det. När jag istället stickade flätorna blev jag mycket gladare. Det är en enkel fläta över fyra maskor.
Garnet är trevligt, mjukt och varmt. Det kommer bli en bra bebisfilt tror jag.
Det enda jag verkligen skulle vilja göra om är början och avslutningen i rätstickning. Jag borde nog minst ha gått ner en storlek på stickorna för kanterna har blivit alldeles vågiga. Tycker att det är halvt omöjligt att få stickfastheten att stämma mellan olika strukturmönster, blir ofta en massa trial-and-error innan jag får det att bli snyggt. Om det syntes på provlappen hade jag nog för bråttom för att uppmärksamma det denna gång. Orkar nog inte göra om något, men vi får väl se hur mycket det stör mig.
Annars tycker jag att flätor är så fint på filtar, och rätstickningen blev en fin kant.
På det hela taget är jag rätt nöjd.
Slöjda lugnt.
Vera
Äntligen fick jag fotat ett projekt som legat färdigt några veckor.
Några korta fakta:
Mönster: Eget
Garn: Soft Lama Fine från Svarta Fåret (100% baby lama) färg 972
Stickor: 2,5 mm rundsticka
Det här var mitt första projekt med flätor och det var också min första helt egna design! Fast en filt är ju ganska lätt att designa förstås. Jag letade helt enkelt upp ett strukturmönster som jag gillade och så stickade jag en provlapp med mönstret. Provlappen använde jag sedan som bas för att räkna ut hur många maskor som skulle behövas för den storlek på filt som jag ville ha.
Jag gillar provlappar. De ger en annan en chans att testa mönster och garn innan man har tusen maskor på stickorna. Denna gången tror jag att provlappandet delvis räddade det här projektet. Från början hade jag nämligen valt ett helt annat strukturmönster, med smock. Det ser hemskt fint ut, men det var hemskt att sticka. Jag vet inte om det var tekniken eller garnet (eller humöret för den delen), men jag hatade varje sekund av det. När jag istället stickade flätorna blev jag mycket gladare. Det är en enkel fläta över fyra maskor.
Garnet är trevligt, mjukt och varmt. Det kommer bli en bra bebisfilt tror jag.
Det enda jag verkligen skulle vilja göra om är början och avslutningen i rätstickning. Jag borde nog minst ha gått ner en storlek på stickorna för kanterna har blivit alldeles vågiga. Tycker att det är halvt omöjligt att få stickfastheten att stämma mellan olika strukturmönster, blir ofta en massa trial-and-error innan jag får det att bli snyggt. Om det syntes på provlappen hade jag nog för bråttom för att uppmärksamma det denna gång. Orkar nog inte göra om något, men vi får väl se hur mycket det stör mig.
Annars tycker jag att flätor är så fint på filtar, och rätstickningen blev en fin kant.
På det hela taget är jag rätt nöjd.
Slöjda lugnt.
Vera
tisdag 11 juli 2017
Knappresår
Hej,
Senaste tiden har jag gjort så mycket mer än vad jag orkat fotografera och blogga om. Innan jag blev med blogg trodde jag alltid att problemet skulle vara det omvända, att jag inte skulle hinna göra så mycket som jag ville blogga. Så fel en kan ha.
Viljan saknas absolut inte, men det är svårt att prioritera fotografering och bloggskrivande bland allt annat i vardagen...
Just nu har jag ungefär 1000 idéer på vad jag skulle vilja göra, 100 projekt igång och ett antal som ligger färdiga och väntar på att bli dokumenterade. Puh.
En sak som i alla fall har blivit fotograferat är mitt första försök att byta resår i ett par byxor.
Att byta resår är ju en sådan där sak som man borde ha som vana att göra med jämna mellanrum. Både resåren i favorittrosorna och barnens byxor går ju utmärkt att byta, och dessutom med ganska lite jobb, men av någon anledning har det inte blivit av förrän nu.
Nedan har vi subjektet som utsattes för experimentet, ett stycke badbyxor som var alldeles för smala i midjan för min dotter.
Jag har försökt byta resår någon gång tidigare, men då valde jag ett alldeles för svårt projekt, ett par barnjeans. Att byta resåren i de här var betydligt enklare (jeansen ligger fortfarande i UFO-högen någonstans och skäms...).
Först sprättade jag upp linningen och tog ur den gamla resåren.
Sedan, eftersom jag tänkte passa på att byta till knappresår, sydde jag två knapphål där resåren skulle kunna sticka fram utanför linningen och där man skulle kunna reglera själva knäppningen.
Här följde en hel del svordomar och en del sprättande. Tack och lov provsydde jag först knapphålen på ett liknande tyg, och kunde då snabbt konstatera att det gick åt pipsvängen. Tyget fastnade och trilskades och symaskinen ville inte alls skapa några knapphål.
Till slut, efter att ha insett att det gick bra att sy knapphålen på gammal lackansväv, så lade jag helt enkelt lakansväven under tyget och sydde. Det funkade fint. Samma teori som mellanlägg. Vet inte om den här metoden är att rekommendera, det blir ju inte direkt stretchigt, men jag resonerade som så att det inte var det viktigaste för ett par knapphål som ska sitta på insidan av linningen. Någon där ute som vet vad man egentligen borde göra?
Snyggt blev det i alla fall med ett extra lager tyg. Jag klippte bort överflödig lakansväv runt knapphålen och sedan tog jag helt enkelt trestegs-sicksacken och sicksackade runt hela linningen.
Slutligen sydde jag i en knapp, trädde i resåren och sydde fast ändarna av resåren.
Vips så hade jag ett par användbara byxor igen.
Tips nummer ett är att se till att det sista knapphålet i knappresåren hamnar centrerat över knappen så blir knäppningen snyggare. Jag slarvade med det och tänkte inte riktigt på vad det skulle innebära, och hur man än försöker knäppa resåren så buktar den en hel del. Kanske orkar jag sprätta och göra om det någon dag, men eftersom det inte är något vardagsplagg så får det nog vara.
Tips nummer två är att göra som de säger i alla gamla böcker och lägga in en tändsticka eller dylikt mellan tyget och knappen när man syr i den. Särskilt som man ska knäppa knappen genom flera lager resår behöver den sitta på ett visst avstånd från tyget, och det är svårt att få jämt om man inte använder något mellan.
Det var verkligen inte svårt att byta resår, det enda som tog tid var att sprätta upp den gamla linningen och strulet med att sy knapphål, annars gick det galant!
Slöjda lugnt.
Vera
Senaste tiden har jag gjort så mycket mer än vad jag orkat fotografera och blogga om. Innan jag blev med blogg trodde jag alltid att problemet skulle vara det omvända, att jag inte skulle hinna göra så mycket som jag ville blogga. Så fel en kan ha.
Viljan saknas absolut inte, men det är svårt att prioritera fotografering och bloggskrivande bland allt annat i vardagen...
Just nu har jag ungefär 1000 idéer på vad jag skulle vilja göra, 100 projekt igång och ett antal som ligger färdiga och väntar på att bli dokumenterade. Puh.
En sak som i alla fall har blivit fotograferat är mitt första försök att byta resår i ett par byxor.
Att byta resår är ju en sådan där sak som man borde ha som vana att göra med jämna mellanrum. Både resåren i favorittrosorna och barnens byxor går ju utmärkt att byta, och dessutom med ganska lite jobb, men av någon anledning har det inte blivit av förrän nu.
Nedan har vi subjektet som utsattes för experimentet, ett stycke badbyxor som var alldeles för smala i midjan för min dotter.
Jag har försökt byta resår någon gång tidigare, men då valde jag ett alldeles för svårt projekt, ett par barnjeans. Att byta resåren i de här var betydligt enklare (jeansen ligger fortfarande i UFO-högen någonstans och skäms...).
Först sprättade jag upp linningen och tog ur den gamla resåren.
Sedan, eftersom jag tänkte passa på att byta till knappresår, sydde jag två knapphål där resåren skulle kunna sticka fram utanför linningen och där man skulle kunna reglera själva knäppningen.
Här följde en hel del svordomar och en del sprättande. Tack och lov provsydde jag först knapphålen på ett liknande tyg, och kunde då snabbt konstatera att det gick åt pipsvängen. Tyget fastnade och trilskades och symaskinen ville inte alls skapa några knapphål.
Till slut, efter att ha insett att det gick bra att sy knapphålen på gammal lackansväv, så lade jag helt enkelt lakansväven under tyget och sydde. Det funkade fint. Samma teori som mellanlägg. Vet inte om den här metoden är att rekommendera, det blir ju inte direkt stretchigt, men jag resonerade som så att det inte var det viktigaste för ett par knapphål som ska sitta på insidan av linningen. Någon där ute som vet vad man egentligen borde göra?
Snyggt blev det i alla fall med ett extra lager tyg. Jag klippte bort överflödig lakansväv runt knapphålen och sedan tog jag helt enkelt trestegs-sicksacken och sicksackade runt hela linningen.
Slutligen sydde jag i en knapp, trädde i resåren och sydde fast ändarna av resåren.
Vips så hade jag ett par användbara byxor igen.
Tips nummer två är att göra som de säger i alla gamla böcker och lägga in en tändsticka eller dylikt mellan tyget och knappen när man syr i den. Särskilt som man ska knäppa knappen genom flera lager resår behöver den sitta på ett visst avstånd från tyget, och det är svårt att få jämt om man inte använder något mellan.
Det var verkligen inte svårt att byta resår, det enda som tog tid var att sprätta upp den gamla linningen och strulet med att sy knapphål, annars gick det galant!
Slöjda lugnt.
Vera
tisdag 23 maj 2017
Babykofta
Hej!
Maj fortsätter att variera mellan förhoppningar om vår och sommar, och snöstorm. Har nog aldrig varit med om en så sen vår. Chocken av att se snö ligga på marken den 10e maj...
Nåja, det gör i alla fall att man fortfarande har lust att sticka varma saker. Först ut att bli klart (förutom Chickadee, som aldrig verkar hamna på bild...), blev en liten babykofta.
Några korta fakta:
Mönster: Kofta med resårkanter, ur Babystickning på stickor 3 av Lene Holme Samsoe.
Garn: 92 g Tynn Alpakka från "du store alpakka".
Stickor: Rundstickor 3mm, uppläggning stickor 3,5 mm.
Knappar: Från gömmorna.
Det här var ett ganska snabbt litet projekt och jag är nöjd med resultatet. Jag var lite orolig för att den skulle bli för kort i ryggen, men efter blockningen så töjde den ut sig precis som jag hade hoppats på. För säkerhetens skull så jämförde jag den med en kofta från lilla M:s första tid, och proportionerna stämde ganska bra.
Om det är något tips jag kan ge till någon som stickar babykoftor för första gången, utan att ha egna barn att jämföra storleken på, så är det att stickmönster ofta är för korta i ryggen. Min erfarenhet är att bebisar oftast är längre än vad de är breda, men många koftor (även en del köpta) är dimensionerade åt andra hållet. Tyvärr kan jag ju inte lova att det här gäller alla bebisar, de tenderar ju att variera i storlek minst lika mycket som vuxna, men det gällde definitivt min unge och jag har hört många säga samma sak. Om det finns möjlighet att låna en kofta att jämföra med från någon som har egna barn så är det ett bra tips.
Slöjda lugnt
Vera
Maj fortsätter att variera mellan förhoppningar om vår och sommar, och snöstorm. Har nog aldrig varit med om en så sen vår. Chocken av att se snö ligga på marken den 10e maj...
Nåja, det gör i alla fall att man fortfarande har lust att sticka varma saker. Först ut att bli klart (förutom Chickadee, som aldrig verkar hamna på bild...), blev en liten babykofta.
Några korta fakta:
Mönster: Kofta med resårkanter, ur Babystickning på stickor 3 av Lene Holme Samsoe.
Garn: 92 g Tynn Alpakka från "du store alpakka".
Stickor: Rundstickor 3mm, uppläggning stickor 3,5 mm.
Knappar: Från gömmorna.
Det här var ett ganska snabbt litet projekt och jag är nöjd med resultatet. Jag var lite orolig för att den skulle bli för kort i ryggen, men efter blockningen så töjde den ut sig precis som jag hade hoppats på. För säkerhetens skull så jämförde jag den med en kofta från lilla M:s första tid, och proportionerna stämde ganska bra.
Om det är något tips jag kan ge till någon som stickar babykoftor för första gången, utan att ha egna barn att jämföra storleken på, så är det att stickmönster ofta är för korta i ryggen. Min erfarenhet är att bebisar oftast är längre än vad de är breda, men många koftor (även en del köpta) är dimensionerade åt andra hållet. Tyvärr kan jag ju inte lova att det här gäller alla bebisar, de tenderar ju att variera i storlek minst lika mycket som vuxna, men det gällde definitivt min unge och jag har hört många säga samma sak. Om det finns möjlighet att låna en kofta att jämföra med från någon som har egna barn så är det ett bra tips.
Slöjda lugnt
Vera
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

























